Hoppa till innehåll

Företagsekonomisk tidskrift

Företagsekonomisk tidskrift

Lägg till din rubriktext här

woman holding coffee mug "worlds best boss"

Kvinnor i företagsstyrelser – ökar forskningen ojämställdheten?

2021 fick en kvinna som grundat ett företag för första gången vara kvar som VD när bolaget noterades.

Dela denna artikel

Ställer vi rätt frågor när vi forskar om kvinnor i styrelser? Eller är det risk att vi snarare skapar skäl till fortsatt ojämställdhet med våra forskningsresultat? Medan ojämställdheten synes vara ett faktum, är det inte konsekvenser av ojämställdhet utan resultatet av att kvinnor finns i styrelserna som i stor utsträckning beforskas. Detta leder i sin tur till risken att kvinnor kopplas till särgruppsrepresentation snarare än representativitet i styrelser.

Det tog 160 år – fram till 2021 – innan en kvinna som grundat ett bolag satt kvar som vd när bolaget noterades. Kvinnor äger mindre än 1 procent av aktievärdet i de börsnoterade bolag de verkar i som ledning eller styrelse, medan de innehar 9 procent av ordförandeposterna och utgör 35 procent av styrelserna. I näringslivet som helhet är siffrorna ännu skevare avseende styrelserepresentation. Även om argumenten är många för att kvinnor i större utsträckning ska starta och driva bolag, och trots att kvinnors entreprenörskap skulle leda till ökad tillväxt som ett viktigt politiskt argument, består ojämställdheten mellan män och kvinnor i företagande, företagsledningar och styrelser. Dessa skillnader blir än större när vi ser till vilka näringar kvinnor finns representerade i. Av den tredjedel svenska börsbolag som saknar kvinnor i ledningsgruppen och de nio bolag som vare sig har kvinnor i ledningsgrupp eller styrelse, finns investmentbolag, läkemedelsföretag, teknikföretag och industriaktörer. Kvinnors entreprenörskap knyts i stället gärna till tjänstesektorn – vård, skola och annan serviceverksamhet – där personalintensiteten skapar en begränsad tillväxt- och effektiviseringspotential.

Specifikt kopplat till styrelser har argument lyfts för att dessa ska spegla samhället i stort eller vara representativa för företags personal. Ändå besitter kvinnor alltså bara 35 procent av börsens styrelseposter och 20 procent av posterna i näringslivet som helhet (det senare baserat på samtliga aktiebolag med minst två styrelseledamöter och en omsättning om minst 5 Mkr eller minst fem anställda).[1] Allbrightrapporten[2] pekar på att kvinnor ofta är solitärer i styrelser och att 60 procent av börsens bolag har en skev könsfördelning där ett kön – huvudsakligen män – representerade mer än 60 procent av styrelseposterna Motsvarande siffra för samtliga aktiebolag är 84 procent[3] (se diagram 1).

Kvinnor i företagsstyrelser – ökar forskningen ojämställdheten_Christina Öberg_diagram_01

Diagram 1 Kvinnor och män i styrelser. Avser samtliga svenska aktiebolag med minst två styrelseledamöter och en omsättning om minst 5 Mkr eller minst fem anställda (N = 59 044 bolag). Jämställda styrelser innebär att inget kön har mindre än 40 procent av styrelsepositionerna i bolaget. Uppgift saknas för styrelser med bara kvinnor; dessa inkluderas i kvinnodominerade styrelser i diagrammet. Data baserat på Almi (2022).

Forskningen har visat intresse för kvinnor i styrelser, lyft fram skillnader – där Sverige nämns som mer jämställt än många andra länder – och diskuterat konsekvenser av kvinnors styrelserepresentation. I forskningen lyfts särskilt följande kausala samband fram (se diagram 2):

  • kvinnors påverkan på företagsekonomiska resultat
  • kvinnors inverkan på företags hållbarhetsambitioner och etiska agerande
  • kvinnors påverkan på innovation, strategi, kontroll och beslutsfattande,.

När det gäller företagets ekonomiska resultat (inklusive omsättning och aktieutveckling) pekar forskningen i flera fall på att kvinnor påverkar resultatet negativt (dock med variationer mellan studier där positiv resultatpåverkan och inkonklusivitet lyfts fram). Den negativa resultatpåverkan fastställs utan att ta hänsyn till olika sektorers skilda förutsättningar för tillväxt, effektivitet och finansiella struktur, och trots stora variationer i styrelserepresentation mellan olika sektorer. Vård och skola uppvisar exempelvis en överrepresentativitet (70 procent) av kvinnor i styrelserna, medan siffran för industri och tillverkning är 28 procent.[4] Att resultat-, effektiviserings- och tillväxtpotentialen mellan dessa sektorer skiljer sig åt torde vara otvetydigt, men det missas lätt i studier om kvinnors resultatpåverkan där skillnader mellan sektorer normalt inte undersöks. När det gäller hållbarhet synes det råda relativ konsensus i forskningen om att kvinnor i styrelsen medför ett större fokus på hållbarhet, lägre risk för bedrägerier och större trolighet att välgörenhet ses som viktigt. Strategi, innovation och kontroll pekar på att med kvinnor i styrelsen ökar svårigheten att fatta beslut samtidigt som riskbenägenheten minskar.

Kvinnor i företagsstyrelser – ökar forskningen ojämställdheten_Christina Öberg diagram 02

Diagram 2 Kausalitetsstudiers fokus fördelade per år (N = 41). En kausalitetsstudie utgörs av forskning som beskriver orsak–verkan-samband, här med kvinnor i styrelsen som orsaksvariabel för att förklara hur bolag med kvinnor i styrelser har annorlunda resultat etcetera än bolag där bara män eller en övervikt av män finns i styrelsen.[5] För detaljer om litteraturgenomgångens stegvisa urval och förteckning av artiklar, se Öberg (2021). (Studien handlar om eventuell förekomst av forskning om kvinnors styrelsekopplingar, medan de identifierade artiklarna i dess initiala litteraturgenomgång utgjort underlag för att ta fram data om vilka kausala samband som litteraturen om kvinnor i styrelser beskriver.)

Det intressanta är dock inte dessa resultat i sig, utan hur de porträtterar kvinnor i företagsstyrelser och vilka konsekvenser resultaten får i näringslivet. Utgångspunkten är å ena sidan ett antal egenskaper som tillskrivs kvinnor – eller kvinnor i styrelser – och å andra sidan ett antal konsekvenser av att kvinnor skulle vara annorlunda än män i sitt styrelsearbete. När det gäller egenskaperna indikerar dessa alltså en ovilja att ta risker och en mer etisk orientering. När det gäller konsekvenser utgörs dessa av hur kvinnor i styrelser medför de annorlunda utfallen i resultat, hållbarhetsfokus, tempo i beslutsfattande och strategi som beskrivits ovan. I ett tidevarv av allt större fokus på hållbarhet och långsiktiga snarare än kortsiktiga intressen, torde kvinnor i företagsstyrelser därmed representera en kompletterande ståndpunkt, medan den negativa resultatpåverkan lyfts fram som skäl att inte inkludera kvinnor i styrelser. Skillnaderna som litteraturen tillskriver kvinnor är dock långt mer komplexa än så.

Fokus hamnar nämligen på vad som händer när kvinnor ingår i en styrelse. Inte på att representationen är ojämställd. Argumentet blir inte att skapa jämställda styrelser, utan att kvinnor representerar sär- och subintressen och avvikande resultat, hållbarhetsorientering eller strategier. Forskningen missar därmed en allvarlig poäng, och när forskningen får slagsida åt att beskriva kvinnor som annorlunda än män finns risk att vi snarare underblåser än motverkar den utveckling som rapporteras med låga representationer för kvinnor.

Styrelserepresentation handlar om att företräda företagets aktieägare. Det är därmed endast om ägarna önskar värna vinst eller hållbarhet som kvinnor – men även män! – i styrelsen torde göra sitt jobb. Valet av styrelse är ett kollektivt beslut. Det handlar inte om att vissa aktieägare tar fram sin styrelserepresentant och andra sin. Det handlar inte heller om att andra intressenter väljer sina representanter – bortom företagets personalrepresentanter. I stället handlar det om att styrelsen som sådan ska representera aktieägarna som helhet. Skillnader mellan olika subgrupper inom en styrelse blir därmed en komplex konsekvens. Av de artiklar som ligger till grund för min litteraturgenomgång återfinns två som diskuterar synen på kvinnor i styrelser. Nielsen och Huse[6] resonerar kring hur kvinnor representerar andra värden än män och att dessa påverkar företags strategiarbete. Intressant här för den vidare diskussionen är hur stereotypa bilder av kvinnor som annorlunda synes påverka deras inflytande i styrelserummet negativt. Adams och Funk[7] framhåller att kvinnor är mer tillmötesgående, mer oroade över omvärlden och mindre maktfokuserade än män. Just detta med makt är i sin tur intressant kopplat till kvinnor i styrelser. Om vi följer detta resonemang vidare skulle detta innebära att kvinnor eventuellt gör avkall på sitt inflytande till förmån för andra intressen, medan Nielsens och Huses argumentation för med sig att kvinnor aktivt motarbetas – eller åtminstone inte får det inflytande de numerärt representerar – baserat på att de föreställs representera avvikande intressen eller egenskaper. Fortsätter vi dessa tankegångar har forskningen pekat på hur kvinnor inte har ett proportionerligt inflytande i styrelserummet. I stället behöver de uppnå ett visst antal styrelseposter – uttryckt som ”regeln om tre (kvinnor i styrelsen)” respektive ”kritisk massa”.[8] I sin tur och som fortsatt resonemang framhåller därmed litteraturen att kvinnor i styrelser inte kan förklara ett bättre eller sämre resultat, ett större eller mindre hållbarhetsfokus eller ett annorlunda innovations- och strategiarbete i sak eller genomförande. De har inte det inflytandet. I alla fall, och om vi ser till definitionen av ojämställda bolagsstyrelser, inte i 84 procent av företagen i Sverige! Återigen finns det undantag i forskningen som faktiskt fastställer inflytande på resultat, hållbarhet etcetera, baserat på just kritisk massa eller en viss proportion kvinnor i styrelsen, men resultaten blir alltmer tvetydiga. Lägg därtill till att kvinnor i styrelser ibland beskrivs som en särart som inte alls liknar kvinnor i allmänhet. Cirkelresonemanget springer i dubbla och trippla loopar när forskningen försöker fånga detta i kausalitetsstudier.

Vi står därmed inför faktum: kvinnor i styrelser förknippas genom forskningen med annorlunda utfall, med egenskaper som skiljer dem från män och med frågor som tyder på att de inte har det inflytande deras representationsskap ger. Motsägelsefullt, kan det tyckas. Men problemet ligger kanske främst i problemformuleringen i sig. Låt oss återknyta till skälen för kvinnor i företagsstyrelser i form av hur företagsstyrelser ska vara sammansatta så att de speglar samhället i stort eller blir representativa för företags personal. Att förvänta sig att kvinnor därmed representerar andra intressenter än aktieägarnas, och att det medför att företagets resultat blir annorlunda – bättre eller sämre – än om bara män finns i styrelsen, innebär just det: att kvinnor som annorlunda förstärks i och med kausalitetsstudier om kvinnor i företagsstyrelser. Uttryckt på ett annat sätt: det borde räcka att kvinnor finns representerade i styrelser för att på så vis återspegla samhällets strukturer och företags personalsammansättning. Förväntan att de ska driva en annan agenda för att de får vara med i styrelserummet blir problematisk och cementerande när det gäller stereotypisering, förväntansvärden och i slutändan kanske till och med det inflytande kvinnor faktiskt får i styrelserummet.

Vart för det här oss? Att kvinnor för att bli invalda i styrelser behöver representera sär- eller subgruppsintressen som inte reflekterar aktieägarna, men som därmed också gör dem till en särgrupp i styrelserummet och som innebär att representationsskapet sätts ur spel för att spegla förväntningar och stereotyper? Medan kvinnors styrelsererepresentation argumenterats för som ett sätt att spegla sammansättningen mellan män och kvinnor i samhället, företagsvärlden eller det enskilda företaget, innebär litteraturens kausalitetsstudier paradoxalt att kvinnor särbehandlas i litteraturen och belyses med andra kravbilder än män i styrelser. Fokuset på förekomsten av kvinnor i styrelser snarare än ojämställt sammansatta styrelser skapar delvis detta. Resultaten om skillnader och negativa resultat riskerar vid sin omsättning i praktiken att leda till en fortsatt, eller till och med ökad, ojämställdhet. Rapporterna om styrelserepresentation pekar på en dans med svåra steg när det handlar om att minska skevheterna i styrelsers sammansättningar. Siffrorna går inte entydigt åt ett – eller rätt – håll. Forskningen torde behöva en omfokusering kring frågor om ojämställdhetens konsekvenser snarare än orsak–verkan-resonemang om förekomsten av kvinnor i styrelser. Och vi behöver påminna oss om att detta att spegla en samhälls- eller personell sammansättning inte innebär ett antagande om en representation av olika subgrupper och än mindre att egenskaper stereotypiskt distribueras mellan representerande parter och de personer vars sammansättning de avser återspegla.

Christina Öberg

Professor i marknadsföring vid Linnéuniversitet och associerad till forskningsinstitutet Ratio.


[1]  Almi (2022, mars), Styrelsekartläggningen.

[2]  Allbrightrapporten (2021), Kvinnor trotsar pandemin. Stockholm: Allbright.

[3]  Almi (2022, mars), Styrelsekartläggningen.

[4]  Almi (2022, mars), Styrelsekartläggningen.

[5]  Öberg, C. (2021), Women on board: The disregarded issue of board interlocks. Gender in Management: An International Journal, 36(1), s. 39–60.

[6]  Nielsen, S. & Huse, M. (2010), Women directors’ contribution to board decision-making and strategic involvement: The role of equality perception. European Management Review, 7(1), s. 16–29.

[7]  Adams, R. & Funk, P. (2012), Beyond the glass ceiling: Does gender matter? Management Science, 58(2), s. 219–235.

[8]  Joecks, J., Pull, K. & Vetter, K. (2013), Gender diversity in the boardroom and firm performance: What exactly constitutes a ”critical mass”? Journal of Business Ethics, 118(1), s. 61–72.

Lars Östman, Kulturhistoriska bokförlaget, 2018 & Jenny Björkman och Arne Jarrick (red), Makadams förlag, 2018.
Företagsledares arbete går alltmer ut på att sälja in företaget till aktieplacerare och andra utomstående
Rektors komplexa arbete handlar om att i vardagen hantera flera sinsemellan motstridiga lo­giker
Bengt Johannisson och Caroline Wigren-Kristoferson. Studentlitteratur, 2015
Anna Gustafsson & Lisa Röstlund. Mondial, 2019.
Svenska kommuner har länge experimenterat med nya sätt att styra verksamheten. Vad blir nästa steg?