2016/01, Bok- och filmkrönikor

Dåligt samvete. Bokkrönika av Anders Ivarsson Westerberg

Ett av yrkets privilegier är att läsa böcker som väcker intresse och sätter tankarna i rullning. Dessutom på arbetstid. Eller på annan tid som då också kan klassificeras som arbetstid. Sommarsemestrar, höstlov och julhelger är utmärkta sådana tillfällen att läsa böcker, särskilt om det är en sommar som likt den förra bjuder på växlande väder. En av mina (o)vanor är att jag inför varje längre ledighet packar en kartong full med böcker, artiklar och ofärdiga manuskript för att ha tillgång till under ledigheten. Där står lådan hemma under skrivbordet som en påminnelse om den lättja som lätt infinner sig när man börjar gå ner i varv efter en hektisk termin. Varje gång man ser åt lådan får det dåliga samvetet sig en törn. Någon som känner igen sig?

Skillnaden för mig detta år är att jag faktiskt läst ett antal böcker ur den lådan, sammanlagt ungefär fem kilo. Det var åtminstone det som stod på postens paket. Det var böcker med skiftande teman och ämnen med den gemensamma nämnaren att de tycktes mig intressanta, eller sådana som jag sparat för att läsa vid ett senare tillfälle.

Det som slog mig, och detta är min reflektion, var att de hängde ihop. De säger allihop något om vårt samhälle och hur det förändras. I Mats Alvessons Tomhetens triumf talas om hur allt fler ägnar sig åt imagologiska yrken, det vill säga är i vad som kan kallas det-ska-se-bra-ut-branschen. Exempel på sådana är PR-folk, kommunikationskonsulter, journalister och en del akademiker. De är upptagna av att orkestrera illusionsnummer, pseudohändelser samt förmedla grandiosa föreställningar. Det är bland andra dessa imagologer som Garsten m.fl. försöker fånga i begreppet De policyprofessionella. I denna grupp kategoriseras en rad ganska olika yrken av imagologisk karaktär in, allt från politiskt sakkunniga i Regeringskansliet till slipade PR-konsulter. Även om det är svårsmält att alla skulle platsa inom samma kategori sätter författarna fingret på ett intressant fenomen och dess möjliga demokratiska konsekvenser: att politiken påverkas av professionella imagologer utan tydliga politiska mandat. I reportageboken Saudivapen (Bodin och Öhman) visas med all önskvärd tydlighet hur de policyprofessionella kan agera. De sätter igång ett imagologiskt illusionsnummer, i Alvessons termer, för att dölja att den svenska regeringen inledde ett projekt tillsammans med Saudiarabien för att bygga en vapenfabrik. Något som strider mot vapenexportlagen. Bodin och Öhman, själva i den imagologiska branschen som journalister, vinner kampen om sanningen när de lyckas blottlägga affären.

I alla fall om man får tro deras framställning. Och nu vet man dessutom var de policyprofessionella och imagologerna kommer ifrån, eller i vart fall var de strävar efter att bo – i Djursholm – Sveriges ledarsamhälle (Holmqvist).

Anders Ivarsson Westerberg

 

Garsten, Christina, Rothstein, Bo & Svallfors, Stefan (2015). Makt utan mandat. De policyprofessionella i svensk politik. Dialogos.

 

 

 

Holmqvist, Mikael (2015). Djursholm. Sveriges ledarsamhälle. Atlantis.

 

 

 

Bodin, Bo-Göran & Öhman, Daniel (2014). Saudi vapen. Hycklande politiker, ljugande tjänstemän och hemliga spioner – en politisk thriller om svensk vapenhandel. Albert Bonniers förlag.

 

 

 

Alvesson, Mats (2011). Tomhetens triumf. Atlas.

Print Friendly, PDF & Email