På internet cirkulerar sedan 2017 en bild med titeln The Swamp – It’s all connected, en visuell karta över en värld där allt ont hänger samman. I centrum står en iscensatt verklighet – The Matrix – där människor hålls passiva genom medier, politik, mat, medicin och nöjen.[1] Under ytan verkar de globala företagen, big tech, big pharma och säkerhetstjänster i en dold struktur. Ännu djupare: finanseliter, hemliga sällskap och symboliskt laddade aktörer som CERN – alla drivna av en konspiration vars syfte är total kontroll. Bilden målar upp ett narrativ där näringslivet är konspirationens nav – en gränslös kraft som styr våra liv med dolda agendor. Den antyder att det mesta negativa i tillvaron ytterst är näringslivets verk: ett globalt, organiserat träsk där inget sker av en slump. Denna föreställning om företagsmakten som en dystopisk aktör är central i de näringslivsrelaterade konspirationsteorier som analyseras i denna artikel.

I denna artikel introduceras Business-Related Conspiracy Theories (BrCT:s) som ett teoretiskt ramverk – utvecklat av ekonomiforskaren Oliver – för att förstå hur just näringslivet har kommit att identifieras som en av de främsta aktörerna i mörka idéer om makt och dess destruktiva effekter.[2] Som exempel för en författare som utförligt har publicerat sig i området på svenska behandlas konspirationsteoretikern Jacob Nordangårds författarskap. Här framträder de näringslivsrelaterade konspirationsteoriernas narrativa struktur och stereotypa rollfördelning tydligt: näringslivets aktörer leds av egoistiska motiv och organiserar sig bakom våra ryggar, alltid med onda avsikter. Alla former av koordination genom tankesmedjor, internationella möten och organisationer – som till exempel World Economic Forum (WEF) – syftar till att iscensätta Den globala statskuppen, som Nordangård bok från 2021 heter. Jag avslutar med en diskussion om hur näringslivsrelaterade konspirationsteorier kan bemötas och vilka strategier som kan bidra till att begränsa deras skadliga effekter.

Att avkoda de näringslivsrelaterade konspirationsteoriernas narrativa struktur

I denna artikel utgår jag ifrån att konspirationsteorier som meningsskapande berättelser är osäkra källor till sanningsenlig kunskap. I stället blir de attraktiva genom att tilltala mottagarnas behov av kunskap, psykologiska behov och existentiella förklaringar där orsakssammanhang förenklas, förvanskas eller förstärks. Konspirationsteoriernas meningsskapande bygger på antaganden om att händelser är planerade och utförda av mäktiga och dolda grupper med onda avsikter och med en tydlig rollfördelning mellan offer och förövare. Dessa berättelser präglas av föreställningar, utpekandet av syndabockar, demonisering och apokalyptiska referenser. Den som säger sig ha avslöjat sammansvärjningen träder fram som sanningssägare, med uppdraget att tolka organisationskulturens dolda ondska och agera talesperson för dess påstådda offer. Berättelserna om de korrupta organisationerna som antas agera i en evig spiral av egenintresse är kommunicerade med starka bilder: om dockspelare som drar i trådarna, mörkermän som samlas i hemliga rum för dunkla avtal eller bläckfisken som sträcker ut sina giriga tentakler kring jordklotet.

Olivers tolkningsramverk för BrCT bygger på en narratologisk aktantmodell där aktörer tillskrivs stabila roller i konspirationsteoretiska berättelser. Modellen har sina rötter hos Greimas och har även tillämpats av Tangherlini i automatiserade analyser av konspirationsteoretiska narrativ.[3]Trots vissa begränsningar fungerar modellen som en fruktbar utgångspunkt för analysen av Jacob Nordangårds författarskap.

I en artikel från 2023 undersöker Lunardo, Oliver och Shepherd ”hur associationen av ett varumärke med en konspirationsteori formar konsumentens relation med detta varumärke”.[4] Om så är fallet associeras varumärket med en machiavellisk personlighetstyp, ”som uttrycker tendenser att kontrollera andra genom aggressiva, manipulativa och lömska medel i syfte att uppnå personliga eller organisatoriska mål”.[5] Konsekvenserna blir minskade köpintentioner och tillit till varumärket. Detta förstärks hos dem som antar att de är kontrollerade av yttre auktoriteter, så kallat externt kontrollfokus. Till detta kommer att föreställa sig varumärken som moraliska aktörer som agerar med tydliga intentioner (enligt tolkningsramverket Brands as Intentional Agents (BIAF), alltså att det alltid finns (dolda och oetiska) motiv med en organisations handlingar. Författarna menar att deras studier bidrar till den växande litteraturen om mörka varumärkespersonligheter men också konsumentbeteendens mörka sida. Kopplingen mellan konspirationsteoretiskt meningsskapande och den negativa synen på näringslivets aktörer gjordes för första gången 2020 i Olivers artikel Navigating Between the Plots. Här presenteras det mest omfattande ramverket för att studera just näringslivsrelaterade konspirationsteorier, BrCTs vilket jag även kommer att använda mig av i tolkningen av Nordangård så långt materialet medger. Oliver undersökte 28 konspiratoriska berättelser om företag på global nivå och kunde utifrån en etisk och narratologisk analys fastslå dessa berättelsers olika element och funktion.

BrCT:s definieras av Oliver som:

[…] en alternativ, förklarande, obestridlig och logisk berättelse som relaterar till en händelse eller en serie av händelser som hänger samman med ett varumärke, företag eller industri [bransch] och som är rotad i tron att inget händer oavsiktligt och att det måste finnas en hemlig och/eller mäktig grupp av människor som drar i trådarna bakom scenen i syfte att ta pengar, frihet, makt eller kunskap ifrån en annan grupp av människor. (2020, 266)

Det som skiljer Olivers definition från andra, mer generella definitioner av konspirationsteorier, är att aktörerna entydigt associeras med näringslivet, med ett huvudsyfte att genom medveten, hemlig styrning och i egenintresse ekonomiskt berika sig själva på andras bekostnad. Förklaringar som dessa iscensätts enligt Oliver genom berättelser som följer ett fastställt händelseförlopp med fasta rollfigurer, etiska positioner och typiska beteenden. Detta gör det lättare för BrCT att få fäste som en förklaringsmodell, där ekonomiska aktörers agerande tolkas som drivet av dolda, egoistiska motiv.

Oliver gör skillnad mellan tre nivåer av berättelser som ramar in varandra: mikro-, makro– och meta-narrativ. Detta motsvarar ungefär de tre nivåer av konspirationsteorier som den amerikanske statsvetaren Barkun skiljer mellan: händelse-, system– och superteorier.[6] Händelseteorier berör enskilda händelser och förklaringar av deras orsaker (exempelvis mordet på Olof Palme 1986), systemteorier sätter in enskilda händelser i större mönster (exempelvis att attentat mot politiker alltid utförs av hemliga säkerhetstjänster som följer en egen agenda) och superteorier sammanbinder ett flertal konspirationsteorier till ett överordnat plan (exempelvis att det finns dolda aktörer som i hemlighet styr över mänsklighetens öde).

En viktig aspekt av Olivers teoribildning är ett långt resonemang om etisk stress och etisk blindhet. Då dessa inte intar en central ställning i min tolkning av Nordangård (se nedan) gör jag endast en schematisk sammanfattning av begreppen. Etisk stress uppstår enligt Oliver när det finns en klyfta mellan vad som är rätt att göra och vad som faktiskt görs i näringslivet, gapet mellan avsikter och handling. Detta kan leda till ångest och frustration bland konsumenter, särskilt när företag visar goda intentioner genom CSR (Corporate Social Responsibility) men inte lever upp till dem i praktiken. Till exempel kan oljeföretag som säger sig värna om miljön och samtidigt finansierar klimatförnekare skapa en känsla av hopplöshet och misstro. Etisk blindhet är en tillfällig och omedveten avvikelse från våra värderingar och principer, ofta orsakad av ångest och rigid inramning (stela mentala strukturer). Detta innebär att individer kan bli blinda för etiska överväganden när de är under stress eller press så som ångesten över gapet mellan etiska ambitioner och etisk verklighet.

Det som gör Olivers resonemang så intressanta är att konspirationstroende ofta har en enkel begreppsapparat som utgår från en Aristotelisk dygdeetik; den som utför en handling gör det på grund av sina inneboende etiska egenskaper. Om handlingens utfall är negativt – exempelvis dödsfall på grund av vaccinering – sammankopplas negativa egenskaper hos den som orsakar dödsfallen vilket leder till slutsatsen att läkemedelsbolag som dödar med vacciner måste vara onda.

Konspirationsteoretisk storytelling om näringslivet i teori och praktik

Oliver tillhör de forskare som menar att konspirationsteorier måste förstås som narrativ med syfte att skapa mening om en komplex omvärld och det är detta grundläggande antagande som leder analysen av Nordangårds författarskap. Som tidigare nämnt är Oliver influerad av Greimas aktantmodell. Rolluppsättningen består av åtta möjliga positioner protagonisterna kan inta. I toppen finns de gynnade (1) – eliten som styr spelet – och de frivilliga (2) som stödjer dem för egen vinning. De tvingade (3) deltar under hot, medan de ovetande (4) manipuleras utan insikt. De förskonade men medvetna (5) deltar trots vetskap, och de oskyldiga (6) står utanför systemet, maktlösa. De utsatta (7) gör aktivt motstånd och blir måltavlor, medan de indirekt drabbade (8) sympatiserar utan att agera. För att konkretisera de åtta aktantrollerna kan de beskrivas som globala finanseliter – Bill Gates, Elon Musk, George Soros – som utmålas som huvudansvariga för systemets existens. De frivilliga är aktörer som gynnas av deras makt, som företagsledare och politiker, och därmed blir medskyldiga. De tvingade är mindre aktörer som pressas att delta för sin överlevnad, men där det också kan finnas visselblåsare som gör motstånd. De ovetande är den exploaterade massan av konsumenter, passiva men potentiellt väckbara. De förskonade men medvetna är de som fortsätter spela spelet trots insikt, ofta av rädsla att förlora sina privilegier. De oskyldiga befinner sig i samhällets marginaler – fattigpensionärer, långtidssjuka, självförsörjande – utan skuld men heller ingen makt. De utsatta är de aktiva motståndarna som genomskådat systemet och försöker väcka andra. Och slutligen finns de indirekt drabbade – medvetna sympatisörer som stöder motståndet genom exempelvis hållbar konsumtion eller politisk aktivism, men utan att ta strid i frontlinjen. I denna rollfördelning fördelas skuld och ansvar i ett moraliskt raster, från fullständig oskuld till total medverkan, med några ambivalenta positioner däremellan.

Den stora ramberättelsen i BrCT handlar om att näringslivet har misslyckats etiskt. Företag ses som styrda av girighet och själviskhet, vilket gör att de gång på gång gynnar sig själva på andras bekostnad – oavsett om det gäller konsumenter, visselblåsare eller kritiker. Förutom aktantmodellen är ett annat viktigt begrepp diegesis. Oliver förklarar det som det synliga och osynliga universum som triggas av narrativet så som i en film – det som kan hända eller existera i den fiktiva världen filmskaparen och betraktaren bygger upp i fantasin och genom associationer. Begreppet diegesis tillåter Oliver att försöka förstå den värld som direkt eller indirekt skapas i de konspirationstroendes förväntningar och föreställningar och hur det förbereder scenen för deras tolkningar av världen.

För sin studie kartlade Oliver 28 väl spridda konspirationsnarrativ relaterade till näringslivet. Olivers analys visar hur BrCT-narrativ tenderar att följa ett återkommande mönster där en mäktig aktör – ofta ett företag, en stat eller ett varumärke – utpekas som förövare, medan allmänheten eller särskilda grupper framställs som viljelösa offer. Syftet som tillskrivs förövaren är genomgående negativt: att skada, manipulera eller kontrollera andra för egen vinning. Teman som beroendeskap, hjärntvätt och dolt maktmissbruk återkommer, ofta med inslag av rasistiska, koloniala eller antisemitistiska undertoner. Dessa narrativ förstärker en världssyn där allt hänger ihop och där näringslivets aktörer agerar i det fördolda med illvilliga avsikter.

I alla dessa exempel stipulerar narrativet onda avsikter hos aktörerna som själviskt berikande, manipulation av både kropp och själ och omfattande kontroll. Narrativen spelar på existentiella rädslor som förlust av resurser, liv och hälsa, ångest över att styras av någon annan och att föras bakom ljuset. De mäktiga aktörerna i olika samhällssektorer – oavsett om det är en planekonomisk diktatur eller ett rovdjurskapitalistiskt mönsterföretag – står alltid i en motsatsställning till konsumenterna. Dessutom ingår förövarna i olika möjliga konstellationer av övergripande aktörskap på makronivå, så som den hotfulla nya världsordningen. Existerande fiendebilder och stereotyper utnyttjas, till exempel Kinas påstådda motiv bakom utvecklingsstöd till Afrika, Coca-Colas monopolställning i den internationella dryckesmarknaden eller det beryktade hemliga ordenssällskapets Illuminatis sluga strategier för avancerad tankekontroll. Oliver exemplifierar konspirationsnarrativet med en beskrivning av hur teknologiska förändringar kan utlösa BrCT-narrativ, särskilt när de uppfattas som påtvingade uppifrån. Oliver illustrerar detta med motståndet mot fjärravlästa elmätare i Frankrike, där elkundernas protester bottnade i misstankar om kontroll, hälsorisker och maktmissbruk. I denna typ av berättelse framstår tekniken som ett verktyg för eliterna att utöva dolda maktstrategier i folkets namn. En (enkel) elmätare kan därmed ges symbolisk laddning som bevis på en större illvillig plan.

Oliver identifierade fem återkommande teman i BrCT-berättelser på mikronivå: företagslögner om produkter och motiv, manipulation och kontroll, dolda allianser mellan maktaktörer samt en orättvis kamp där små aktörer ställs mot mäktiga globala företag. Ett eller flera av dessa tematiska element är alltid representerade i berättelserna och protagonisterna i det specifika narrativet är utbytbara. Den generiska retoriska strukturen förses med konkret och precis information (ofta på verklig grund) som utgör ”bevis” som gör det lättare att svälja narrativet, påskyndat av den etiska blindhetens stela tolkningsram som skapar igenkänning (ekonomiska aktörer har inneboende onda avsikter). Enligt Oliver kan BrCT:s läsas på tre olika nivåer:

○ på mikronivån: företag, varumärken och konsumenter konspirerar på andra konsumenters, varumärkens och företags bekostnad
○ på meso- och makronivån: det kapitalistiska systemet skapar ojämlika maktrelationer med hjälp av näringslivets aktörer
○ på metanivån: mänskligheten är ett offer för både människors och gudars begär att dominera (som blottar en komplex relation till metafysisk makt)

På det första planet kan otaliga bevis för näringslivaktörers ohederliga praxis samlas in och staplas. På det andra planet sker en mer generell analys av det kapitalistiska systemets inneboende moraliska korruption genom ohämmat vinstintresse. På den tredje nivån vävs existentiella idéer in, där maktbegär och manipulation framställs som naturliga krafter med stöd i myter, religion och historia. Grundantagandet är således att näringslivets aktörer aldrig är ärliga, att vinstintresset programmerar näringslivet till en oetisk spårbundenhet det aldrig kan avvika från och att den ekonomiska egoismen är ett uttryck av totalt maktbegär och omvänt. Därför är det lätt att inlemma berättelser om näringslivets aktörer i denna tredelade struktur som automatiskt genererar mening, vilket Nordangård tydligt ger uttryck för. I centrum för min analys står boken Den globala statskuppen från 2019. En bredare analys av Nordangårds författarskap finns inte med i denna artikel men skulle kunna bidra till mer fördjupning och kontext.

Kuppens kapitalistiska kollaboratörer

I Den globala statskuppen utforskar Nordangård hur globala maktstrukturer och nätverk har formats och utvecklats för att styra världen. Han argumenterar att organisationer som FN, Romklubben, WEF och G20-gruppen arbetar i samklang med globala ekonomiska, politiska och sociala krafter för att skapa en global statsmakt. Vidare beskrivs hur dessa aktörer använder klimatkriser, pandemier och andra globala hot för att påskynda denna process. Boken tar läsaren på en detaljrik resa genom 1900- och 2000-talets katastrofer och hot, och beskriver hur dessa händelser har använts för att forma dagens och framtidens maktstrukturer. Nordangård menar att dessa organisationer strävar efter att införa en teknokratisk diktatur där demokrati och frihet ersätts med total teknisk övervakning och kontroll.

Genom att granska rapporter och strategidokument från olika organisationer, söker Nordangård visa hur visioner och mål kan leda till en framtid där mänsklig frihet och självbestämmande är kraftigt begränsade. För att illustrera sina argument diskuterar han bland annat hur den fjärde industriella revolutionen används för att driva på en global omställning. Detta inkluderar övergången till digital kommunikation och e-handel, samt distansarbete som möjliggör global konkurrens om tjänster med dystopin om att överideologin “transhumanism” sammansmälter människa och maskin. Han nämner också hur artificiell intelligens kan ersätta mänskligt arbete. Just dessa aspekter fördjupas ytterligare i den mest alarmistiska boken i Nordangårds författarskap, Den digitala världshjärnan från 2022.

Den globala statskuppen kan välvilligt tolkas som en kritisk granskning av de krafter som formar vår värld och en varning för de konsekvenser som kan följa om dessa planer förverkligas. Utan tvekan kan Nordangård karakteriseras som en stark motståndare mot globalisering i alla dess former. Den ekonomiska globaliseringen försvaras enligt honom av en starkt normativt laddad kulturell, social och politisk ideologi. Alla former av transnationell koordination av ekonomi och politik framstår per definition som suspekta. Udden är särskilt riktad mot det transatlantiska samarbetet.

Oproportionerligt mycket fokus ligger vid (och skuld projiceras på) makthavare, tänkare, författare och organisationer som befinner sig i USA, Storbritannien eller “Västvärlden” mer generellt, medan andra regioner i världen, BRIC:s-länderna till exempel, bara framstår som brickor i det storpolitiska spelet. Vidare lyser kvinnliga politiska ledare mer eller mindre med sin frånvaro, förutom att Greta Thunberg och klimatrörelsen beskrivs som manipulerade kvinnor vars hysteri främjar den globala statskuppens mörka agenda och att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen demoniseras. I förordet utmålas coronapandemin som den utlösande krisen där “den fjärde industriella revolutionens omänskliga kontrollsamhälle” rullas ut i snabb takt och “diktatoriska klimatåtgärder” genomförs. Coronakrisen framstod entydigt som “en del av en global statskupp” med syfte att “människan fullständigt ska integreras i det teknologiska systemet”.

Nordangård kallar sig nu själv för en frihetskämpe som vill skydda sina döttrar från att “behöva genomlida den dystopiska värld som de maktfullkomliga planetskötarna har planerat för mänskligheten”. Kampen måste föras för att “förhindra att denna plan förverkligas”.[7] Bokens fler än tre hundra sidor framstår som hopsaxad information från öppet tillgängliga Internetkällor utan att ange metoder för deras urval eller värdering. Mellan den överväldigande mängden av detaljinformation antyds den globala statskuppens förslagna strategier. I en komplex omvärld skapar Nordangårds metod en illusion av kausala samband.

Ett typiskt exempel på Nordangårds stil är hur saklig information om FN:s organisation varvas med antydningar om manipulativ övertalning och hjärntvätt i aristokratins tjänst. Genom att koppla FN till idéer om raslig överhöghet och Rockefellersfären, samt referera till science fiction, stenmonument och rasistiska manifest, skapas ett fiktivt orsakssamband. Detta mönster – där faktauppgifter blandas med insinuationer och suggestiv symbolik – återkommer genom hela boken.

Den röda tråd som skapas, vävs genom en stegvis dramaturgi där allt hänger samman. Det börjar med idén att vissa aktörer drivs av ett djupt maktbegär. För att bana väg för global dominans skapas hotbilder – klimatkris och pandemi – som inte bara skrämmer utan också bereder marken för en lösning: Agenda 2030 och FN:s globala mål. Dessa framställs som attraktiva, men döljer i själva verket en totalitär agenda. För att få människor att acceptera planen används emotionell manipulation, framför allt genom klimatrörelsen. När pandemin bryter ut kan krisen aktiveras. I dess kölvatten erbjuds trygghet – men till priset av ökad övervakning och kontroll. En ekonomisk elit berikar sig, iscensätter opposition för att förvirra motståndet och driver på införandet av digitala ID. Slutligen binds allt samman: hoten var iscensatta, syftet är att roffa åt sig folkets tillgångar – med staten och kapitalet i gemensam sak. Det dystopiska slutordet bekräftar att kuppen är genomförd.

För att göra människor medgörliga för den ”Stora Planen” används enligt Nordangård ”tårar och känslomässiga argument” där bäst effekt ger ”användandet av oskyldiga barn och ungdomar” så som Greta Thunberg.[8] Denna strategi illustreras genom klimatfrågan som reduceras till rent emotionell domedagspropaganda utan verklighetsförankring. De organisationer som bildats för att föra klimatfrågan på agendan, som t ex Fridays for Future eller Extinction Rebellion beskrivs som utstuderat astroturfing, alltså att en aktör skapar civilsamhälleliga fejkade gräsrötter för dold informationspåverkan.[9] Klimatnödläget associeras till Hitlers odemokratiska maktövertagande och undantagstillståndet i den politiska teorin. Föreställningen om att EU i själva verket är fortsättningen av Tredje Riket förekommer såväl i rysk propaganda som i konspirationsteoretiska tolkningar av världspolitiken.[10]

Enligt Nordangård var covidpandemin den avgörande händelse som möjliggjorde genomförandet av den globala maktplanen. Tidigare utbrott och simulerade scenarier kring pandemier tolkas som medvetna strategier för att inge rädsla och bana väg för ett teknokratiskt kontrollsamhälle. Coronakrisen beskrivs som en iscensatt syntes där olika ideologiska intressen sammanfogades: konservativa önskemål om gränskontroll och övervakning förenades med progressiva krav på klimatåtgärder och reglering, vilket skapade en kraftfull legitimitet för långtgående inskränkningar av friheten.

Samtidigt som befolkningen drabbades ekonomiskt och socialt, gynnades stora aktörer inom teknik- och läkemedelsindustrin – något Nordangård återkommande kopplar till vad han kallar ”monopolkapitalism”. Denna maktstruktur utmålas som både cynisk och manipulativ, där samma aktörer som påstås ha skapat krisen också framstår som dess lösare, och därmed får folket att frivilligt underkasta sig ökad kontroll. Narrativet rymmer också en moralisk indignation: medan vanliga människor uppmanas till uppoffringar, lever elitens företrädare vidare i överflöd. Det är, enligt denna logik, inte bara fråga om kontroll utan också om hyckleri – en dubbel standard där de styrande undgår de bördor de själva pålägger andra.

Tillsammans skapas en exklusiv klubb av hänsynslösa monopolkapitalister eller ”monopolistiska parasiter” (Nordangård, 2021, 150). Det tydliga slutmålet är inte endast total kontroll av världsbefolkningen utan dess orkestrerade minskning i syfte att själva kunna konsumera planetens begränsade resurser. Alla planer, teorier och initiativ kring reproduktion och reproduktiv hälsa som olika aktörer diskuterat tolkas av Nordangård som en vidareutveckling av nazistisk eugenik.

Man skulle kunna föreställa sig att författaren gillar Donald Trump. I ett kapitel presenteras han som ett trumfkort i teknokraternas rockärm, som ett verktyg i en kontrollerad opposition för att manipulera massorna ytterligare. I synnerhet handlar det om att Trump även omfamnade teknologiska lösningar så som introduktionen av digitala ID som Nordangård ägnar ett separat kapitel åt. De globala hållbarhetsmålens skrivningar om ett universellt lagligt ID tar författaren som intäkt för att måla upp en dystopi där det ”kommer krävas ett digitalt pass för i stort sett all social aktivitet”.[11] Ännu värre, detta kommer ”att urarta till allvarliga brott mot mänskligheten […] människan totalt berövad på sin autonomi”.[12] Men det är inte endast människans frihet som tas ifrån henne utan också hennes tillgångar.

De globala hållbarhetsmålens tillskyndande genom kuppmakarnas oheliga allians är inget annat än ett storskaligt rån mot vanliga medborgare. Medelklassen kommer att få betala för den repressiva politiken medan de (super)rika redan har gjort sina tillgångar oåtkomliga. Att ”staten och kapitalet samarbetar för att råna folket på sina tillgångar är korporativism eller fascism, fast denna gång på global nivå”.[13]

I bokens slutkapitel (och bokens bilagor) släpper författaren tyglarna och låter sin dystopiska fantasi skena i väg. Agenda 2023 beskrivs som en teknokratisk plan för total kontroll, där allt och alla kopplas upp digitalt. Coronapandemin ses som en förevändning för att införa denna ordning, trots att viruset enligt honom bara motsvarade en vanlig influensa. De superrika strävar efter att berika sig ytterligare. Hoppet står till motståndsrörelser som anti-coronaprotesterna.

Dystopins dualistiska dramaturgi – Nordangårds näringslivsrelaterade konspirationstänkande

Med början i doktorsavhandlingen Ordo ab Chao (2012) har Nordangård ägnat sig åt att kartlägga ekonomiska och politiska aktörer som han menar inte har ett ärligt uppsåt med sina deklarerade avsikter som till exempel att verka för klimatets bästa.[14] I själva verket anar Nordangård bakom dessa initiativ helt andra och egoistiska intressen, främst ett globalt maktövertagande parat med en total kontroll av världsbefolkningen i en teknokratisk dystopi. Detta maktövertagande är resultatet av en sammansvärjning som har planerats över lång tid och enligt en noga utstuderad plan där skapade kriser, som klimatförändringar, pandemier och krig skall skrämma folket till efterlydnad och acceptans av diktaturens diaboliska verktyg för (digital) masskontroll eller befolkningsminskning.

Nordangård är övertygad om att de ultimata dockspelarna utgörs av industrifamiljen Rockefeller och dess nätverk, en uppsjö av tankesmedjor, stiftelser, universitet och artificiellt skapade gräsrotsrörelser som förespeglar och spelar falsk opposition mot exempelvis den oljeberoende ekonomin. Rockefellersfären har skapat de globala organisationer som orkestrerar statskuppen: FN och EU lika mycket som G20 eller WEF. Där dansar alla efter mörkermännens pipa, är programmerade till och gör allt för att förverkliga planen in i minsta detalj. I synnerhet är det FN:s globala hållbarhetsmål inom Agenda 2030 som i stället för det de utger sig för att åstadkomma (hållbar utveckling) kommer leda till ”monopolkapitalisternas” manipulativa maktövertagande. Nordangårds ordval här är anmärkningsvärt då det har sitt ursprung i marxistisk ekonomisk teori och enligt en artikel av ingen mindre än Stieg Larsson från 1997 används som utbytbart i antisemitiska hundvisslor om den judiska världskonspirationen.[15] Ett annars vanligt begrepp som också hade passat in i den grundanalys Nordangård presenterar är ”plutokrater”, de som skapar sin makt genom rikedom och ohämmat berikande på andras bekostnad. Hos Berlet ingår de som ”Plutocrats/Robber Barons/Secret Elites” som en särskild kategori av åtta möjliga och arketypiska konspiratörer i modellen The Protocols of Overlapping Conspiracism.[16]

Med denna grundberättelse kan det inte finnas något förtroende alls för näringslivets aktörer hos Nordangård. I stället är hans författarskap genomsyrat av föreställningen att de kontrollerar ”andra genom aggressiva, manipulativa och lömska medel i syfte att uppnå personliga eller organisatoriska mål” som Lunardo et al. uttrycker det.[17] Utan tvekan ger Nordangård uttryck för ett externt kontrollfokus, alltså föreställningen om att ens egna livshändelser är ett resultat av externa mäktiga aktörers inblandning, påverkan och kontroll (Lunardo et al. 2023, 4). Om det är ett genuint personlighetsdrag hos författaren eller om rädslan för kontrollförlust frambesvärjs i retoriskt syfte ger inte läsningen av Nordangårds verk några entydiga svar på. Samma gäller Nordangårds svaghet för att avfärda varningar för klimatförändringar som domedagspropaganda. Denna känsla av uppgivenhet kännetecknar också bandet Wardenclyffes musikaliska stil och estetiska uttryckssätt i genren doom metal.[18]

Nordangårds författarskap är också präglat av det Oliver kallar för etisk stress. Allt sedan doktorsavhandlingen är en av de röda trådarna de ekonomiska aktörernas motsägelsefulla moral, att säga en sak men göra en helt annan. För Nordangård kan den etiska stressen endast förklaras av att den verkliga avsikten är att den allsmäktiga Rockefellersfären korrumperar och stjäl från den redan utsugna medelklassen som rånas på sina tillgångar av en falsk demokrati. Under mer än ett decennium är ett återkommande tema hos författaren att ekonomiska och politiska aktörer intar en stabil och förutsägbar rollfördelning både på mikro-, makro- och metanivå. Alla enskilda händelser följer ett av globala aktörer uttänkt förlopp i en på förhand fastställd organisationsplan och som följer ett enda överordnat syfte: att förverkliga den monopolkapitalistiska globala statskuppen under den fjärde industriella revolutionens toxiska överideologi.

Om vi sätter in aktörerna Nordangård beskriver i aktantmodellen (som diskuterats tidigare) går det att urskilja följande rollfördelning:

Fokus i Nordangårds narrativ om näringslivsrelaterade konspirationsteorier riktas entydigt mot förövarna. Författarskapet ägnar sig åt att fastskriva en passiviserande rollfördelning där offren har ytterst lite utrymme att påverka händelseutvecklingen. De instanser för delaktighet som exempelvis ett aktivt medborgarskap i en demokrati präglad av rättsstatliga normer skulle medge har enligt Nordangård ingen makt att ändra det förprogrammerade förlopppet som syftar till totalt maktövertagande. Samhällets institutioner är antingen för svaga eller korrupta för att överhuvudtaget kunna balansera den övermäktiga sammansvärjningen.

Vilddjurets mörka varumärke – går det att göra åt något åt näringslivsrelaterade konspirationsteorier?

Alltsedan 1950-talet har Rockefellerfamiljen utpekats som en hemlig aktör med avsikt att underminera USA. Då handlade det om idén att ”liberala internationalister främjade kommunistisk omstörtning” som genererade ”hela bokhyllor med böcker som avslöjade den globala konspirationen av elitplanering och nätverkande i Rockefeller-stil”.[19] Författarskap som Nordangård är en fortsättning av denna genre där kommunismen är ersatt av den fjärde industriella revolutionen, en annan sorts dystopi om totalitär diktatur. Sannolikt går det inte att bemöta konspiratoriskt försanthållande som detta annat än på ett större existentiellt plan.

Förvisso är en stor koncentration av makt och ekonomiska medel sällan en god formel för att skapa samhällen byggda på rättvis resursfördelning och delaktighet i beslutsfattningen. Men den defaitism som konspirationsteoretiker som Nordangård och andra uppvisar i förhållande till näringslivets oproportionerliga inflytande skildrar förhållanden som en försocial och förpolitisk metafysisk naturkraft bortom mänsklig och samhällelig påverkan. Ödet framstår som en övermäktig aktör som kan förestava och programmera en oundviklig spårbundenhet, ibland under decennier och århundraden. Den ekonomiska maktens inneboende väsen är alltid dominans av andra; den makronivå Oliver talar om.

Som tidigare nämnts konstaterade Lunardo et al. att ett högre externt kontrollfokus påverkade benägenheten att tro på BrCTs, i synnerhet föreställningen om att mäktiga tråddragare styr våra liv – något Nordangårds författarskap ger uttryck för.[20] Lärdomen vi kan dra av detta är att konsumenternas känsla av kontroll i förhållande till näringslivets organisationer bör ökas. Hur det skulle kunna åstadkommas är öppet för diskussion, men en högre grad av transparens och ömsesidighet skulle kunna leda till att konsumenter uppfattar sin makt som större. Ur näringslivsaktörernas perspektiv föreslår Lunardo et al. att mer proaktivt leta rätt på och (med fakta) vederlägga konspirationsnarrativ och i stället ”utveckla egna motberättelser som erbjuder en faktabaserad alternativ förklaring till [konspirations]teorin”.[21] De rekommenderar företagen att förekomma konspirationstro genom att själva bedöma den eventuella grad av machiavellianism som skulle kunna associeras till varumärket. Oliver föreslår i sin artikel från 2020 fyra punkter för en agenda av bemötande:

1) att hjälpa institutionella aktörer (företag) skydda sig själva,

2) att hjälpa institutionella aktörer skydda andra,

3) att hjälpa individuella aktörer att skydda sig själva,

4) att hjälpa individuella aktörer att skydda andra och förebygga att de skadar andra.

Inom det första fältet handlar det om att utveckla en bättre förståelse för tron på BrCTs inom organisationer och vilka konsekvenser det kan ha för näringslivsetiken. Det andra fältet handlar om att utveckla organisationernas medvetenhet och förmåga hur andra kan skyddas från BrCTs negativa konsekvenser. Det tredje fältet syftar till att stärka individers motståndskraft. Eftersom tron på konspirationsteorier tilltalar behov relaterade till kunskap, existentiella frågor och sociala kontakter är det nödvändigt att undersöka denna tros psykologiska funktioner mer, menar Oliver. Hur mycket påverkas människor i sin syn på det ekonomiska systemet och näringslivet generellt och på specifika företag i synnerhet? I det fjärde fältet handlar det om att stärka individer att skydda andra, till exempel för att öka förståelsen för hur man skall bemöta andra som sprider en BrCT online.

I den konspirationsteoretiska fantasin spelar olika typer av organisationer (inte minst näringslivets) en central roll som egoistiska aktörer som döljer sina verkliga avsikter för egen vinning. Det gör dem till perfekta representanter för det konspiratoriska grundantagandet om förekomsten av hemliga planer och ont uppsåt i syfte att skada andra. Olivers fokus är att dekonstruera narrativen med vilka näringslivets konspiration mot konsumenterna berättas. Genom att introducera diskussionen av etisk stress och blindhet blir det tydligt att det konspirationsteoretiska meningsskapandet inte endast handlar om sanningsvärden utan också värdeomdömen som är präglade av en enkel binär aristotelisk dygdeetik om inneboende moraliska egenskaper och ett förväntat etiskt agerande.

Till detta kan en avslutande reflektion göras: det vore värdefullt att undersöka om näringslivets (och andra organisationers) egen upptagenhet med storytelling bidrar till att underminera i stället för att stärka relationerna med konsumenter/brukare/medborgare. I en ökande fiktionalisering av näringslivet riskerar föreställningar väga tyngre än dess primära funktion, att tillhandahålla produkter och service som kunder kan känna förtroende för. Inte minst blir detta uppenbart när företag ägnar sig åt CSR som i vissa fall ligger långt utanför kärnverksamheten och som kan bidra till att odla misstroende. Olivers teoribildning om BrCTs som dystopiska berättelser om näringslivets aktörer har oavsett dessa reflektioner potential att berika både forskningen om konspirationsteorier och om organisationer. Vad Oliver och andra författare visar är att dystopiska föreställningar om styrning bygger på rigida etiska tolkningsscheman och de konspiratoriska berättelsernas fasta struktur. Med dessa två utgångspunkter kommer en hel rad kulturellt inriktade företagsekonomiska studier kunna genomföras som belyser vår samtids benägenhet att utgå från styrningens onda uppsåt och vad som behövs för att bemöta en sådan syn.

Andreas Jahrehorn Önnerfors är professor i idéhistoria vid Linnéuniversitetet

[1] Önnerfors, Andreas (2024). Konspirationsteorier. Meningsskapande berättelser i historia och nutid, Lund: Nordic Academic Press, s. 52 och 331–332.

[2] Oliver, Mathieu Alemany (2020/2022). Navigating Between the Plots: A Narratological and Ethical Analysis

of Business‑Related Conspiracy Theories (BrCTs). Journal of Business Ethics (2022) 175, 265–288.

[3] Tangherlini, Timothy R., Shahsavari, Shadi, Shahbazi, Behnam, Ebrahimzadeh, Ehsan & Roychowdhury, Vwani (2020). An automated pipeline for the discovery of conspiracy and conspiracy theory narrative frameworks: Bridgegate, Pizzagate and storytelling on the web. PLoS ONE 15(6): e0233879.

[4] Lunardo, Renaud, Oliver, Mathieu Alemany & Shepherd, Steven (2023). How believing in brand conspiracies shapes relationships with brands. Journal of Business Research 159 (2023), 113729.

[5] Lunardo, Renaud, Oliver, Mathieu Alemany & Shepherd, Steven (2023). How believing in brand conspiracies shapes relationships with brands. Journal of Business Research 159 (2023), 5.

[6] Barkun, Michael (2013). A culture of conspiracy: apocalyptic visions in contemporary America, 2:a upplagan, Berkeley CA: University of California Press.

[7] Nordangård, Jacob (2021). Den globala statskuppen, Norrköping: Pharos, u.s.

[8] Nordangård, Jacob (2021). Den globala statskuppen, Norrköping: Pharos, s. 73.

[9] Boulay, Sophie (2012). Usurpation de l’identité citoyenne dans l’espace public : astroturfing et communication politique. Montréal: Université du Québec à Montréal.

[10] Tsotsou, Alexianna (2020). The Fourth Reich in Europe: Conspiracy theories about Germany in the Greek press during the economic crisis. I A. Önnerfors & A. Krouwel (red.), Europe: Continent of Conspiracies (s. 117–137). London: Routledge.

[11] Nordangård, Jacob (2021). Den globala statskuppen, Norrköping: Pharos, s. 208.

[12] Nordangård, Jacob (2021). Den globala statskuppen, Norrköping: Pharos, s. 211.

[13] Nordangård, Jacob (2021). Den globala statskuppen, Norrköping: Pharos, s. 224.

[14] Nordangård, Jacob (2012). ORDO AB CHAO: Den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen – Aktörer, nätverk och strategier. Linköping: Linköpings universitet.

[15] Nationalencyklopedin, monopolkapitalism (u.å.). http://www-ne-se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/monopolkapitalism (hämtad 2/1 2025). Larsson, Stieg (1997). “Den demokratiska förlusten”, Expo 10/1 2018, URL: https://expo.se/nyhet/den-demokratiska-forlusten/ (hämtad 2/1 2025).

[16] Berlet, Chip (2009). Toxic to democracy: conspiracy theories, demonization & scapegoating, Boston: Political Research Associates. URL: https://www.politicalresearch.org/sites/default/files/2018-10/Toxic-2D-all-rev-04.pdf (hämtad 2/1 2025).

[17] Lunardo, Renaud, Oliver, Mathieu Alemany & Shepherd, Steven (2023). How believing in brand conspiracies shapes relationships with brands. Journal of Business Research 159 (2023), 5.

[18] Önnerfors, Andreas (kommande). The Dark Side of Ecomedia: Dystopian Imagination of the Sustainable Development Goals in Swedish Doom Metal. Ekphrasis. Images, Cinema, Theory, Media.

[19] Berlet, Chip (2009). Toxic to democracy: conspiracy theories, demonization & scapegoating, Boston: Political Research Associates, s. 51.

[20] Lunardo, Renaud, Oliver, Mathieu Alemany & Shepherd, Steven (2023). How believing in brand conspiracies shapes relationships with brands. Journal of Business Research 159 (2023), 4.

[21] Lunardo, Renaud, Oliver, Mathieu Alemany & Shepherd, Steven (2023). How believing in brand conspiracies shapes relationships with brands. Journal of Business Research 159 (2023), 9.