”Jag är narratolog”, skriver Barbara Czarniawska, visserligen lite undanskymt, i sin senaste bok och ger med detta en positionsbestämning. Utifrån denna grundsyn har hon genomfört ett stort antal studier av organiseringsprocesser: aktiviteter som skapar ordning i kollektiva handlingsnät av skilda slag. Boken är därför, som prologen anger ”en resehandbok för den förbryllade samhällsvetaren”. Den visar både vad som kan (och bör) studeras, hur sådan forskning kan (och bör) genomföras och vad den kan bidra med.
Ute på fältet, inne vid skrivbordet är en tät och innehållsrik text. Framställningen är genomgående förankrad i exemplifieringar av olika fältstudier, egna och andras och de teoretiska kontexter argumentationen anknyter till framgår klart. På det sättet har Barbara Czarniawska skrivit en bok som ger forskare redskap både att navigera ute på fältet, samt att analysera och vid skrivbordet omvandla fältstudier till text.
På ytan är boken rättfram. Först gäller det att positionera undersökningen, något som diskuteras i tre inledande kapitel om problemformulering, om förankring i litteratur och utformning av forskningsmetod. Därefter följer sex kapitel som tar upp tekniker och tillvägagångssätt i fältarbetet, bland annat intervjuer; ”skuggning” av aktörer, artefakter och kvasiobjekt. Vidare diskuteras användning av dagboksstudier och fotografering, samt hur forskaren får access och ”överlever” ute på fältet.
I fyra kapitel diskuteras analys och tolkning av fältmaterial, bland annat med hjälp av grundad teori, innehållsanalys, diskurs- och konversationsanalys samt textanalys. Inne vid skrivbordet gäller det också att ”måla med ord” och ta ställning till hur den studerade världen ska gestaltas. Barbara Czarniawska menar att forskare, i likhet med skönlitterära författare, står inför två utmaningar: den första är hur man ska representera världen (mimesis), den andra hur representationen ska teoretiseras och göras begriplig. I kapitlet ”Om skönhet och trovärdighet i samhällsvetenskapliga studier” diskuteras kriterier för gott vetenskapligt skrivande, och i det sista tankar kring hur ett forskningsarbete avrundas.
På ytan en konventionell och handboksorienterad text, kan tyckas. Men i boken finns många sammanflätade och samverkande berättelseskikt. Ett genomgående tema är argumentationen för empiriskt välförankrade tolkningsstudier av samhällsfenomen, ett andra att sociala fenomen inte kan förklaras enligt en mekanisk orsak-verkan-logik. Förklaring och förståelse skapas genom att fältmaterial behandlas och analyseras som text, det vill säga som ”spår” av individuellt och kollektivt handlande. Centralt är den ”intrig” (emplotment) som driver organiseringsprocesser, och som kan relateras till bredare teoretiska tolkningssammanhang. Det narratologiska perspektivets utgångspunkter, tekniker och möjligheter blir därför väl genomlysta.
Barbara Czarniawska är – hade någon förväntat sig något annat? – beläst och har rika erfarenheter av fältarbete och de analyser som diskuteras. Hon delar också frikostigt med sig av egna och andras erfarenheter, emellanåt med en självironisk blinkning till läsaren. Samtidigt som boken är introducerande och erbjuder goda möjligheter till fördjupning, är det en kvalificerad text. Att skriva överskådligt och kort, men samtidigt begripligt om komplexa frågor är svårt. Men, som författaren påpekar: ”en av samhällsvetarens skyldigheter är att försöka övertyga – och att skriva väl”. I den här boken, användbar i metodkurser på avancerad nivå och i forskarutbildning, uppfylls dessa krav mer än väl.
Av Rolf Lind
