Hoppa till innehåll

Företagsekonomisk tidskrift

Företagsekonomisk tidskrift

Att falla offer för myten om sig själv: Fallet Ericsson

Att falla offer för myten om sig själv: Fallet Ericsson

Myter om en organisationshistoria kan leda till misstag i nuet

Dela denna artikel

Nutida organisationsledningar försöker ofta ge sina organisationer en identitet som ger en bild av organisationen, dess roll och de värden eller idéer som organisationen står för. Ett sätt att skapa en identitet är att skriva organisationens historia. Att använda historien som en del av organisationers strategiska arbete går i dag under de engelska begreppen history marketing och heritage management, där historien ses som en värdefull och unik ickefinansiell tillgång.

Att förlita sig på en historieförankrad identitet kan dock vara förbundet med risker. För det första kan en identitet baserad på tidigare framgångsrecept innebära att organisationen intar en förvaltande roll och att det blir svårare att överge gamla modeller och marknader när förutsättningarna ändras. För det andra kan beskrivningen av organisationens historia ligga långt från verkligheten och missa vad som egentligen lett till tidigare framgångar eller motgångar. Myter om organisationens eminenta innovationsförmåga, organisationskultur eller expertis kan leda till en övertro på organisationen som gör att nya utmaningar underskattas.

Ericsson är fortfarande en av den svenska industrins flaggskepp och placeras ofta inom den grupp svenska företag som kallas ”snilleföretag”. Ericsson är dessutom ett av de allra äldsta företagen inom telekombranschen. Under de senaste åren har dock problemen hopat sig, med exempelvis miljardförluster, nedskärningar och minskad konkurrensförmåga.

Brita Lundström (2006) visar i sin avhandling att ingenjörskonst och innovationer sedan länge har ansetts vara kärnan i Ericssons framgångs- och överlevnadssaga, och den historie­bilden präglar än i dag företagets identitet. I första meningen på företagets webbplats förmedlas till exempel följande budskap: ”Over the past 140 years, Ericsson has been in the forefront of communication technology”. Ett likartat budskap förmedlas i första meningen i 2015 års årsredovisning: ”Ericsson har varit i framkant av ny kommunikationsteknik i 140 år, trots ständigt förändrade marknadsvillkor och banbrytande teknikutveckling”, samt i företagets dagsaktuella marknadsföringsfilm 140 years innovation ahead.

Historier är alltid påverkade av berättaren, dennes tolkningar och urval av information. Berättare kan medvetet försköna historier för att frambringa identiteter som antas ge organisationen fördelar. Historier kan också omedvetet anpassas till historieberättarens intressen, kunskap och antaganden. Det finns således anledning att inta ett skeptiskt förhållningssätt och utgå från att Ericssons identitet kan vila på en historieskildring som inte nödvändigtvis är pålitlig och giltig.

En tillbakablick på sex av de viktigaste tekniksprången för Ericsson underminerar den historieskildring som ligger till grund för företagets identitet. För det första har Ericsson ­sällan legat i framkant när det gäller teknologisk utveckling utan snarare ofta befunnit sig på efterkälken. För det andra har dessa tekniksprång ofta haft lite att göra med företagets innovationsförmåga och teknologiska framsynthet. I stället har Ericsson kopierat andras produkter, fått ny teknik från andra eller övertygats av andra företag att påbörja utvecklingsarbete.

  • Ericssons första telefon, som lanserades i slutet av 1870-­talet, var en modifierad kopia av Bells patent. Företaget kunde sälja dessa kopior i Sverige eftersom telefonteknologin aldrig blev patentskyddad här.
  • Ericssons relativt sena lansering av multipla växelbord ­under slutet av 1880-talet kom till stånd som resultat av industrispionage, och de kunde börja säljas eftersom teknologin aldrig blev patentskyddad i Sverige. Under en officiell delegationsresa där L.M. Ericsson och H.T. Cedergren slog följe med Lars Meurling från Telegrafverket tog de tillfället i akt att studera växelteknologin på en station trots ett uttryckligt förbud häremot från Western Electric.
  • Ericsson lanserade sina första helautomatiska 500-växlar under 1920-talet, vilket var mer än ett årtionde efter konkurrenter som Automatic Electric, Western Electric och ­Siemens & Halske. Utvecklingen och lanseringen av växelbordet baserades dessutom på ett grundarbete av och royalty­avtal med ingenjören Axel Hultman.
  • Eftersom Televerket under mitten av 1940-talet hade bristande produktionskapacitet fick Ericsson möjlighet att till verka deras koordinatväljarstationer. Televerket gav senare Ericsson tillstånd att exportera tekniken, vilket låg till grund för företagets internationella försäljningssuccé under perioden efter andra världskriget.
  • Innan Ericsson började sälja den digitala AXE-växeln under slutet av 1970-talet låg företaget teknikmässigt efter konkurrenter såsom ITT, Northern Telecom, Philips och Siemens. Förarbetet till AXE-växeln, som blev en stor internationell försäljningssuccé, utfördes i ett samarbete med Televerket. Televerket arbetade länge med att få till stånd ett samarbete för att utveckla elektronikbaserad växelteknologi, medan Ericssons ledning länge visade ett endast ljumt intresse. Dessutom hade AXE-växeln antagligen aldrig kunnat utvecklas utan Televerkets insatser och grundarbete.
  • När Ericsson började leverera utrustning till första generationens analoga mobilsystem (1G) under 1980-talets början låg Televerkets utvecklingsarbete, som pågått sedan 1950-talet, till grund. Ericsson startade motvilligt tillverkning efter påtryckning från Televerket och den nordiska arbetsgruppen Nordisk mobiltelefoni (NMT).

Dessa förhållanden står i stark kontrast till den identitet som förmedlas av Ericsson. Företaget har haft ett betydande utvecklingsarbete, men detta arbete har till största del resulterat i modifiering av befintlig teknologi snarare än revolutionerande innovationer. Dagens identitet förefaller därför vila på en seglivad myt med svag förankring i verkligheten.

Om nu inte innovationsberättelsen förklarar företagets framgångssaga, vad finns det då för alternativ förklaring till varför just Ericsson lyckats överleva under så lång tid? Ericssons förmåga att skapa försäljning och genomföra projekt förklarar antagligen bättre företagets historiska fortlevnad. Ericsson har varit skickliga på att skapa nära och långsiktiga affärsrelationer till företag och förvaltningar utomlands. Före­taget har även varit skickligt när det gällt att navigera i och hantera politiska landskap, ofta i tätt samarbete med företrädare för svenska staten. Samtidigt har försäljningsarbetet haft stöd av lokala projektorganisationer runt om i världen som varit duktiga på att hantera teknologiska utmaningar som uppstått under eller inför projektleveranser. Men när en identitet ska konstrueras framstår antagligen orden innovation och teknik som betydligt mer ”sexiga” än begreppen försäljning och projekthantering.

I fallet Ericsson väcker myten om företagets tekniska inno­va­tions­för­måga flera frågor. Är dagens identitet enbart ett skyltfönster eller låter sig organisationen påverkas av den? Är denna myt en anledning till att de kostnadsbesparande åtgärderna under de föregående åren skett så pass sent? Var Ericssons styrelseordförande Leif Johanson ett offer för myten när han återkommande förklarade att hans drömkandidat för vd-jobbet var en teknikorienterad person? Har historieskildringen motverkat en avyttring av Ericssons nätverksdel eller en uppdelning av företaget? Skulle en alternativ identitet byggd på en mer trovärdig historia kunna leda till att man i högre grad söker efter lösningar på dagens utmaningar utanför telekombranschen? Eller förlitar sig dagens ledning på att den egna organisationen ska realisera nästa innovation, som ska skydda företaget från framför allt kinesisk konkurrens, trots att företaget aldrig varit särskilt bra på att åstadkomma livsavgörande tekniksprång?

Gareth Morgans (1986) idé om organisationer som tankemässiga fängelser innebär att identiteter kan begränsa oliktänkande och nytänkande. Företagshistorier kan därmed bidra till att bygga fängelsemurar och komma att vara skadliga konstruktioner. Kanske är detta också en underliggande förklaring till det som Thornhill och Amit (2003) observerat, nämligen att speciellt äldre företag får problem vid radikala förändringar av marknaden och att de då riskerar konkurs.

I dag är Ericsson ingalunda ensamma om att ha en identitet förankrad i en historieskildring. Detta gäller många andra svenska storföretag, till exempel Ikea, H&M, Atlas Copco, SKF och Electrolux. Det har dessutom blivit något av en internationell kutym att företags webbplatser ska innehålla en historisk tidslinje eller en historisk tillbakablick som en del av ”Om oss”-beskrivningen. Oavsett sanningshalten i en historieskildring bör dock ledningen aldrig låta historien definiera och diktera organisationens strategiska handlingsutrymme. Samhällen förändras, värdekedjor omstruktureras, branschgränser ritas om och nya tekniska paradigm uppkommer. När sådana förändringar sker kan ett omfattande omställnings­arbete vara enda vägen till fortsatt överlevnad, och historien får då inte tillåtas bli det mentala fängelse som senare vackert pryder organisationens dödsannons.

Matthias Holmstedt

Lektor vid Mälardalens hög­skola och forskningsanknuten till Företagsekonomiska institutionen Uppsala Universitet.


Referenser

Lundström, B. (2006). Grundat 1876: Historia och företagsidentitet inom Ericsson. Doktorsavhandling. Kungliga Tekniska högskolan, avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria.
Morgan, G. (1986). Images of organization. Newbury Park: Sage.
Thornhill, S. & Amit, R. (2003). Learning about failure: Bankruptcy, firm age, and the resource-based view. Organization Science, 14(5), s. 497–509.

Mikael Klintman, Thomas Lunderquist och And­reas Olsson, Natur och Kultur 2018.
Anna Berg­kvist och Josefine Qvarfordt, Idealistas Förlag, 2017
För att få individers komplexa livspussel att fungera måste arbetsgivare arbeta med individuella lösningar
Mats Alvesson, Anna Jonsson, Stefan Sveningsson, Robert Wenglén, Studentlitteratur, 2015
Markus Kallifatides och Lin Lerpold (red.), SSE Institute for Research, 2017
Jenny Björkman och Björn Fjaestad (red.), 2015