2017/01, Bok- och filmkrönikor

Hycklare eller dubbeltänkare – 1984 i 2017 års tappning. Bokkrönika av Lars Strannegård

Oxford Dictionaries utnämnde förra året post-truth till Årets ord. Begreppet innebär ett tillstånd eller en situation då känslor och personliga uppfattningar är viktigare än objektiva fakta. Vissa hävdar att ordet illustrerar postmodernismens devis om att absoluta sanningar och fasta värden är chimärer, medan andra hävdar att vi lever i en tid av flagranta lögner.

I början av detta år, då Donald Trump svor presidenteden i USA, tronade George Orwells 1984 på Amazons bokförsäljningslista. Kopplingen till att Trumps rådgivare Kellyanne Conway myntade begreppet ”alternativa fakta” är inte långsökt för att åtminstone delvis förklara denna boks, skriven år 1948, ökade popularitet. George Orwells dystopiska roman som jag läste i gymnasiet gör sig påtagligt påmind, och min omläsning sätter samtiden i ett nygammalt ljus. 1984 innehåller två begrepp som sannerligen eller inte fått vingar: dubbeltänk och nyspråk. Dubbeltänk (doublethink) innebär att samtidigt hålla två, motstridiga, tankar eller ståndpunkter för sanna. Dubbeltänk är inte detsamma som hyckleri, utan innebär att en dubbeltänkande person inte uppfattar att någon motsättning eller konflikt råder. En hycklare är medveten om motstridigheter, en dubbeltänkare ser hållningar som är motsägelsefulla som oproblematiska. En dubbeltänkare kan medvetet fara med osanning och ändå vara övertygad om att det är sanningar som yppas. Nyspråk är ett språk med begränsad grammatik och vokabulär, utformat för att begränsa individens tankemöjligheter. När jag tar del av Donald Trumps twitterflöde börjar nyspråkets varningsklockor ringa.

I denna tid av alternativa fakta, postsanningar, nyspråk och dubbeltänkande är det nästan kusligt hur profetisk en bok utgiven för snart 70 år kan visa sig vara. Orwells påhittade nyord som jag i gymnasiet tyckte var humoristiska och kreativa blir vid en omläsning år 2017 skrämmande. Orwells begrepp nyspråk hade som syfte att beskriva hur enskilda individers uttrycksmöjligheter och därmed tankeramar kan begränsas. Och också hur maktens främsta verktyg är språket och ordens innebörder. Mängden ord i 1984s nyspråk skulle hela tiden minska och språket skulle bli mer och mer avskalat för att vinna i precision. Ett ord skulle enbart ha en otvetydig innebörd och alla facetter och tolkningsmöjligheter skulle slipas av.

Om vi med nyinstitutionella glasögon tittar på det språkbruk som år 2017 intagit Vita huset kan vi kanske förvänta oss en spridning av detta språkbruk i andra delar av samhället i takt med att det blir legitimt. Att en vit man i maktposition offentligt kallar kvinnor feta, fula eller överskattade trodde nog många av oss vore en politisk omöjlighet för bara några korta månader sedan. Men ett nytt språkbruk, lanserat som fritt från hyckleri och politisk korrekthet kan uppenbarligen snabbt göra landvinningar även i vår tid.

Nils Brunsson har i många sammanhang visat hur hyckleri organiseras och pekat på att organisationer uppträder diametralt motsatt till de normer och ideal de håller fram. Vi har också inom företagsekonomin sett systematiska studier av hur detta hyckleri går till i praktiken: vem som säger vad, när och var för att få hyckleriet att framstå som begripligt, nödvändigt och rationellt.

Men kan de nyspråk som nu kanske växer fram förklaras med den begreppsapparat som organisationsläran givit oss? Eller är det något nytt med det orwellska nyspråksbegreppet i samtiden tappning? Räcker skönlitteraturens språk för att förstå dagens politiska realiteter? Eller behöver vi nya samhällsvetenskapliga studier för att begripliggöra det som en gång kallades hyckleri men nu kanske skall benämnas något annat?

Print Friendly, PDF & Email