Styrning har alltid fascinerat mig. Strukturerna, teknikerna och de sätt på vilka vi medvetet eller undermedvetet påverkar individer att agera på ett visst sätt för att nå målen. För styrning handlar just om det: påverkan av individer. Governance, å andra sidan, handlar om styrning av styrning. Det handlar om de övergripande system som finns för att styra en organisation och utkräva ansvar. Governance omfattar på detta sätt en lång rad olika strukturer, idéer och tankemodeller som syftar till att skapa en samverkande och koordinerande metastyrning. Det är i just denna senare del som boken tar sitt avstamp: i begreppet governance, som ”kommit att bli ett allt populärare koncept för att sammanfatta den struktur i vilken vi organiserar” (s. 5) styrning i en verksamhet.
Boken är med sina 150 sidor inklusive referenser en kort, koncis och välskriven introduktion till governance. Som läsare dras jag med i språket, exemplen känns jordnära och oftast relevanta (även om jag villigt erkänner att fotbollsreferenser går mig helt förbi). Det blir levande, helt enkelt. Genom sex kapitel ges läsaren en intresseväckande introduktion till begreppet och ämnets historia samt en genomgång av övergripande governance-ansatser, till exempel agentteori, new public management, new public governance och intressentmodellen.
Bokens anslag är tydligt. Det är en grundläggande lärobok för dem som vill veta mer om just governance. Inte bara i privat sektor utan också i den offentliga. Efter ett grundligt kapitel om olika governance-ansatser presenteras två praktiska kapitel där governance exemplifieras i såväl den privata som den offentliga sektorn. Detta är ett mycket välkommet anslag. För även om det naturligtvis är så att det finns likheter mellan hur privata och offentliga verksamheter organiserar och koordinerar den övergripande styrningen, finns det också en lång rad viktiga skillnader. Som forskare med intresse för just styrning i den offentliga sektorn lyfter jag gärna fram vikten av att inte tolka offentlig förvaltning som vilken annan verksamhet som helst. Den har en egenart som är värd att ta på allvar.
Och det är här som jag vill rikta viss kritik mot boken. Även om det är klart och tydligt att privata och offentliga verksamheter är olika, får jag en känsla av att boken vill göra dem till generiska och jämförbara enheter – vilket i och för sig kan ha ett pedagogiskt värde. Men det skaver när medborgare likställs med aktieägare, riksdagen med bolagsstämman, regeringen med styrelsen och generaldirektören med vd. Här tror jag att boken tydligare hade kunnat diskutera och utveckla vad offentlig governance är och kan vara.
I liknande anda funderar jag över själva begreppet governance – ett, av så många andra, begrepp som vi lånat rakt in från engelskan. Jag funderar över vad det svenska begreppet skulle kunna vara. För jag tror att det finns ett behov av att ägna sig åt en begreppsutredning på just svenska för att ”avmystifiera” begreppet och sätta det i en än tydligare svensk kontext. För även om boken på ett bra sätt ringar in fenomenet, blir det inte helt tydligt för mig vad som är governance och vad som är mer regelrätt eller ”vanlig” styrning.
Det är alltid intressant att fundera över vem den tilltänkta läsaren av en bok är. Den här boken tror jag skulle passa utmärkt för studenter i grundutbildningen som ska börja bekanta sig med begreppet governance, eller för ekonomistudenter som ska få en första förståelse för styrning av styrning i andra kontexter än de rent privata. För boken är väl värd att sätta i händerna på den vetgiriga. Trots min kritik ovan.
