Det har nog knappt undgått någon att företagsekonomi – liksom andra samhällsvetenskaper – befinner sig i en slags utbudskris. Antalet vetenskapliga publikationer ökar kraftigt varje år, och man kan med rätta fråga sig vem som ska läsa alla texter[1]. Till och med de smalaste områdena, i företagsekonomins utkanter, är svåra att överblicka. Huruvida alla texter blir lästa eller bör läsas går att ställa sig undrande till. Det är sällan texterna jag möter framstår som angelägna. När jag väl får tid över att läsa står jag ofta handfallen. Vad ska jag läsa, och varför?
Jag tror inte att jag är den enda som ställer dessa frågor. Med den här texten vill jag därför delge några tankar kring vad vi ska läsa, och varför. Kort uttryckt föreslår jag att vi kan – och kanske till och med borde – läsa klassiker. Det är inte helt enkelt att precisera vad som är, eller utmärker, en klassiker, eller varför en text blir del av en kanon, medan andra faller i glömska. Dessutom är det vanskligt att uttala sig med allmänna anspråk. Trots detta ska jag i alla fall försöka säga något. Ett utmärkande drag hos klassiker som är svårt att avfärda är dess tidlöshet. Jag tror att tidlöshet i företagsekonomi med fördel kan ses utifrån två aspekter: en idémässig, och en praktisk.
Den idémässiga aspekten handlar om att klassikernas idéer behåller sin aktualitet över tid. De fortsätter stimulera till samtal, reflektion och är i många fall svåra att helt förbise inom ett område. Till exempel kan idéerna vara så grundläggande för förståelsen av ett fenomen att de är omöjliga att blunda för. Ibland har idéerna till och med format hela fält. Utifrån en mer praktisk aspekt förväntas man därför hänvisa till dem, om man råkar vara forskare i fältet. Inom företagsekonomi förekommer ytterligare en praktisk dimension. Flera klassiker har nämligen fått praktiska konsekvenser för hur vi styr och organiserar företag och andra organisationer.
Jag ska strax fördjupa resonemanget genom att berätta om en klassiker. Allra först vill jag dock säga något om bakgrunden till föreliggande text, och plädering. Som lektor i företagsekonomi ingår det i tjänsten att träffa andra – kollegor, studenter, gästforskare – för att diskutera texter. Det interna seminariet är det bästa exemplet. Upplägget för sådana seminarier är att deltagare i förväg får en text som under cirka två timmar ska diskuteras. Förhoppningen är att samtalen ska berika. I praktiken är det inte alltid utfallet. Det är ganska vanligt att deltagare inte läser i förväg. Enligt mina erfarenheter är det dessutom ovanligt att diskussionerna griper tag i deltagarna och gör dem upplyfta.
För några veckor sedan inträffade det omvända på min institution. Vi hade startat en bokcirkel och bestämde oss för att läsa en klassiker: The Principles of Scientific Management[2], skriven av Frederick W. Taylor, år 1911. Samtalet präglades av bredd, entusiasm och diskussionsvilja. Aktualiteten i texten gick att ta på, och alla hade sina ingångar och funderingar. Under samtalet slog det mig att våra diskussioner saxade fram och tillbaka mellan akademiska och mer praktiska teman. Taylor är, tror jag, lika aktuell för forskare och studenter som för praktiker. Genom ett par nedslag i boken ska jag försöka reda ut varför med ambitionen att fler ska vilja läsa och fördjupa sig i klassiker. Innan nedslagen presenterar jag kortfattat Taylor, och hans skrift.
Frederick Winslow Taylor (1856–1915) föddes i Germantown, Pennsylvania. Han studerade maskinteknik och arbetade på ett par olika tillverkningsföretag och stålverk. Därtill intresserade han sig för effektivitet och produktivitet och funderade mycket på hur resursslöseri kan undvikas. Han började utveckla metoder för effektivisering och optimering av framförallt arbete. En central ingrediens var tidsstudier med experiment som huvudmetod och förebild. För att komma fram till det bästa – standardiserade – arbetssättet krävdes enligt Taylor empiriska studier. Med syfte att få ut maximalt av varje arbetare förenade han dessutom mer effektiva arbetssätt med ersättningssystem. Han föreslog även strikt arbetsdelning mellan de som arbetade och de som ledde arbetet. Sina idéer publicerade han i böcker, där The Principles of Scientific Management är den mest kända. Genomslaget för boken var enormt, bland annat presenterade han sina idéer för den amerikanska kongressen – och metoderna lever kvar än idag, ofta under beteckningen Taylorism. På ett ställe i den ovan nämnda boken summerar han sin filosofi i följande fyra punkter:
First. The development of a true science.
Second. The scientific selection of the workman.
Third. His scientific education and development.
Fourth. Intimate friendly cooperation between the management and the men. (Taylor, 1998, s. 68)
Den första punkten avser den optimala arbetsmetoden. Med hjälp av tidsstudier och experiment genomförda av arbetsledningen är denna möjlig att identifiera och standardisera enligt uppställda regler. I nästa steg ska arbetsledningen välja ut de mest lämpliga arbetarna för varje given arbetsuppgift. Därefter sker utbildning så att alla moment kan genomföras med optimal hastighet och precision. Slutligen betonas det nära samarbetet mellan arbetarna och arbetsledningen, och att de har samma mål. Att uppnå målen betyder högre effektivitet och mer pengar för alla, varför ”scientific management” är en vinn-vinn filosofi. Så kan man sammanfatta grundtankarna i boken. Varför ska vi då läsa Taylor idag? Jag skulle vilja föreslå att klassikern hjälper oss att förstå samtiden.
Något som slår mig med Taylors bok är dess otidsenlighet. Texten är skriven i en bufflig ton och innehåller ordval och exempel som får en att reagera kraftigt. På sina ställen finns beskrivningar som är rent av förnedrande. Genom otidsenligheten blottläggs emellertid vår tids värderingar – det tidsenliga. Nuförtiden uttrycker vi oss – förhoppningsvis, även om vissa ledarskapsrecept får en att tvivla – mer försiktigt, ödmjukt och öppet. Om vetenskapen på Taylors tid skulle vara tvärsäker och exakt står vetenskap idag också för motsatsen. Saker är komplexa, och det är svårt att fastslå ett enda sätt, eller metod. Inom företagsekonomi ser vi till exempel ofta Taylors skola som exempel på ett strukturperspektiv som står i relation till flera andra perspektiv[3].
En annan otidsenlighet är synen på människan. Han skriver att vissa är inkapabla att förstå mer än de enklaste sakerna och lämpade bara för de mest enfaldiga arbetsuppgifterna. Human Relations (HR)-perspektivet kan ses som ett slags svar på arvet efter Taylor. Denna tradition försöker se arbetaren som en komplex varelse med känslor och sociala behov och inte bara ett medel mot kvantifierbara mål[4].
Ytterligare en otidsenlighet är motståndet mot Taylorismen som metod. Tidsstudier och standardisering av arbetsuppgifter var vanligt under början av 1900-talet när tillverkningsindustrin exploderade. Idag arbetar många av oss med sådant som inte enkelt låter sig inordnas i standardiserade aktiviteter som kan klockas och optimeras. Vi skulle därför kunna hävda att Taylors ”sweat-shops” inte finns längre men jag är inte så säker på att det stämmer. Även om antalet industriarbetare i Sverige är färre idag än för hundra år sedan, från ett globalt perspektiv, är antalet arbetare i fabriker som liknar de Taylor beskriver, med kraftig standardisering, övervakning, och utvärderingar för att få ut maximalt av arbetaren, sannolikt högre.
Dessutom praktiseras Tayloristiska metoder (åtminstone varianter eller rester av metoden) alltjämt i dagens Sverige. Den tycks ha fått ”spridning” inom arbetspraktiken i exempelvis hemtjänsten och dess minutslimmade arbetsscheman med tillhörande övervakning. I beskrivningen av arbetsuppgifterna (lyft, matuppvärmning, medicinmatning, duschning) finns angivet hur många minuter varje standardiserad aktivitet förväntas ta – uppmätt och bestämt av någon som är duktig på att klocka. Eller varför inte svenska myndigheter som i New Public Managements anda liknar handläggning av ärenden vid fabriksarbete, som kan avpersonifieras och rationaliseras enligt standardiserad logik. Är det inte en form av moderniserad och offentlighetsanpassad Taylorism?
Snabbmatsrestaurangen utgör ett sista exempel på att arvet efter Taylor är levande. Utformningen av lokalen, placeringen av köksinredningen, selektionen av anställda och den strikta arbetsdelningen mellan ”matlagarna” och ”kundmottagarna”, den standardiserade personalutbildningen, och de detaljerade arbetsrutinerna, är alla idéer som går läsa in från Taylor. Inget finns eller sker av en slump: allt är beräknat, noggrant planerat och optimerat enligt standardiserade aktiviteter i effektivitetens namn. Oavsett om man har läst Taylor eller inte så talar texten till oss genom våra erfarenheter. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att vi speglar våra erfarenheter i texterna vi läser. Det jag såg i texten för några år sedan är inte samma sak som jag ser idag. Låt mig ta ett ytterligare ett exempel från min senaste läsning av Taylor.
Idag ser jag sammanhanget på ett sätt som jag inte gjorde tidigare. Med sammanhang menar jag grundantaganden, och historiska faktorer som de samhällsförändringar som skedde vid tiden för utgivningen. Taylors syn på vetenskap – scientific management – har en naturvetenskaplig förebild. Det är fråga om att identifiera de lagar som gäller för optimalt arbete. Likaså är forskaren den som, med hjälp av experiment och andra empiriska studier, definierar lagarna. Forskningen visar inte bara hur det ”är”, utan också vad vi ”ska” göra, för att bli mer effektiva. Sett utifrån ett samhällsperspektiv framträder här även modernitetens framgångstanke. Vetenskapens syfte är att förklara världen och det som är, så att vi kan utnyttja lagarna till att göra världen mer effektiv, så att det moderna projektet fortsätter mot ett mer upplyst och rationellt samhälle. Nuförtiden är en sådan ”modern” framgångssyn inte längre allenarådande. Ibland talar vi om en ”postmodern” syn, där en grundtanke är att relationen mellan upplysning, vetenskap och framsteg har ett mer komplext inbördes förhållande än något som oproblematiskt går ”framåt”.
Trots att nedslagen är selektiva tror jag att poängerna delvis har allmän bäring. För att återvända till min inledande fråga om vad ska vi läsa, och varför, är mitt svar att klassikerna alltid är aktuella, erbjuder kontext och sammanhang samt kan stimulera till spännande och mångförgrenade samtal. De är tidlösa, även om de innehåller otidsenligheter. I relation till många samtida texter framstår klassikerna därför som mer relevanta, trots att deras tid var en annan. Dessutom fortsätter idéerna att leva i och genom beslutsfattare i organisationer.
När vår bokcirkel led mot sitt slut, vek samtalet in på ett sidospår. Medan Taylors text kommit att bli en klassiker i en mer konventionell företagsekonomisk tradition, blev vi varse om hur en av hans häftigaste kritiker skrivit en bok som blev en klassiker inom en annan tradition. Taylorismen spelar något av en huvudroll i Harry Braverman’s (1974/1998) bok Labor and Monopoly Capital[5] som sedermera blev en milstolpe i marxistisk organisationsforskning. En klassiker ledde oss till en annan. Härigenom skymtar en till aspekt på vad som utmärker klassiker. De leder vidare och går att spåra i andra verk, till skillnad från många vetenskapliga artiklar idag, som ”dör” ett par år efter publicering eftersom de inte förmår säga något bortom det nu de var skrivna för. Det är dock inte nödvändigtvis de ”bästa” texterna som lever vidare – många faktorer påverkar texters framgångar. Vad som mer precist gör att en text får genomslag är svårutrett och kräver andra analyser än de jag har presenterat här. Till exempel har män historiskt haft större inflytande än kvinnor i akademin, varför de texter vi traditionellt räknar som klassiker tenderar att domineras av manliga författare. Sådana maktperspektiv får inte glömmas.
Slutligen kan det påpekas att klassiker ofta erbjuder en slags vitalitet. Till skillnad från många samtida forskningstexter går det inte att ta miste på känslan att de har något angeläget att förmedla – i alla fall är det så hos Taylor. Kanske kan vi säga att klassiker är klassiker därför att de, år efter år, fortsätter kännas levande. Och det är bara ett av flera skäl till att fortsätta läsa dem.
Martin Holgersson
Lektor i företagsekonomi med inriktning mot ekonomi- och verksamhetsstyrning vid Institutionen för management, Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet
[1] Alvesson, M., Gabriel, Y., & Paulsen, R. (2017). Return to meaning: A social science with something to say. Oxford: Oxford University Press.
[2] Taylor, F. W. (1911/1998). The principles of scientific management. New York: Dover.
[3] Blomberg, J. (2019) Management: Organisations- och ledarskapsanalys. Lund: Studentlitteratur.
[4] Blomberg, J. (2019) Management: Organisations- och ledarskapsanalys. Lund: Studentlitteratur.
[5] Braverman, H. (1998). Labor and monopoly capital: The degradation of work in the twentieth century. New York: Monthly Review Press.
