Pengar finns överallt. De omger oss i vår vardag. I många organisationer är pengar knutna till verksamhetens övergripande mål, men pengar är ofta också medlet för att kunna röra sig mot dessa mål. I själva verket har vår värld har blivit så genomsyrad av pengar att det är svårt att föreställa sig en värld utan dem. Samtidigt hävdas det ibland att en värld utan pengar vore att föredra.[1] Pengar, samt de utbyten de möjliggör, tycks nämligen reproducera ojämlikheter och skapa sociala klyftor. Så trots att utbyten framstår som frivilliga och ömsesidiga präglas de av asymmetrier och ojämlikheter. Beroende på var i världen man befinner sig, behöver olika personer arbeta olika mycket tid för att erhålla samma mängd pengar, allt annat lika. Andra har hävdat att det snarare är sättet som pengar produceras på – det vill säga genom utlåningsverksamheten i vinstdrivande banker – som gör att sociala ojämlikheter reproduceras.[2] Detta eftersom redan kapitalstarka grupper har enklare att låna pengar. Investeringsprojekt som ger avkastning och gör det möjligt att betala ränta och generera intäkter åt bankerna gynnas framför projekt som annars skulle kunna ge stora sociala och ekologiska nyttor.[3]
Det finns således en omfattande kritik mot pengar, hur pengar produceras och vad pengar gör med oss, med samhället och hur det påverkar vår relation till miljön. Därför finns också en uppsjö alternativa idéer och visioner om hur pengar kan fungera som medel för att skapa ett bättre samhälle. Dodd menar att alla typer av pengar bygger på någon form av utopi.[4] Exempelvis bygger Euron på en utopi om en gränslös inre marknad, medan Bitcoin utgår från en utopi om ett monetärt system utan en centraliserad statsmakt. Utöver dessa välkända exempel finns en myriad av relativt okända komplementära valutor som är utformade för att främja lokala marknader, stärka lokal tillverkning och förhindra att pengar försvinner i väg från det lokala samhället.[5] Vad de komplementära valutorna har gemensamt är att de i regel bygger på utopier – antingen direkt eller indirekt – där ett nytt och bättre samhälle är knutet till att den egna valutan ges en annan betydelse och funktion än den konventionella valutan.
Studiet av pengar inom samhällsvetenskapen går långt tillbaka. En grundläggande insikt från denna omfattande forskningstradition är att pengar antingen förenar eller splittrar människor. Pengar gör det möjligt för främlingar att mötas och idka utbyten på marknaden. Främlingar på en marknad antas ju åtminstone ha ett grundläggande gemensamt intresse, nämligen deras respektive egenintresse, vilket kommer till uttryck i den ömsesidiga viljan att utbyta pengar mot varor. Simmel är kanske den som belyst detta mest utförligt i klassikern Philosophy of Money.[6] En annan tankeströmning har delvis motsatt sig Simmels tankefigur genom att påvisa att pengar görs personliga. Trots att pengar kan förena två för varandra helt okända människor är användningen av pengar högst personlig.[7] Detta har Zelizer uppmärksammat genom sina observationer av hur organisationer, hushåll och individer skapar personliga relationer till sina pengar genom att upprätta budgetar och öronmärka pengar för vissa typer av utgifter; vissa pengar avsätts för mat, andra för boende och ytterligare andra för transport.[8] Denna mångfald har fått forskare som Zelizer och Dodd att tala om ”monies” i plural i stället för singularformen ”money”.
Detta leder till frågan om vilka utopier och vilka relationer som ligger bakom de pengar vi använder oss av idag. Är dessa utopier fortsatt eftersträvansvärda? Eller finns det utopier som inte anses möjliga för att det saknas pengar till dem? Om en omställning till ett fossilfritt samhälle är en utopi, vilken typ av pengar kan knytas till denna utopi? Är det bara en fråga om mängden pengar, i kvantitativa termer, eller krävs en kvalitativ förändring i hur vi förstår pengar? Är det rentav så att en ny kvalitativt typ av valuta kommer krävas för att individer och organisationer ska kunna föreställa sig en omställning till ett fossilfritt samhälle? Krävs det en ny valuta för att vi ska kunna omvärdera relationen till varandra och till naturen? Dessa frågor är utforskande, på gränsen till spekulativa, men de belyser det grundläggandet sambandet mellan pengar och utopier.
Pengar i organisationer
Även om de flesta organisationer använder eller är beroende av pengar på olika sätt, har pengar inte fått mycket uppmärksamhet inom organisationsfältet. Det finns ingen sammanhängande litteratur. I stället är det inom ekonomisk sociologi och ekonomisk antropologi som pengar ägnats mera utrymme. När pengar väl omnämns inom organisationsfältet är det i relation till status, identitet och mål. Exempelvis kan pengar, eller jakten på dem, och hur framgångsrikt man är i denna jakt, utgör en källa till identitetsskapande.[9] Likaså kan källan till pengar påverka statusen hos mottagaren, inte minst om det är finansiering som vunnits i konkurrens.[10] Andra har pekat på att gräsrotsorganisationer och civilsamhällesorganisationer använder pengar som medel för att uppnå politiska eller sociala mål.[11] Pengar blir nödvändiga men helst inget de vill lägga fokus på. Därför har de en ambivalent relation till pengar.[12] Detta gäller även kreativa verksamheter som agerar i gränslandet mellan konst och näringsverksamhet. Det kreativa ska ligga i fokus, inte pengarna.[13]
Det finns alltså en del studier om pengar och hur pengar organiseras. Inom den växande litteraturen om alternativa organisationsformer diskuteras också pengar. Till exempel menar Farias att alternativa organisationer – alltså verksamheter som inte följer traditionella beslutsmodeller, hierarkiska strukturer eller etablerade sätt att organisera arbete – brottas med hur de ska förhålla sig till pengar. Detta eftersom pengar betraktas som en förlängning det nyliberala systemet som dessa organisationer medvetet distanserar sig från. Pengar beskrivs därför ibland som ett ”smutsigt” objekt. Medlemmarna i organisationen Farias studerar utvecklar strategier för att distansera sig från pengar, eller försöker hitta vägar för att omvärdera användningen av pengar. Andra menar att pengar kan skapa nya och meningsfulla relationer. Enligt Meyer och Hudon har utformningen av alternativa former av valutor potentialen att göra utbyten mer hållbara och inkluderande, inte minst om de bidrar till att bygga en självstyrande gemenskap.[14] Eftersom komplementära valutor utgör ”en form av organisering av allmänningarna” erbjuder de också en identitet och position som ”står utanför rena kapitalistiska relationer”.[15] Alternativa organisationer som utvecklar och använder komplementära valutor bidrar således till att skapa allmänningar som i sin tur fördjupar och generar nya relationer. Även om detta låter lovande säger det väldigt lite om hur pengar faktiskt fungerar eller vad de gör med oss, våra relationer eller hur det påverkar vårt förhållningssätt till naturen.
Priset på pengar
Pengar är förbryllande eftersom de är så närvarande men samtidigt svårbegripliga. För många organisationer och hushåll är pengar främst något som uttrycks i priser. Pengar fungerar då som en värdemätare, men pengar fungerar även som ett betalningsmedel och då oftast i formen av ett objekt (mynt eller sedel) eller en representation av detta objekt (till exempel digitalt spår av en transaktion). Alla objekt kan i teorin bli föremål för prissättning, så även pengar. De olika uttryck som pengar tar sig medför att pengar har en närapå ”magisk” förmåga att reducera komplexiteten hos objekt och göra dem jämförbara.[16]
I takt med att både pengar och varor blivit mer rörliga har handelsutbytena mellan olika delar av världen också intensifierats. Så när pengar rör sig åt det ena hållet, rör sig varorna åt det andra hållet. Detta gäller såväl lokalt som globalt. Trots att detta ofta framställs som ett jämlikt ekonomiskt utbyte, eftersom ingen skulle idka handel om det inte gynnade dem, genererar de varor som transporteras en energianvändning och utsläpp av växthusgaser som inte inkluderas i priset. Likaså inbegriper dessa varor extraherade råmaterial och irreversibla biofysiska processer som inte direkt speglas i priset – och de skulle aldrig kunna göra det, eftersom produktionen av varorna då troligen aldrig skulle äga rum. Så vad som förment framstår som ett jämlikt ekonomiskt utbyte är i själva verket ett ojämlikt ekologiskt utbyte[17]. Här börjar vi således ana vad pengar gör.
Trots att pengar i regel öronmärks för vissa utgifter kvarstår det faktum att pengar fungerar som ett universellt betalningsmedel, som ett sätt att ackumulera värde över tid, samt som en värdemätare. Helt olika substanser, processer och relationer blir jämförbara när de reduceras till ett pris. Som konsumenter ser vi priset på livsmedelsprodukter i butikshyllan. Likvärdiga livsmedelsprodukter från Sverige och Brasilien kan då jämföras, trots att de har helt olika miljöpåverkan och inbegriper helt olika sociala processer. De pengar vi vanligen omger oss med gör att det ofta framstår som fullt rationellt att köpa varor som producerats i länder med låga löner, under dåliga arbetsvillkor och med få eller inga miljöregler. Det räcker att tänka på valfritt storföretag för att inse detta. Kruxet är att pengaformen döljer detta, och produktionen skulle troligen inte vara möjlig om de inte gjorde det.[18]
Mot bakgrund av detta har många börjat föreställa sig andra typer av pengar.[19] Återigen är utgångspunkten att en förändring i hur pengar fungerar kan förändra samhället till det bättre. Uttryckt annorlunda: ett gott liv förutsätter en annan typ av pengar än de vi omger oss med idag. Meyer och Hudon har lyft fram denna transformativa potential när de diskuterar alternativa valutor och pekat på den ”allmänning” som den alternativa valutan bidrar till att skapa. När ett lokalsamhälle skapar sin egen valuta, då börjar de inse hur pengar fungerar, vad pengar kan göra och vad de kan göra med pengar, menar Meyer och Hudon.[20] Pengarna skapar därigenom en ny typ av ”allmänning”.
Dessa diskussioner om pengars transformativa potential bygger visserligen på empiriska studier och observationer, men i regel är det de normativa ståndpunkterna som driver diskussionen framåt – och dessa kretsar oftast kring hur pengar produceras i samhället. Exempelvis diskuterar Ann Pettifor (2017) i boken The Production of Money: How to Break the Power of Bankers, hur det moderna pengasystemet fungerar, vilken roll centralbanker har, och inte minst vilken betydelse privata, vinstdrivande banker har för produktionen av pengar.[21] På grund av att vinstdrivande banker skapar pengar när de ger ut krediter, skapas nya pengar endast om det är möjligt för bankerna att därigenom göra vinst på sikt. Pengar skapas således inte där de långsiktiga och fundamentala behoven finns i samhället, utan där de kan ge avkastning. Även Mary Mellor har påpekat detta.[22] Hon menar att produktionen av pengar behöver flyttas från teknokratiska centralbanker och privata banker till folket, för att de åter ska få ett demokratiskt inflytande över ekonomin. Hur detta ska gå till är något oklart men hon nämner folkligt deltagande och inkluderande budgetprocesser på lokal nivå. Därigenom kan medborgarna aktivt kan forma hur pengar skapas ur krediter och hur pengar används för ändamål som gynnar såväl samhälle som miljö.
Det är värt att notera att pengar här ovan oftast åsyftar en viss typ av pengar: ”allmänsyftande pengar”. De pengar vi vanligen omger oss med i våra vardagliga konsumtionspraktiker och som varorna på butikshyllorna är prissatta med är exempel på dessa. Begreppet ”allmänsyftande pengar” kommer ursprungligen från Polanyi och innebär att pengar kan fylla ett flertal olika funktioner: ett bytesmedel, en värdemätare och en värdebesparare över tid.[23] Hornborg menar att ”allmänsyftande pengar” inte bara uppfyller olika funktioner, utan de underbygger och möjliggör dessutom ohållbara konsumtionspraktiker.[24] ”Allmänsyftande pengar” reducerar kort sagt varor till priser som i sin tur döljer de underliggande ojämlika ekologiska utbyten som möjliggör dessa priser från första början. Att justera priset så att det blir rättvist är därför inte möjligt eftersom priset är ett resultat av de ojämlika utbyten som förutsätter varans produktion i ursprungsläget.
Pengar som utopi
Dodd menar att alla former av pengar har utopiska inslag.[25] I dagligt tal kanske de som förespråkar ett avskaffande av pengar betraktas som mest utopiska, i meningen att de av många kanske betraktas som världsfrånvända, men då alla former av pengar bär på utopier är detta något av en tankevurpa. Det intressanta är snarare att blottlägga de utopiska inslagen i de pengar som redan omger oss idag, och omvänt, att utforska hur utopier eller framtidsbilder som cirkulerar i samhället idag kan kopplas samman med vissa typer av ännu icke-existerande pengar.
Pengar är således inte främst en representation av värde, som många kritiska samhällsforskare i Marx efterföljd hävdat, utan pengar är performativa. De är knutna till förändring och i förlängningen utopier. Pengar formar relationer mellan människor, men de formar även relationerna mellan oss och världen, mellan samhället och naturen. Omvänt gäller att om pengar bidrar till att forma dessa relationer, då borde alternativa valutor kunna föranleda nya typer av relationer. Att pengar är performativa, inte endast representativa, borde ofrånkomligen väcka intresset hos ANT-forskare. Pengar är kanske det främsta kalkylverktyget vi utvecklat. Trots detta har få ANT-forskare intresserat sig för pengar som ett objekt med performativa egenskaper. I stället har fokus legat på räknemetoderna och kalkylverktygen som används för att generera marknader med hjälp av pengar, medan pengarna i sig knappast problematiserats.[26]
Vilka utopier är det då som omger oss idag? Det är ingen enkel fråga, särskilt inte i tider av ofred och global osäkerhet, men en utopi som troligen många skulle kunna identifiera är utopin om ett hållbart samhälle. Inom såväl politik som forskning hörs ofta förslag på förändringar inom det ekonomiska systemet för att ett sådant samhälle ska bli verklighet. Om produktionen bara kunde bli renare, grönare eller minska sitt avfall, så skulle viktiga steg kunna tas mot ett hållbart samhälle. Så är det säkert, och detta återupprepas ofta. Beträffande konsumtionen hörs ofta också att det krävs förändringar i praktikerna. Konsumenternas attityder är redan inställda på hållbarhet, men praktikerna hänger inte med (Kollmuss och Agyeman, 2002). Det sägs finnas ett glapp mellan attityder och beteenden. Detta beror på att konsumtionspraktiker konkurrerar med andra tidskrävande praktiker, till exempel pendling, träning, dagishämtning, omsorg med mera, vilka i sin tur också inrymmer konsumtionspraktiker. Det blir, kort sagt, en självförstärkande negativ spiral av ohållbara, överlappande konsumtionspraktiker.
Skulle en ny typ av valuta kunna bryta denna negativa spiral av konsumtionspraktiker som vi kollektivt verkar ha svårt att ta oss ur? Eller kräver utopin om ett hållbart samhälle kanske rent av en ny typ av valuta? Om användningen av ”allmänsyftande pengar” döljer de ojämlika utbyten av material och energi som ligger bakom många av varorna som står uppradade på hyllorna i butikerna, är det då inte orimligt att tänka sig att det är pengarna som behöver förändras? En tankefigur som jag och kollegor utforskat är om det är möjligt att utforma nya typer av valutor som kan bidra till att göra konsumtionspraktiker mera hållbara. Vad som då skulle krävas är, menar vi, pengar vars specifika syfte är hållbarhet.[27]
Till att börja med behövs då en definition av vad som menas med hållbarhet. Detta är en omfattande och komplex fråga, som det inte finns utrymme att diskutera i detalj här. För syftet här räcker det att likställa hållbarhet med en mindre omfattande socio-ekologisk metabolism och en långsammare entropi. Om en mindre mängd biofysiska material utvinns och förbrukas, då minskar också den socio-ekologiska metabolismen. Eftersom den socio-ekologiska metabolismen ständigt konsumerar energi, kommer en minskning av denna också att minska energiförbrukningen och därmed, förhoppningsvis, även koldioxidutsläppen. Här finns dock inga linjära samband, så viss försiktighet måste observeras. Vad gäller entropi handlar detta inte om den socio-ekologiska metabolismen av biofysiska material, utan om de biofysiska materialens själva natur, vilka indirekt påverkas av deras metabolism. Ju mer dessa biofysiska material omsätts, desto sämre kvalitet får de. För att upprätthålla en viss kvalitetsnivå krävs i sin tur mer energi.[28] Om odlingsjorden urlakas krävs mer bearbetning och gödning av marken, vilket kräver energi. Detsamma gäller metaller och mineraler. Över tid krävs mer energi för att utvinna samma mängd metall, allt annat lika. Detta blir en ohållbar process där helt olika substanser, material och relationer likställs och blir utbytbara tack vare användningen av allmänsyftande pengar. Priset för denna pengaanvändning är, väldigt kortfattat, utsläpp av växthusgaser och minskad biologisk och kulturell mångfald.
Det finns dock en möjlig väg ut: pengar konfigurerade med det specifika syftet att skapa förutsättningar för ett hållbart samhälle. Förutom de moderna ”allmänsyftande pengarna” menade Polanyi att många samhällen genom mänsklighetens historia använt sig av ”syftesspecifika pengar”. Dessa pengar kan inte användas för alla typer av utbyten eller alla typer av konsumtionsvaror. Olika sfärer eller objekt handlas med olika valutor. På så sätt uppstår en stark koppling mellan de två olika objekten, penningen å ena sidan och varan å andra sidan. De hamnar i en inbördes relation till varandra. Detta är helt olikt ”allmänsyftande pengar”, där just syftet är att valutan inte ska knytas till endast vissa typer av varor. Att frångå denna typ av generaliserade utbyten kan ses som begränsande, och eventuellt ett sätt att minska friheten som ”allmänsyftande pengar” medför. Kruxet är bara att det är just denna frihet att jämföra och idka gränslös handel som möjliggjort de ohållbara ekologiska utbytena på global nivå, och de ohållbara konsumtionspraktikerna på lokal nivå.
Tar vi objektens performativitet på allvar kanske vi kan fundera hur vi ska utforma pengar så att de bidrar till att skapa det samhälle vi vill ha: ett hållbart, fossilfritt och jämlikt sådant. I stället för ”allmänsyftande pengar skulle vi kunna utforma ”syftesspecifika pengar” som endast skulle vara giltiga vid utbyten av varor som producerats lokalt och/eller regionalt. Det skulle bli en ”hård” öronmärkning[29] som skulle uppmuntra konsumenter att spendera en del av sin hushållsbudget på hållbar konsumtion. Av denna anledning har Hornborg föreslagit att ”syftesspecifika pengar” borde införas som en kompletterande lokal valuta och distribueras som en basinkomst av staten. Pengar, utformade på detta sätt, skulle inte bara cirkulera inom ett visst område, utan de skulle även medföra begränsningar i omsättningen av biofysiska material och minska takten på entropi.
Pengar bygger alltid på någon typ av utopi. Frågan vi bör ställa oss är följaktligen om de utopier som våra existerande ”allmänsyftande pengar” bygger på är önskvärda, eller bör vi snarare försöka utforma nya typer av pengar – syftesspecifika pengar – baserade på en utopi om ett hållbart samhälle? I denna essä har jag diskuterat denna fråga med utgångspunkt i de angränsande fälten ekonomisk sociologi och ekonomisk antropologi, men organisationsstudier och företagsekonomin i stort har mycket att erbjuda här, inte minst när det kommer till hur pengar används, skapas och genererar olika typer av relationer, både mellan oss i samhället och mellan samhället och dess större omvärld.
Alexander Paulsson är docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet
[1] Nelson, Anitra (2022). Beyond Money. A Postcapitalist Strategy. London: Pluto Books
[2] Pettifor, Ann. (2017). The Production of Money: How to Break the Power of Bankers. London: Verso
[3] Mellor, Mary. (2016). Debt or Democracy: Public Money for Sustainability and Social Justice London: Pluto Press.
[4] Dodd, Nigel (2015). ”The Utopianism of Money.” I: P. Aspers and N. Dodd (Red) Re-Imagining Economic Sociology, 385-404. Oxford University Press. (s 79-102)
[5] Seyfang, Gill. & Longhurst, Noel. (2013). Growing Green Money? Mapping Community Currencies for Sustainable Development, Ecological Economics, 86: 65-77. https://doi.org/10.1016/j.ecolecon.2012.11.003 samt Seyfang, Gill. & Smith, Adrian. (2007). Grassroots Innovations for Sustainable Development: Towards a New Research and Policy Agenda, Environmental Politics. 16(4), 584-603. https://doi.org/10.1080/09644010701419121
[6] Simmel, Georg. (1978). The Philosophy of Money. Abingdon: Routledge & Kegan Paul.
[7] Ailon, Galit. (2022). The Double Meaning of Money. Sociological Theory, 40(1), 82-97. https://doi.org/10.1177/07352751211071121
[8] Zelizer, Viviana. A. (1994). The Social Meaning of Money. New York: Basic Books.
[9] Alvesson, Mats, & Robertson, Maxine (2016). Money Matters: Teflonic Identity Manoeuvring in the Investment Banking Sector. Organization Studies, 37(1), 7-34. https://doi.org/10.1177/0170840615593591
[10] Edlund, Peter. More Than Euros: Exploring the Construction of Project Grants as Prizes and Consolations. Minerva 62, 1–23 (2024). https://doi.org/10.1007/s11024-023-09501-3
[11] Daskalaki, Maria, Fotaki, Marianna., & Sotiropoulou, Irene. (2019). Performing Values Practices and Grassroots Organizing: The Case of Solidarity Economy Initiatives in Greece. Organization Studies, 40(11), 1741-1765. https://doi.org/10.1177/0170840618800102
[12] Farias, Carine. (2017). Money is the Root of All Evil – Or Is It? Recreating Culture through Everyday Neutralizing Practices. Organization Studies, 38(6), 775-793. https://doi.org/10.1177/0170840616685356
[13] Munro, R. (2017). Creativity, Organisation and Entrepreneurship: Power and Play in the Ecological Press of Money. Organization Studies, 39(2-3), 209-227. https://doi.org/10.1177/0170840617717550 (Original work published 2018)
[14] Meyer, Camille., & Hudon, Marek. (2017). Alternative organizations in finance: Commoning in complementary currencies. Organization, 24(5), 629-647. https://doi.org/10.1177/1350508417713216
[15] Meyer, Camille., & Hudon, Marek. (2017). s. 640, egen övers
[16] Hornborg, Alf. (2016). Global Magic: Technologies of Appropriation from Ancient Rome to Wall Street. Palgrave Macmillan.
[17] Hornborg, Alf. (2016)
[18] Hornborg, Alf. (2024). Liquidate: How money is dissolving the world. Routledge.
[19] Seyfang, Gill och Noel Longhurst (2013) samt Hornborg, Alf. (2017). Redesigning Money to Curb Globalization: Can We Domesticate the Root of All Evil?. In: Brightman, M., Lewis, J. (eds) The Anthropology of Sustainability. Palgrave Studies in Anthropology of Sustainability. Palgrave Macmillan, New York. https://doi.org/10.1057/978-1-137-56636-2_17.
[20] Meyer, Camille., & Hudon, Marek. (2017).
[21] Pettifor, Ann (2017)
[22] Mellor, Mary. (2016) samt Mellor, Mary. (2010). The Future of Money: From Financial Crisis to Public Resource. London: Pluto Press.
[23] Polanyi, Karl. (1957). The semantics of money-uses, i: G. Dalton (Ed.), (1968) Primitive Archaic and Modern Economies. Essays of Karl Polanyi. New York, Anchor Books, Doubleday & Company Inc.
[24] Hornborg, Alf (2017).
[25] Dodd, Nigel (2015).
[26] Se till exempel Callon, Michel. (2021). Markets in the Making: Rethinking Competition, Goods, and Innovation. New York: Zone Books
[27] Se vår projekthemsida: http://www.specialpurposemoney.com, och ett special issue som vi redigerat i Sustainability Science: https://link.springer.com/collections/defgfbhhda samt Hornborg, Alf, Paulsson, Alexander, Spinelli, Gabriella. & Weaver, Paul (2022). “Special Purpose Money for Sustainability”. Sustainability Science 17, 1–3. https://doi.org/10.1007/s11625-022-01089-z
[28] Georgescu-Roegen, Nicholas (1971) The Entropy Law and the Economic Process. Cambridge: Harvard University Press.
[29] Jmf jämför Zelizer, Viviana (1994)
