2014/01

Företagsekonomi: en introduktion | av Nils Brunsson

”Vad handlar den företagsekonomiska disciplinen om och varför har den blivit så populär bland studenter?”

Företagsekonomi är den största disciplinen vid våra universitet och högskolor. De studenter som valt att ta sin examen i företagsekonomi är t.ex. fler än tre gånger så många som de som tar examen i nationalekonomi och statsvetenskap sammantagna. Och den omfattande undervisningen i företagsekonomi motsvaras av en lika omfattande forskningsverksamhet.

Företagsekonomiska kunskaper är viktiga, för att inte säga nödvändiga, för att förstå det moderna samhället. Ändå verkar ämnet rätt okänt bland många som inte studerat det. På sikt kan säkert Organisation & samhälle råda bot på det. Men låt mig ändå börja med en kort introduktion!

Varför har just företagsekonomi blivit en så populär och stor disciplin? Namnet företagsekonomi antyder ju ett ganska begränsat intresseområde: ”företags ekonomi” är förstås ett viktigt, men trots allt ganska snävt område. Skälet till företagsekonomins attraktivitet står nog att finna i att namnet inte är särskilt rättvisande: företagsekonomer studerar mycket mer än bara företags ekonomi. I stället är företagsekonomi den svenska disciplin som helhjärtat, ingående och så gott som uteslutande ägnar sig åt organisationer. Och organisationer är en helt central del av det moderna samhället.

Namnet till trots har företagsekonomer redan från ämnets tillblivelse studerat inte bara den vanligaste organisationsformen, företag, utan också andra slags organisationer som t.ex. statliga förvaltningar, kommuner och föreningar av olika slag. De har studerat nya organisationer och hur dessa uppkommer, liksom gamla och stora byråkratier och hur de överlever. Och de har inte heller behövt ta ställning till den kniviga frågan vad som egentligen ska menas med ekonomi: företags ekonomer studerar inte bara förhållanden som entydigt kan kallas ekonomiska utan också en mängd andra aspekter av organisationer. Redovisning, verksamhetsstyrning, marknadsföring och entreprenörskap är namnen på några viktiga studieområden.

Organisationer utgör en så central och självklar del av våra liv att vi kanske inte alltid tänker på att vi lever i ett organisationssamhälle. Vi konfronteras dagligen med olika slags organisationer, vare sig det är frågan om vår arbetsplats, olika affärer vi handlar i, olika föreningar vi tillhör eller kontakter vi har med olika delar av stat eller kommun. Som redan Alfred Marshall konstaterade för ungefär hundra år sedan är organisationen den sociala form som tillsammans med marknaden konstituerar det ekonomiska livet. Ekonomipristagaren Herbert Simon har hävdat att den moderna ekonomin är lättare att förstå om man inser att den är mer av en organisationsekonomi än en marknadsekonomi – betydligt mer av människors liv utspelas i organisationer än på marknader.

Att förstå organisationer är inte bara viktigt med tanke på hur många de är, utan också med tanke på hur rika och mäktiga de är. Stora organisationer som stater och stora företag har en förmåga att koncentrera resurser som mycket få individer ens kan drömma om. Och denna ojämlikhet tycks vara ganska allmänt accepterad även om den leder till att vi som individer blir kraftigt beroende av organisationer. Många vill ta del av organisationers rikedomar och många är intresserade av att påverka vad de gör.

Att försöka förstå hur det moderna samhället fungerar utan att förstå hur organisationer fungerar verkar vara ett svårt, för att inte säga heroiskt, projekt. Ändå finns det gott om sådana försök i andra samhällsvetenskapliga discipliner. Som företagsekonom undrar man förstås om inte teorierna blivit avsevärt bättre om de inkluderat organisationskunskap eller åtminstone använt begreppet organisation.

Företagsekonomin tar upp snart sagt alla frågor om organisationer – inte bara hur de fungerar internt utan också hur de samspelar med sin omgivning; inte bara vad de gör utan också hur de redovisar vad de gör. Vad är då det speciella med organisationer? Hur skiljer de sig från andra ordningar i samhället?

För att svara på det måste vi komma förbi de vanliga metaforerna om organisationer. Organisationer beskrivs ofta i vardagslag i fysiska termer: som om de var saker som kan vara större eller mindre eller som ett slags områden med gränser där det finns något som är innanför eller utanför organisationen. Ändå är en organisation inte någon sak som man kan se eller ta på. Och den är inte en plats. i rättsliga sammanhang beskrivs organisationer som ett slags individer, som ”juridiska personer” med drag som liknar dem vi brukar tillskriva enskilda människor. Men en organisation är förstås inte i någon fysisk mening en person. Organisationer är inte heller en grupp individer. Precis som samhället inte utgörs av en samling individer så består inte en organisation av sina medlemmar. Om man fotograferar en organisations medlemmar kan man ändå inte upptäcka någon organisation på bilden.

Det är mer fruktbart att förstå organisationer som en slags social ordning, något som skapar bestämda identiteter och handlingsmönster och viss förutsägbarhet. Ordning skapas på många sätt i samhället. Ett exempel är att vi fostras in i vissa, för samhället, gemensamma föreställningar och handlingsmönster, s.k. institutionella ordningar. Ett annat exempel är att ordning uppkommer genom ömsesidig anpassning: genom att vi anpassar oss till varandra i det dagliga livet t.ex. när vi går på en gata med mycket folk, handlar i en affär eller för ett samtal.

Organisation utgör i grunden en annan form för ordning. Den är en beslutad ordning – någon eller några har beslutat att just denna ordning ska råda. sammantaget kan en organisation skapa en annan ordning – andra identiteter och andra handlingsmönster– än den som skulle rått utan organisationen. Genom att skapa en organisation är det möjligt att få folk att uppfatta sig själva och andra på ett nytt sätt och få dem att göra andra saker än vad de skulle ha gjort annars. Organisationer är kraftfulla, om än långt ifrån perfekta, instrument för att samordna människors handlingar.

Vem som har makt i samhället i allmänhet bestäms av sådant som vilka resurser olika personer eller organisationer har tillgång till, hur unika dessa resurser är och hur intresserade andra är av att få tillgång till dem. I organisationer finns det i stället en beslutad maktfördelning. Man beslutar om vem som ska ha makt och dessa beslut innebär att man försöker ändra den maktordning som finns utanför organisationen.

Beslutsfattarna i en organisation får tillgång till en rad instrument för att styra andra organisationsmedlemmar. De har rätt att ge order och sätta upp regler för vad organisationsmedlemmarna ska göra. Och de har ytterst rätt att bestämma vem som alls får vara medlem i organisationen. Organisationers rätt att övervaka vad medlemmarna gör och deras rätt att utdela sanktioner är viktiga styrinstrument; man kan t.ex. försöka finna mer eller mindre enkla mått på vad olika medlemmar eller avdelningar egentligen åstadkommer och belöna dem efter mätresultaten.

En inte oansenlig del av företagsekonomisk forskning handlar om hur beslutsfattare utnyttjar sina instrument, vilka svårigheter de möter och vilka resultat som uppnås. Det är långtifrån alltid beslutsfattare har så stor makt; ibland är det de som ska styras som styr beslutsfattarna i stället för tvärtom.

Frågan om makt i organisationer har fler dimensioner. en sådan är att maktkoncentration till några få strider mot moderna idéer om individen och hennes makt och ansvar. En modern individ ska ha egna mål och själv kunna bestämma hur hon eller han ska nå dem. hur kan en sådan individ arbeta i en organisation där det är ledningen som bestämmer mål och medel och där dessa kanske inte alls stämmer överens med individens mål?

Organisationer måste på något sätt hantera frågan om medlemmarnas individualitet. Ställer organisationen för starka krav på anpassning kan individerna motreaktioner bli starka; ger man medlemmarna utlopp för mycket av sin individualitet så kan organisationen försvagas och det blir svårt att få till samordnad och effektiv organisatorisk handling. Det är inte underligt att personalfrågor får allt större utrymme i moderna organisationer.

Det är heller inte underligt att det blivit populärt med s.k. ledarskap. Idén om ledarskap utgör till stor del en föreställning om att gapet mellan styrande och styrda ska minska genom att chefer förmår underlydande att dela chefernas visioner och mer frivilligt underkasta sig styrning. Staten har faktiskt ålagt svenska företagsekonomer att undervisa om ledarskap, men företagsekonomer har också på ett intressant sätt analyserat och kritiserat detta begrepp och dess popularitet.

För sin överlevnad är alla organisationer beroende av andra personer och organisationer. Studier av detta beroende utgör en stor och central del av det företagsekonomiska ämnet. De flesta organisationer måste erbjuda andra något i utbyte för att få stöd från andra, ofta i form av varor eller tjänster. Att anpassa utbudet av varor och tjänster till vad som efterfrågas av andra – eller försöka anpassa efterfrågan till utbudet – är ett fundamentalt problem för organisationer. Och organisationer varierar i flexibilitet och innovationsförmåga.

Nästan alla organisationer är också beroende av att aktivt samspela med andra organisationer. Ett tydligt exempel är tillverkande företag som spelar olika roller i ibland långa produktionskedjor där företagen köper av och säljer till varandra i komplicerade mönster. Att distribuera varor till de slutliga kunderna kräver också ett komplicerat samarbete mellan organisationer med olika roller inom distributionskedjan. Och före tag, stater och kommuner är ofta starkt beroende av varandra. Det är vanligt att organisationer aktivt samordnar sin verksamhet med andra organisationers och det gäller även om de är parter på en marknad. hur samordning sker på marknader har ofta likheter med hur samordning sker inom organisationer. företagsekonomers studier av samordningen mellan företag liksom företags förhållande till konsumenter och myndigheter har gett upphov till nya och nyanserade bilder av hur marknader fungerar.

En fundamental svårighet för att få någon intresserad av att samspela med en organisation är att det inte utan vidare är klart vad organisationen är för något. Organisationen måste beskrivas och förses med syften och egenskaper som tilltalar andra. De som vill göra affärer med eller ta anställning i en organisation är intresserade av vilka resurser organisationen äger och kan använda för betalningar. De är dessutom intresserade av vilka resurser organisationen kommer att disponera i framtiden och om det finns någon chans att organisationen överlever på sikt. Att utforma en redovisning som ger ett rimligt svar på frågan om hur framgångsrik organisationen är eller vilken förmögenhet den besitter är en viktig men svår uppgift, men en uppgift som traditionellt sysselsatt många företagsekonomer.

Vad som räknas som en framgångsrik organisation har blivit en alltmer komplicerad fråga. nutida organisationer ska uppfylla många krav. Exempelvis kräver många att företag inte bara ska gå med vinst. De ska också erbjuda goda anställningsvillkor, de ska bidra till en god yttre miljö, sysselsättning och framsteg i allmänhet. Ett för tillfället populärt samlingsnamn för allt detta på företagens område är ”socialt ansvar”. Det är inte lätt att i praktiken och samtidigt uppfylla så många, ofta motstridande krav. Som flera av artiklarna i detta nummer visar är det en aktuell forskningsuppgift att fråga vad grogrunden är till sådana krav och hur organisationer hanterar dem.

I denna korta introduktion har jag förstås varken kunnat gå på djupet i någon fråga eller kunnat täcka alla viktiga frågor om organisationer och organisationssamhället som företagsekonomiska forskare ägnar sig åt. Min förhoppning är att dessa brister ska framstå allt klarare vid läsningen av framtida nummer av Organisation & samhälle!

Nils Brunsson
Professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet.

N.B. Denna artikel bygger på ett föredrag på Kungliga Vetenskapssocieteten samt en understreckare i svenska Dagbladet.

Print Friendly