När jag påbörjade forskarutbildningen vid företagsekonomiska institutionen i Lund slogs jag av hur många det var som refererade till Johan Asplund och Michel Foucault. Som alltid när jag inte förstår något ställde jag undrande frågan varför så många var så förtjusta i just dessa män. Jag minns inte att jag fick något tydligt svar.
Asplund var och är tillsammans med Foucault (åtminstone tills nyligen) två av företagsekonomins ”husgudar”. De två redaktörerna – Johan Alvehus och Daniel Ericsson – skriver själva fram Asplunds stjärnstatus och sin beundran i det inledande kapitlet till Om undran inför företagsekonomin.
När något blir gudalikt, eller ett fenomen så starkt – eller (s)vagt – att det tas för givet finns det anledning att problematisera varför det är så. Precis som Asplund i sitt klassiska verk Om undran inför samhället (1970) påminner om är det också forskarens främsta uppgift. Genom att problematisera och ställa oss frågan ”Vad betyder F” (som i ett fenomen) kan vi komma närmare mysteriet. Därför blev jag också så glad över ambitionen att med utgångspunkt i Asplund diskutera fenomenet företagsekonomi – ett minst sagt flitigt diskuterat ämne vid Fekis, det företagsekonomiska ämnets årliga konferens i Sverige och tillika ämnesförening (och ansvarig utgivare för denna tidskrift).
Jag läser antologin som en essäsamling där ett antal författare – likt essäformatets löfte – erbjuder ett antal tankevandringar om fenomenet företagsekonomi, hur det har vuxit fram, praktiseras och hur det skulle kunna (må bra av att) utvecklas. Den aspektrikedom som Malin Gawell och kollegor förespråkar i sin undran och reflektion över mötet med konsten speglar sig också i bokens ganska spretiga undringar. Det är för mig en illustration av lekens lov; att utforska något och låta kreativiteten frodas. Kanske är det också ett uttryck för en önskan om att få undra och vara kreativ i en tid av mätbarhet – som i sig kanske är konsekvensen av rationella företagsekonomiska styrmodeller.
Lika mycket som jag uppskattar, till exempel, Peter Svenssons ambivalens kring frågan om vad företagsekonomi är, Matilda Dahls poetiska reflektioner kring vad ett möte med andra än företagsekonomer kan betyda, eller Markus Hällgrens och Anders Söderholms uppmaning om att se bortom rationella företagsekonomiska modeller, lika mycket kommer jag på mig själv att undra över dessa disparata undringar. Vad betyder det att det är ett gäng yrkesverksamma vid företagsekonomiska institutioner som har skrivit en bok om ämnet?
Så som problemformuleringen är ställd i det inledande kapitlet kan jag sakna tydliga svar på frågan – och ambitionen med undran – om företagsekonomin. Det är naturligtvis också helt i linje med Asplunds poäng och eftermäle, men jag blir ändå nyfiken på urvalet av författare och vilka instruktioner – om några – har givits dem. Finns det ett fenomen gömt här bland författarnas (be)undran? Vad skulle en filosof, en teolog (för att återknyta till temat husgud), eller en sociolog ha att säga om ämnet? Skulle deras undringar om fenomenet företagsekonomin låta likadant? Förmodligen inte.
Antologin är därför rekommenderad läsning för den som undrar hur en företagsekonom tänker och vad hen undrar över. Det jag framför allt tar med mig, och som jag kan identifiera mig med, är just reflektionerna över hur ”företagsekonomi” som begrepp rimmar med dagens utmaningar – det vill säga synen på att det är rationella modeller som ”ekonomiskan” ska leverera (som Alvehus skriver om i sin undran).
Världen anno 2021 är inte densamma som den var 1970, när Asplund skrev sin bok, och kanske är det vi får läsa ett slags terapeutiskt samtal om ett ämne i identitetskris. För var är de företagsekonomiska tänkarna som skulle kunna inspirera till reflektion och viljan att komma nära ett mysterium och fenomen som företagsekonomi?
När Asplund skrev sin bok var den, som redaktörerna också skriver, en tidstypisk bok som speglade ett behov att förklara samhället snarare än att hacka upp det i enkla förklaringsmodeller. Kanske bör Om undran inför företagsekonomin också förstås utifrån sin tid – som en reaktion på rationell mätbarhet (och smala publiceringar). En reaktion som går hand i hand med en (delvis inåtriktad katharsisliknande) diskussion om meningen med ett företagsekonomiskt tänkande och vilken roll företagsekonomen (inklusive bokens författare) har i det samhälle vi nu lever i. Det gör inte boken mindre intressant, tvärtom.
Anna Jonsson är organisationsforskare och docent i företagsekonomi.
