Vi står inför en rad samhällsförändringar som innebär många utmaningar. Men det är inte bara ökande samhällsutmaningar och spänningar som ska betonas, utan också nya möjligheter till förändring och nytänkande kring hur organisationer kan utvecklas inom olika delar av samhället. Högre utbildning, inte minst inom det företagsekonomiska ämnesområdet, har en betydelsefull uppgift i att bidra till vetenskapligt grundad kunskapsutveckling genom kritisk analys. En fördjupad kunskap om organisation i olika institutionella kontexter spelar en viktig roll för samhällsutvecklingen och civilsamhället ger oss en möjlighet till detta.
Civilsamhället är ofta förbisett inom företagsekonomisk forskning. Som ämnesrelaterat begrepp är civilsamhället ofta något otydligt med teoretiska inslag hämtade från olika typer av discipliner såsom företagsekonomi, sociologi, statsvetenskap och social- och kulturantropologi. Det beskrivs ibland som ett område som rör frågor och fenomen nära individens omedelbara verklighet men samtidigt, åtminstone delvis, fjärmat från både marknader och industriella organisationsformer, staten och andra politiska arenor. Trots gränsdragningarna mellan dessa sektorer är såklart organisation också en central beståndsdel av civilsamhället – med fokus på kollektivt och samordnat handlande, format av beteenden, normer och värderingar kring specifika behov, intressen och värden. Det finns ofta en föreställning om att civilsamhällets organisationer både formas av, och formar en stark gemenskap och samhörighet, där frivillighet är en framträdande egenskap. Betraktat ur ett etablerat teoretiskt, sektorsorienterat perspektiv på organisationer, passar varken den offentliga eller den privata inramningen särskilt väl. Civilsamhällets organisering kan snarare sägas vara en blandning som bryter mot etablerade föreställningar och synsätt. Civilsamhället rymmer något mer än vad som fångas inom dominerande dikotomier såsom marknad/stat och privat/offentlig. Detta är knappast ett skäl för att inte utforska organisering inom civilsamhället, men möjligen en anledning till att det inte uppmärksammas i någon större utsträckning i företagsekonomiska utbildningssammanhang.
En samhällsutveckling som följs av organisationsrelaterad forskning på flera områden visar på en ökad betydelse av ”företagande med olika syften” och ”hybrida organisationsformer”, vilket är ytterligare ett skäl till att rikta större uppmärksamhet mot civilsamhället. Vi menar att detta kan skapa ett förnyat, breddat och mer inkluderande företagsekonomiskt perspektiv som är mer mångfacetterat och inte begränsas av traditionella gränsdragningar. Genom att använda civilsamhället i undervisning så kan andra sätt att tolka och förstå organisering och organisationers olika syften betonas; det möjliggör förståelse för hur organisationers menings- och värdeskapande genom sammansatta kombinationer av normer, värdering och handlingar sker och utvecklas bortom en förenklad instrumentell rationalitet. Ett sådant breddat perspektiv kan ta avstamp i en pedagogik som bygger mer på upplevd erfarenhet och närhet i lärandet. Erfarenheter från föreningslivet kan exempelvis bli till en värdefull tillgång för att förstå och lära sig mer komplexa organisationsfenomen.
Ett fokus på civilsamhället skulle alltså kunna innebära att företagsekonomisk utbildning utvecklas inom en bredare samhällsvetenskaplig förståelseram. Det skulle kunna möjliggöra reflektion och fördjupade insikter i hur olika typer av sociala, ekonomiska och kulturella verksamheter i samhället organiseras kring nya framväxande behov, intressen och utmaningar relaterat till hållbar utveckling och välfärdens organisering. Det kan därför ses som en angelägen uppgift att i utbildningssammanhang bidra med infallsvinklar och perspektiv som bygger på organisatorisk mångfald som utgångspunkt för ett breddat lärande inom företagsekonomi.
Trots sin mångvetenskapliga natur utgår företagsekonomiska utbildningar ofta från en förenklad uppdelning mellan samhällets olika sektorer. Det är viktigt att belysa hur dessa ofta förgivet tagna gränsdragningar kan hämma förståelsen av hur organisationer fungerar, vilket leder till att en rad fenomen exkluderas. Här kan civilsamhällets företagande ses som en källa till kunskapsmässig förnyelse i utbildningen, särskilt genom att pedagogiskt illustrera hur företagande, organisering, ledarskap och kollektivt handlande kan skapas kring olika typer av gemenskaper och syften. Det finns många skäl att bredda, och förnya ekonomutbildningar vad gäller kunskapsinnehåll samt teoretiska- och praktiska förståelseramar som ofta tas för givna. Samtidigt är det en stor utmaning att försöka förändra våra utbildningar. På liknande sätt som Lars Engwall under 1980-talet kunde konstatera att företagsekonomiämnet då breddades mot verksamheter inom det offentliga och hoppades på förnyad teoriutveckling, kan vi kanske i dag se fram emot en breddning mot civilsamhället och organisatorisk mångfald inom ämnet.[1]
Företagsekonomi– en utbildning med både begräsningar och möjligheter
Det företagsekonomiska utbildningsfältet bygger således på ett begränsat urval av teoretiska, normativa och idémässiga källor, med en traditionell syn på företag och marknadstänkande. Detta formar och begränsar i sin tur föreställningar, lärande och kunskap inom ämnet. En nyligen genomförd utbildningsöversikt av svenska ekonomutbildningar bekräftar en påtaglig konformitet och ensidighet inom dessa utbildningar vid samtliga lärosäten.[2] Samtidigt pågår en växande debatt, både inom och utanför akademin, kring ekonomutbildningarnas innehåll, institutionella roll och samhällsansvar. Debatten har bland annat handlat om den snabbt växande volymen av ekonomstudenter, där företagsekonomiämnet har blivit den breda akademiska allfartsvägen som med stor säkerhet leder till arbete. Den har också berört en akademisk utbildningsmonokultur som förstärks av makrotrender i samhället. Kunskap om management, organisation, marknader, strategi och redovisning ses som allt viktigare på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Ivarsson Westerberg har påpekat att företagsekonomi har en ”självförstärkande kraft eftersom ju fler ekonomer som arbetar i företag och offentliga organisationer, desto mer kommer den ekonomiska ideologin att dominera, och desto viktigare anses sådan kunskap vara”.[3]
Denna på många sätt problematiska kunskapsreproduktion sker paradoxalt nog samtidigt som många forskare ägnar sig åt kritisk och mångfacetterad organisations- och företagsforskning, vilket ger starka argument för att ompröva de traditionella typologier och grundläggande antaganden som reproduceras i undervisning och kurslitteratur. Att dessa insikter och kunskaper inte får mer genomslag kan till stor del förklaras av det rådande paradigmets dominans, vilket ligger till grund för majoriteten av perspektiven i dagens ekonomutbildningar och som har uppnått ett så starkt institutionellt och ideologiskt stöd.[4] I sin nyligen publicerade historiska ämnesstudie om företagsekonomins utveckling i Sverige, konstaterar Björck: ”företagsekonomi som fenomen har vuxit ut till det största ämnet i det svenska högskolesystemet och har härigenom bidragit till att omvandla akademiska institutioner som i ett tidigare skede inte ville se någon koppling mellan vetenskap och affärer. Samtidigt har expansionen bidragit till en ämnesmässig gränsupplösning. En expansiv desintegration har närts av alla nya studieobjekt och perspektiv som tillkommit.”
Andra kritiska röster menar också att ekonomutbildningarna har blivit en viktig kugge för det ”marknadsanpassade universitetet.”[6] Företagsekonomi är det ämne som examinerar flest studenter och därmed uppfyller lärosätenas krav på ökat studentantal för att bibehålla produktionen.7 Det gör att ämnet förvisso kan växa men det leder också till att vi behöver vara extra uppmärksamma på vad det är som reproduceras när former för ”massproduktion” av kunskap uppmuntras. Mycket tyder på att detta håller tillbaka ämnets möjligheter att arbeta brett teoretiskt och metodologiskt, med en större grad av pluralism vad gäller idéer, perspektiv och kritisk analys. Andra forskare framhåller att studenterna tenderar att efterfråga konventionella marknadskunskaper som kan användas praktiskt i arbetslivet eftersom deras förväntningar och krav också är en avspegling av det marknadsorienterade samhället.[7] Studier visar också att ekonomstudenter, genom det marknadsliberala förhållningsättet, formas till att vara relativt ointresserade av bredare samhällsutmaningar kopplat till exempelvis jämställdhet och jämlikhet.[9] Detta hänger samman med att sociala orättvisor och strukturer upplevs ”stå i vägen” för det bekymmersfria självförverkligande som ofta ingår i bilden av företagsekonomen. Flera forskare och debattörer betonar härmed också vikten av att vi kritiskt utvärderar effekterna av denna pågående marknadsrörelse inom ekonomutbildningarna.
”Företagsekonomi är det ämne som examinerar flest studenter och därmed uppfyller lärosätenas krav på ökat studentantal för att bibehålla produktionen. Det gör att ämnet förvisso kan växa men det leder också till att vi behöver vara extra uppmärksamma på vad det är som reproduceras när former för ”massproduktion” av kunskap uppmuntras.”
Perspektiv från civilsamhället kan användas för att belysa teoretiska och metodologiska begräsningar, men också som ett normkritiskt perspektiv och för pedagogiska syften. Baserat på vår undervisningserfarenhet och observationer från grundutbildningen vet vi att majoriteten av studenternas inlämningsuppgifter präglas av normativa föreställningar och återgivande av ytliga begreppsramar, vilka formar resonemang och analyser som sällan går bortom det redan förgivettagna i litteraturen. Det handlar mer om att bekräfta än att självständigt argumentera och kritiskt ifrågasätta; mer om att kollektivt följa instruktioner och vägledning för utstakade tankebanor och beteendemönster, snarare än om självständigt och nyfiket tänkande kring olika teman och fenomen. De exempel som lyfts fram i kurser och används i utbildningen är i regel framgångsrika globala företagsexempel. Användandet av dessa exempel innebär att studenterna i sitt lärande möjligtvis kan använda mer ytliga erfarenheter som konsumenter av globala produkter och tjänster, men de saknar nästan helt kunskap om vad det innebär att organisera och leda den här typen av verksamhet (något som också gäller många av oss lärare då vår forskning sällan handlar om de stora globala företagsexemplen).
Det innebär också att det är viktigt att reflektera över vad det är som reproduceras och på viket sätt vi värderar och premierar den kunskap som produceras. I kurslitteraturen framställs företagen som rationella, effektiva och relevanta organisationer i förhållande till föreställningar om expansiva marknader och tillväxt via konsumtion. Ibland läggs hållbarhetsresonemang till, men grundantaganden förblir ofta desamma. Genom den normativa ramen för vad som premieras tvingas studenterna att översätta och förhålla sig till hur de kan förstå och tillämpa dessa ideal, något som sker både direkt och indirekt. Detta påverkar i sin tur vem eller vilka studenterna ser framför sig som företagsledare och entreprenörer, hur de tror att detta sker och hur de formulerar sina tankar. Ofta ser vi exempel på att studenterna återupprepar instrumentella och stereotypa ideal om den rationella och, ofta, manliga företagsledaren.
Det innebär vidare att långt ifrån alla studenter känner att de motsvarar normen, vilket skapar ett problematiskt avstånd mellan individens upplevelser, erfarenheter och själva lärandet. Inom våra utbildningar riskerar vi alltså inte bara att skapa stereotyper och snäva normer kring företag och företagandet utan också pedagogiska begräsningar som kan exkludera studenter och lärandeprocesser som inte helt överensstämmer med normen. Även om studenter saknar erfarenheter från framgångsrika globala företag, som används som exempel i undervisningen, har de dock allt oftare kunskap och erfarenhet som arbetstagare och ledare i lokala företag, arbetat inom äldrevård eller annan offentlig verksamhet eller varit medlemmar och aktiva i civilsamhällets föreningar. Att inte använda denna typ av erfarenheter av organisering mer i våra utbildningar är en svaghet eftersom det skulle ge studenterna möjligheter till mer personliga och erfarenhetsbaserade analyser som kan leda till ett effektivt och fördjupat lärande.
Civilsamhället och mångfalden som förnyelsekälla
Vad innebär då konkret ett breddat lärande som inkluderar civilsamhället och vad kan ske genom en sådan breddning? Vilka praktiker och roller ryms inom detta område? Vilken akademisk kunskap och kompetens, teoretiskt och metodologiskt, bör omfattas för att på allvar bredda det företagsekonomiska fältet? Dessa frågor kan inleda en diskussion som belyser en möjlig riktning för fortsatta resonemang om didaktiska, yrkesrelevanta samt teoretiska och vetenskapsfilosofiska grunder. Ett första steg i denna riktning är att problematisera den världsbild som ligger till grund för generell teoribildning. Nuvarande kunskap och den generella lärandeprocessens instrumentella karaktär upprätthålls ofta av det företagsekonomiska paradigmet. Detta är en viktig insikt som ofta glöms bort, särskilt i utbildningssammanhang. I forskningen lyfts däremot epistemologiska frågor fram, och det blir alltmer uppmärksammat att dominerande föreställningar, teorier och modeller är symboliska representationer. Framställning och språk inom det givna paradigmet har en i grunden symbolisk metaforisk karaktär som gör det möjligt – eller ibland omöjligt – att översätta det verkliga till en begreppsvärld (se Gianneschi och Oudhuis om språkets betydelse för framställningen av civilsamhällsorganisationer i detta temanummer).
Från vår undervisningserfarenhet vet vi att det är först när studenten förbereder sig för ett större självständigt vetenskapligt arbete, till exempel en kandidat- eller magisteruppsats, som frågor om kunskapsproduktion men även verklighetens beskaffenhet introduceras. Då är det svårt, och ibland kanske omöjligt, att göra en kritisk omprövning av teorier och modeller som legat till grund för tidigare kurser. Ett alternativ är att tidigt i utbildningssammanhang använda studier av hur civilsamhällets organisationer fungerar. Detta ger inte bara praktiska insikter utan kan också stärka denna del av samhället (se även Gianneschi och Oudhuis om hur välfärden kan stärkas genom civilsamhället i detta temanummer). Det kan exempelvis handla om att utforska kollektivt agerande som logik och dess betydelse för ett bredare meningsskapande, samt hur det går att organisera och skapa företag för andra syften och gemenskaper.
”Ett fokus på civilsamhället skulle alltså kunna innebära att företagsekonomisk utbildning utvecklas inom en bredare samhällsvetenskaplig förståelseram.”
Mycket tyder på att studenterna behöver kunskap om alternativ organisering eftersom dessa bättre kan hantera samtida socio-ekonomiska utmaningar (se Lindberg i detta temanummer). Att organisera för och åstadkomma olika uppdrag, eller hantera skilda krav, är dock inte enbart förknippat med civilsamhälles organisationer. Men däremot kan civilsamhällskontexten erbjuda illustrativa och relevanta exempel för utbildningssyften. Ett sådant exempel är studier om Friskis & Svettis, som genom sitt fokus på folkhälsa framstår som en trovärdig folkrörelseorganisation. Samtidigt har organisationen legitimitet på den högt kommersialiserade träningsmarknaden, liknande en privat aktör.[10] Den här typen av exempel kan lära oss om hur organisationer måste arbeta aktivt för att hantera komplexitet och skapa legitimitet för sitt gränsöverskridande (se Falk i detta temanummer).
Att undersöka hur organisationer skapar mening i olika kontexter, bortom och ”mellan” formella uppdrag kan även användas för att utveckla våra studenteters etiska och kritiska förhållningsätt och utvidga ”ekonomrollen”. Detta är särskilt aktuellt i relation till den pågående digitaliseringen och spridningen av AI, som ställer krav på kritiskt tänkande och förmåga att genomföra ansvarsfull organisering. Ett sätt att åstadkomma detta är att stimulera en affektiv grund för kunskapsproduktion, och därigenom få studenterna att uppleva och ”känna in” genom att arbeta med exempel som går bortom normen. Det finns också flera framväxande initiativ som använder skönlitteratur eller konst som verktyg för detta ändamål.
Att pedagogiskt uppmuntra till ett annat inkännande och djupare former av förståelse är angeläget då våra företagsekonomistudenter inte riktigt kan relatera till hur företagande och kanske organisering generellt kan leda till både inkludering och exkludering; till sociala förbättringar och försämringar. Det finns även här flera initiativ som utvecklas för att skapa mer reflekterande företagsekonomer, till exempel finns företagsekonomiska kursmoment vid Mälardalens universitet där studenterna inte bara analyserar företag utan även kooperativ och ideella organisationers praktiker för att vara hållbara och ansvarstagande. Det är ett sätt att teoretiskt och pedagogiskt arbeta för en organisatorisk mångfald inom vilket civilsamhälles organisationer inte behandlas som något ovanligt utan används för att visa på olika sätt att organisera.
Avslutningsvis är det viktigt att betona att civilsamhället också har sina brister och performativa undertoner som kan utgöra hinder för kunskapsutveckling och lärande. Det är viktigt att gå bortom synsättet på civilsamhället som ett område som är rotat i ”traditionella gemenskaper” och därigenom undvika att skapa normativt uppskruvade förhoppningar kring dess betydelse för samhällsutveckling. Egentligen är det inte civilsamhället och dess olika innebörder som intresserar oss mest i denna text, utan ideella organisationer som ett sätt att tänja gränserna för vad vi menar med organisationer och företagande ur utbildningssynpunkt.
Anna Fyrberg Yngfalk är docent i företagsekonomi och lektor vid Mälardalens universitet. Hon är intresserad av marknadisering och civilsamhällets roll i samhällsutvecklingen. Hennes senaste forskning handlar om hur genusstrukturer reproduceras i relation till kunddiskurser och kommer till uttryck i dagens företagande.
Magnus Linderström
Magnus Linderström är lektor i företagsekonomi och utbildningsledare vid Mälardalens universitet. Forskningsintressen är främst organisering och idéspridning inom och mellan sektors- och samhällsområden med särskilt fokus på hållbar utveckling. Senaste studien handlar om digitalisering, kunskapsutveckling och organisatoriska förändringsprocesser.
Litteratur
[1] Engwall, L. (red.). (1980). Företagsekonomins rötter. Lund: Studentlitteratur.
[2] Jernberg, S., & Sarlöv, E. (2020). Från ABCD till textilt management: Tradition och förnyelse i svenska företagsekonomiska utbildningar: En kartläggning av kandidatprogram i företagsekonomi och civilekonomprogram. Föreningen företagsekonomi i Sverige (FEKIS).
[3] Ivarsson Westerberg, A. (2016). På vetenskaplig grund: Program och teknologi inom skolinspektion. Stockholm: Förvaltningsakademin och Södertörns högskola.
[4] Engwall, L., Edlund, P., & Wedlin, L. (2022). Who is to blame? Evaluations in academia spreading through relation-
ships among multiple actor types. Social Science Information, 61(4), s. 439–456.
[5] Björck, A. (2023). Vetenskap och affärer. Ekonomutbildningens akademisering speglad i Handelshögskolans bana genom 1900-talets första hälft. Stockholm: Makadam förlag.
[6] Se Paulsen, R. (2024). Tillsätt hellre en utredning om massproduktionen av ekonomer. Dagens Nyheter, 21 Maj.
[7] Engwall, L. (2020). Fenomenet företagsekonomi. Lund: Studentlitteratur.
[8] Lund, R., & Tienari, J. (2019). Passion, care, and eros in the gendered neoliberal university. Organization, 26(1), s. 98–121.
[9] Kivijärvi, M. (2021). ”Stop whining and be a badass”: A postfeminist analysis of university students’ responses to gender themes. Equality, Diversity and Inclusion: An International Journal, 40(6), s. 690–707.
[10] Fyrberg Yngfalk, A., & Yngfalk, C. (2020). Modifying markets: Consumerism and institutional work in nonprofit marketing. Marketing Theory, 20(3), s. 343–362.