2017/01, Bok- och filmkrönikor

Se inte Arrival – om du är nöjd som det är. Filmkrönika av Micael Dahlén

Det rådet gäller för övrigt alla science fiction-filmer. De har ju gemensamt att de kan sammanfattas i de två orden ”tänk om”. I en del filmer följs orden av ett frågetecken, tänk om framtiden ser ut såhär? I andra filmer följs de istället av ett utropstecken, tänk om (innan det är försent)! Alldeles oavsett pekar de på samma sak – världen kommer inte nödvändigtvis se likadan ut imorgon som den gör idag. Historien har ju gång efter annan visat att det förhåller sig just så, vare sig det gäller tekniska landvinningar (någon roade sig med att räkna ut att ”Tillbaka till framtiden”- filmerna från slutet av förra århundradet prickade in över trettio olika prylar som vi tar för givna idag, inklusive Skype, elbilar och hoverboardar), miljöhot som global uppvärmning (Waterworld), luftföroreningar (Bladerunner) och panepidemier (Outbreak och fågelinfluensan, anyone?), politiska förändringar (filmen Zanzibar förutspådde redan på 1970-talet att Kina skulle ersätta Ryssland som USA:s stormaktskonkurrent och att president ”Obomi” skulle ta plats i Vita Huset) och samhälleliga omvälvningar (1984 och FAR, Wikileaks?), eller något annat som verkade otänkbart när filmerna gjordes. Det som är så otänkbart att det kallas science fiction idag är verklighet imorgon.

Om du är nöjd med världen som den är, fri från utomjordingar på besök, bör du därför låta bli att se filmen Arrival. För den visar nämligen att de kommer snart. Och i stort sett alla astrofysiker är överens om att det bara är en tidsfråga, de är egentligen bara oeniga om när. Vissa tror att det sker inom några decennier, andra tror att det dröjer ännu 1 500 år, men i ljuset av hur snabbt framtidsscenarierna i science fiction-filmer har blivit verklighet hittills skulle jag satsa mina pengar på det förstnämnda.

Du bör inte heller se filmen om du är nöjd med vårt befintliga ekonomiska system. Arrival är nämligen en metafor för hur det linjära, tillväxtantagande ekonomiska tänkandet kommer att ersättas med ett cirkelsystem som loopas över tiden och där resurserna delas igen och igen, precis som språket utomjordingarna tar med sig. För ekonomi är ju ett språk, ett språk som begränsar våra möjligheter till orden vi kan sätta på dem (hörde jag nyckeltal, BNP, ränta, inflation, skuldnivåer?) och som ingen pratar riktigt bra (fråga Oxfam, ECB, vem som helst).

Om du tycker att ekonomimetaforen verkar flummig kan du roa dig med att jämföra platserna på jorden där utomjordingarnas farkoster landar i filmen med regionerna i världen där det i år pågår försök med medborgarlöner. Eller höra hur det låter om du ersätter ordet ”språk” i replikerna med ”ekonomi”. Eller så kan du helt enkelt avfärda filmen som science fiction, för allt det där är ju otänkbart idag.

Om du är nöjd med saker som de är bör du nog helst avstå helt från att se filmen och rekommendera alla andra att göra detsamma. För de där filmerna verkar ju kunna sätta griller i huvudet på folk. Hade ingen sett på Star Trek på åttiotalet hade vi nog inte haft några smartphones idag och om ingen ser Arrival kan vi fortsätta med nollräntor, skuldberg och andra obegripligheter ett tag till, lyckligt ovetande om att utomjordingarna snart kommer.

Print Friendly