En riktig bok med hårda pärmar! Bland annat på grund av bokens format är ”En berättelse om organisering”, trots, men också tack vare sitt omfång om drygt 500 sidor, en lättläst och förhållandevis lättillgänglig bok. Titeln indikerar med hjälp av bestämd form singular att det handlar om en berättelse, men jag är inte övertygad om det. Jag läser åtminstone två, möjligen flera berättelser.
Dels har vi berättelsen om modeföretaget Mess, uppdelad i fem delar, som utgör omkring en femtedel av bokens sidor. Det är en fiktiv berättelse om ett svenskt modeföretags tillblivelse, uppgång, … (jag ska inte spoila hur det går). Berättelsen om Mess presenteras i stort sett kronologiskt, och består framför allt av signifikativa händelser som på ett eller annat sätt påverkar företagets, organisationens och ledningspersonernas utveckling som individer och grupp. Berättelsen fokuserar gruppen av grundare, som alla ikläder sig olika centrala funktioner i företaget, och deras vidare förehavanden.
Författarna till ”En berättelse om organisering” säger sig ha ambitionen ”att mejsla fram och berätta organisationsteorins kanon”. Det är (minst) en berättelse utöver den om Mess. Berättelsen om organisationsläran är tematisk framställd, och även om författarna mer och mer ju längre in i boken man kommer relaterar olika teman till varandra, så blir det inte en berättelse utan ganska många. Det är, åtminstone delvis, en följd av att författarna har låtit de fiktiva avsnitten om Mess ligga till grund för de teman som plockas upp. Dessa teman skiljer sig på rubriknivå inte mycket från vad vi brukar hitta i grundläggande läroböcker i organisation. Det är inte heller förvånande utifrån ambitionen om att mejsla fram organisationsteorins kanon. Men om inte urvalet på rubriknivå skiljer sig påtagligt från andra böcker, finns det då andra skillnader? Ja, det gör det.
Greppet att låta den fiktiva berättelsen om Mess vara drivande för framställningen är den mest påtagliga. Vi får direkt bekanta oss med Mess och dess grundare. I kapitel 1 – ”Introduktion” – presenteras sedan organisation och organisering som komplementära begrepp, men som bokens titel antyder så är det organisering som ges mest utrymme. Författarna lyfter förtjänstfullt fram några av de kvinnor som skrev om organisationer under 1900-talets tidigare decennier jämte de män som vanligen dominerar. Resonemangen som förs i kapitlet är mycket upplysande och sätter in olika tankegångar såväl i sina respektive tidsliga sammanhang som i samtiden. ”Introduktion” utgör också något av författarnas programförklaring, deras intentioner och vad jag uppfattar som utgångspunkter. Till exempel diskuteras organisationers gränser som något problematiskt på ett bra sätt. Den diskussionen följs upp i kapitlet om omvärld. Det blir, delvis just därför, en smula förvånande när man sedan i kapitlet om strategi utan påtaglig problematisering kortfattat återger några modeller från strategilitteraturen som bygger på just en tydlig distinktion mellan internt och externt. De tidigare resonemangen hade kunnat nyttjas betydligt mer genom att lyfta fram svagheter och förtjänster i dessa modeller utöver deras roll i skapandet av det författarna beskriver som snuttefiltar och skyltfönster, läs internt och externt legitimitetsskapande, och som jag gärna hade läst mer om.
Berättelsen om Mess innehåller nästan inget om det vi brukar benämna struktur. Även om den är skönlitterär skapar det en viss osäkerhet, vi får inte veta mycket om organisationen Mess med dess underställda personal, vilka anställningsformer som tillämpas eller relationer med återförsäljare. Men även om historien om Mess inte räcker till när det gäller organisation är idén om en skönlitterär skildring bra och jag tycker att det syns drag av det även i de olika tematiska texterna.
Förutom känslan av en riktig bok gillar jag ansatsen med en drivande berättelse och författarnas sätt att presentera olika forskare med fullständiga namn och deras olika bidrag. Boken är välskriven och definitivt ett värdefullt tillskott. Frågan jag ställer mig är om det inte vore väl så intressant att försöka mejsla fram en organisationslärans kanon av skönlitterära verk som organisationsteorins kanon. Kanske är det som en student sa till mig för många år sedan under en strategikurs: ”Läs Pride and Prejudice, den innehåller allt om strategi.” Nu ska jag göra det.
Av Hans Andersson
Ekonomie doktor, forskare och lärare vid Linköpings universitet.
