Företagande kan vara en resa till något men också en flykt från något. Vår forskning visar att välfärdssystemets utformning påverkar huruvida det är det ena eller det andra. Utformningen av välfärdssystem har konsekvenser för social stratifiering och för individers livsbanor, speciellt för kvinnors livsbanor. Forskningen beskriver tre typer av välfärdsstatsmodeller: den anglosaxiska modellen, som i Storbritannien och USA bygger på att välfärden i stor utsträckning tillhandhålls via marknaden, den konservativa modellen, som i Tyskland förlitar sig på familjen, och den socialdemokratiska modellen, som i Sverige förlitar sig på staten. Graden i vilken föräldraledighets- och barnomsorgsbehoven täcks varierar också. Medan det anglosaxiska systemet anses vara begränsat så anses det skandinaviska välfärdssystemet vara omfattande inom typer av förmåner och deras storlek.
I det anglosaxiska systemet är föräldraledigheten begränsad. I USA, till exempel, är den fortfarande relativt ny och mycket kort. Huruvida arbetstagaren får betalt under tiden denne är föräldraledig beror på arbetsgivaren och inte staten. Flexibiliteten är begränsad och det finns litet utrymme för småbarnsföräldrar att anpassa arbetstiden. I många anglosaxiska länder har pappor ingen rätt till föräldraledighet. Barnomsorg är inte allmänt tillgänglig och mycket dyr, vilket gör att föräldrar till små barn, mestadels kvinnor, måste ta hand om barnen på bekostnad av deras möjligheter att förvärvsarbeta.[1] Eget företagande kan då vara det enda sättet att kombinera barnomsorg med aktiv sysselsättning. I den internationella (läs anglosaxiska) forskningen framställs kvinnors företagande ofta just som ett sätt att kombinera arbete och familj. Till exempel skriver Duberley och Carrigan att eget företagande möjliggör att behålla inkomst samt att ta hand om barnen.[2]
Det svenska välfärdsystemet är annorlunda uppbyggt. Det fungerar som ett ekonomiskt säkerhetsnät och ger tillgång till relevanta resurser, till exempel en generös, delad föräldraledighet på 480 dagar (med 90 dagar öronmärkta för varje vårdnadshavare), varav 390 dagar med ersättning motsvarande 80 procent av lönen och resten med en lägre ersättning. Systemet erbjuder barnomsorg med kvalificerade förskolepedagoger. Alla barn från ett års ålder och uppåt har rätt till subventionerad och garanterad barnomsorg när deras föräldrar arbetar.[3] Systemet erbjuder föräldrar stor flexibilitet avseende när man tar föräldraledigt och även möjlighet att anpassa arbetstiden. Det frigör också tid som hjälper föräldrar att ta en paus, bryta dagliga rutiner, att reflektera, utforska och planera. För en svensk kvinna är det inte nödvändigt att starta företag för att förena arbete och familj. Det är enklare att lämna barnen i förskolan och återgå till jobbet efter föräldraledigheten.
Trots detta väljer ett växande antal småbarnsmammor i Sverige att driva eget. Varför då? kan man undra. Att vara företagare är inte enkelt och problemfritt. Företagande har länge varit en karriär för män och associerats med egenskaper som beskrivits som typiskt manliga, som handlingskraft, mod och risktagande. Av flera anledningar väljer kvinnor oftare en fast anställning. Några av skälen kan vara att kvinnor traditionellt sett har svårare att få tillgång till de resurser som krävs för att starta företag, till exempel kapital.[4] Det kan också vara svårare att kombinera en identitet som kvinna och företagare än det är för män att kombinera en identitet som man och företagare.[5] Dessutom tar kvinnor fortfarande ett större ansvar för barnomsorg och hushållsarbete än män gör. Så varför startar svenska mammor eget? Och hur ser de på företagandet och mammarollen?
Tillsammans med forskarna Helene Ahl och Lucia Naldi har jag studerat ett tjugotal egenföretagare som började driva egna företag när deras barn var små. Vi fann att deras uppfattningar om att vara en bra mamma var starkt kopplade till deras karriärsval – det fanns ingen motsättning mellan mammarollen och företagarrollen. Vi fann att de startade företag för att de verkligen ville det – inte för att de var tvungna – och vi fann att det svenska välfärdssystemet spelade en avgörande roll i deras beslut att starta företag.[6]
Att bli mamma är viktigt för många kvinnor, och de flesta är också angelägna om att vara bra mammor. Men vad konceptet ”bra mamma” innebär beror på kontexten. Historiskt sett har synen på moderskap och dess roll för barns utveckling ändrat sig mycket, men diskursen om den goda och uppoffrande modern är fortsatt stark. Diskursen omfattar föreställningar om att kvinnan har en medfödd moderskärlek, att moderskapet utgör en primär identitet för kvinnan samt att hon alltid uppoffrar sig för sina barn och sätter sina egna behov sist. Det är till exempel mycket vanligt att heltidsarbetande kvinnor går ner till deltidsarbete efter föräldraledigheten för att deras barn inte ska behöva vistas i förskolan hela dagen.
Medan ett sådant moderskap kan verka naturligt och automatiskt, finns forskning som ifrågasätter idén och som visar att moderskapet är kulturellt präglat och, precis som kön, socialt konstruerat. Det finns till exempel en uppfattning om att kvinnor är mycket mer relationella i sina karriärbeslut och därför mer lämpade att vara primära vårdnadshavare, men forskningen visar att det är mycket små, om några, sådana skillnader mellan kvinnor och män. I stället varierar synen med tillgängligheten eller bristen på familjevänlig politik som hjälper familjen med barn- eller äldreomsorgen. Det är med andra ord inte medfödda egenskaper eller anlag hos kvinnor, utan snarare något som uppfattas som en nödvändighet, som sätter mannens karriär före kvinnans och kräver anpassning hos kvinnan. Det betyder att det är samhället som normaliserar hur moderskapet ser ut och vad som är lämpligt för kvinnor i varje enskild kontext.
Att bara vara mamma är inte vad kvinnorna som deltog i vår studie vill. De menar att ha barn är viktigt och naturligt, men att ha ett liv med ett jobb de älskar och som gör dem nöjda, att ha drömmar och känna passion är lika viktigt, om inte viktigare. De menar att utan en nöjd och lycklig mamma finns inga lyckliga barn. Många resonerar att de måste leva som de lär. Kvinnorna som deltog i vår studie vill vara bra förebilder för sina barn, de vill att deras barn ska lära sig att sträva efter mål och det de tror på. De tror att beslutet att bli företagare har hjälpt dem att förmedla detta budskap till barnen. Deltagarna är engagerade i aktiviteter som är meningsfulla för dem och gör dem glada, även om de har ont om tid och mycket att göra. De väljer fokuserad och kvalitativ tid med sina barn, men de ställer inte upp på allt för barnens skull. Vidare ser de ofta företagandet som ett sätt att må och bli bättre som människor, bli handlingskraftigare och följa sina drömmar. Kvinnorna drar sig inte undan de risker som företagande innebär. Ofta har de valt att starta eget efter den sista föräldraledigheten. De reflekterar över om den tid som spenderades hemma under föräldraledigheten gav dem tillräckligt med utrymme att tänka igenom, analysera, experimentera och planera företagandet.
Omvandlingen från småbarnsmamma till företagare har varit möjlig av två anledningar. Den första är det svenska välfärdssystemet, med omfattande föräldraledighet och generös barnomsorg. Systemet frigör tid som hjälper föräldrar att ta paus, bryta dagliga rutiner, reflektera, utforska och planera. Den andra anledningen är att kvinnornas partners deltar aktivt i både barnomsorg och hushållsarbete. Kvinnor som lever i ett jämställt hushåll har mer tid för företagandet och ser fler möjligheter med ett liv som företagare.
Vi ser alltså svensk välfärd som en extern möjliggörare för kvinnors företagande.[7] Det är den tid som systemet erbjuder som möjliggör för kvinnor att reflektera, ifrågasätta, planera och experimentera. Tid för att inte behöva tänka på jobbet, en chans att bryta dagliga rutiner och tänka över var i livet de står. Den reflektionen gör det möjligt för kvinnor att inte bara ifrågasätta vad de gör i livet men också normerna som präglar deras liv. Normer om moderskapet, vad en kvinna bör och inte bör göra, hur mycket eller hur lite hon vill jobba.
De mammor vi intervjuade har valt att bli företagare för att de fått tid att reflektera över och ifrågasätta sin nuvarande situation, sin karriär och generellt ompröva sitt liv och sina livsbeslut. Företagandet ger deltagarna möjlighet att visa sina barn att det är viktigt att följa sina drömmar och inte vara rädd för förändring, men också att trivas med livet. Våra forskningsresultat skiljer sig intressant nog från resultat som gjorts i motsvarande studier i exempelvis USA eller England, där kvinnors ofta hembaserade företagande i stället blir ett sätt att ta hand om barnen och samtidigt tjäna pengar.[8] Till skillnad från den svenska kontexten är detta företagande ett svar på ett mindre omfattande välfärdssystem, och det säger sig självt att det är svårt att driva ett framgångsrikt företag samtidigt som barnen ska tas om hand. Det svenska välfärdsystemet möjliggör för småbarnsmammor att starta företag men pressar dem inte till det. Företagande kan med andra ord bli en positiv resa och förändring, inte en flykt från något. Företagande gör det också möjligt för kvinnor att ompröva traditionella moderskapsnormer. Bra mammor behöver inte uppoffra sig, de får möjlighet att tänka på sig själva först, eftersom deras omgivning hjälper dem att få lika möjligheter.
Universitetslektor i företagsekonomi vid Handelshögskolan, Umeå Universitet
[1] Tomlinson, J. (2007), Employment regulation, welfare and gender regimes: A comparative analysis of women’s working-time patterns and work–life balance in the UK and the US. The International Journal of Human Resource Management, 18(3), s. 401–415.
[2] Duberley, J. & Carrigan, M. (2013), The career identities of ”mumpreneurs”: Women’s experiences of combining enterprise and motherhood. International Small Business Journal, 31(6), s. 629–651.
[3] Statistics Sweden (2020), Women and men in Sweden: Facts and figures 2020. https://www.scb.se/contentassets/95ffcd4b3f394877abb3bd41e40df0a0/le0201_2019b20_br_x10br2002eng.pdf.
[4] Guzman, J. & Kacperczyk, A. (2019), Gender gap in entrepreneurship. Research Policy, 48(7), s. 1666–1680.
[5] García, M.-C.D. & Welter, F. (2013), Gender identities and practices: Interpreting women entrepreneurs’ narratives. International Small Business Journal, 31(4), s. 384–404.
[6] Markowska, M., Ahl, H. & Naldi, L. (2022), Timeout: The role of family-friendly policies in business start-up among mothers. Entrepreneurship Theory and Practice.
[7] Naldi, L., Bau, M., Ahl, H. & Markowska, M. (2021), Gender (in)equality in the household and business start-up among mothers. Small Business Economics, 56, s. 903–918.
[8] Duberley, J. & Carrigan, M. (2013), The career identities of ”mumpreneurs”: Women’s experiences of combining enterprise and motherhood. International Small Business Journal, 31(6), s. 629–651. doi:10.1177/0266242611435182.
