I den välrenommerade New York Times-bästsäljaren ”Bredd – Därför lyckas generalister i en specialiserad värld” argumenterar författaren David Epstein för tesen att vårt kunskapssamhälle driver specialisering som i sin tur resulterar i nya krav på människan med en rad problem som följd. Exempel som omnämns är bland annat strategier för barnuppfostran, finanskrisen 2008, studenters oförmåga till abstrakt tänkande och forskares bristande intresse för forskning som är till gagn för samhället och inte enbart den egna meritförteckningen. Epstein anstränger sig således för att engagera en bred publik då föräldrar, praktiker och akademiker till synes berörs av diskussionen kring hur människan förhåller sig till det nya landskapet.
Argumentationen tar avstamp i sportvärlden där toppatleter såsom Tiger Woods, Roger Federer och Vasyl Lomatjenko används som exempel på specialister och generalister. Woods (golf) beskrivs som en specialist och Federer (tennis) samt Lomatjenko (boxning) beskrivs som generalister då de utövat fler än en sport under sin uppväxt. Distinktionen haltar dock då atleterna må vara generalister inom sin sport (enligt Epstein) men onekligen specialister då det trots allt är fråga om tre ledande elitidrottare i varsin sport. Epstein berör dock inte huruvida det är möjligt för en individ att vara såväl generalist som specialist. Nåväl, argumentationen fortsätter och Epstein redogör för gamla sanningar såsom 10 000-timmarsregeln (bemästra något), skillnaden på snälla och lömska lärandemiljöer (tydliga mönster med tydlig direkt feedback respektive otydliga mönster med otydlig direkt eller försenad feedback), vikten av en testperiod (inom exempelvis sporter eller forskningsdiscipliner), matchningsprincipen (hitta något du gillar) samt förmågan till abstrakt tänkande och styrkan i ett tvärvetenskapligt synsätt. Argumentationen är bräddfylld av hänvisningar till intressanta anekdoter, kända vetenskapliga nyckelpersoners livsöden, allmänt kända händelser och forskningsresultat i smala fält. Epstein har därtill intervjuat framstående forskare och redogör tydligt för deras åsikter i relation till problemformuleringen. Budskapet är tydligt. Generalister klarar sig i en specialiserad värld eftersom de uppvisar nyfikenhet, testar sig fram, inte är rädda för att ha fel samt gärna hittar metoder och lösningar utanför sitt normala arbetsområde. I korthet, generalisten tänker bredare än specialisten.
Epsteins röda tråd är emellertid bitvis svår att följa och argumentationen brister med anledning av otydligheter i analysnivå. Personporträtt av Nobelprismottagare som argument för generalisten (verkat i flera närliggande discipliner, jmf. med elitidrottarna ovan) varvas med argument för de negativa konsekvenserna av specialisering. Analysen görs emellertid på olika nivåer då exempelvis bankernas nyttjande av beslutsinformation från bristfälligt integrerade datorprogram under finanskrisen (systemnivå), dödsfall i Challenger-uppskjutningen på grund av ledningsgruppernas ovilja att nyttja annat är kvantitativa data i beslutsförfarandet (organisationsnivå) och felaktiga prediktiva utlåtande om framtiden från expertgrupper (gruppnivå) ställs i relation till Nobelprismottagaren (individnivå). Det blir tydligt att distinktionen mellan generalist och specialist saknas och implicit använder Epstein ordet specialist synonymt med dogmatiskt tänkande eller oförmåga att tänka abstrakt (jämfört med generalisten). Därtill utgörs urvalet av individer som befinner sig på den absoluta toppen av sitt fält/yrke/område/sport vilket gör slutsatsen uppenbar: givet allt annat lika, klarar sig den som kan mest och tänker bredast bäst i specialiserade fält med andra exceptionella individer.
Bokens breda (förmodade) tilltänkta publik och argumentationsstil resulterar i en bok för ingen och alla. Exempelvis tydliggör Epstein att föräldrar inte nödvändigtvis behöver oroa sig för sin telnings obeslutsamhet i övre tonåren. Vidare får praktiker en liknande insikt med anledning av de goda exemplen på individer som framgångsrikt bytt bana sent i livet. Slutligen torde boken stimulera viss diskussion mellan akademiker kring huruvida den som håller sig inom sitt fält eller den som tänker brett producerar mest värde i sin forskning.
Av Mattias Sandgren
Mattias Sandgren är doktorand i företagsekonomi med specialisering inom redovisning på Jönköping International Business School.
