Po Tidholm har under en tid drivit frågan om likvärdighet och rättvisa ur ett geografiskt perspektiv. Han är en frontfigur inom en liten men växande samling opinionsbildande kulturarbetare som fokuserar på skiljelinjerna mellan stad och land i en samtid av urbanisering, fokus på tillväxt och ökande ekonomisk ojämlikhet, skiljelinjer som har tydliga beröringspunkter med företagsekonomisk forskning.
I Läget i landet – 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror, presenterar Tidholm just tankar, lättillgängliga reflektioner, i ett översiktligt och svepande men ändå sammanhållet format. Han stödjer sina reflektioner på ett brett material som exemplifierar snarare än belägger resonemangen, vilket med fördel kunde ha tydliggjorts.
En av Tidholms stora förtjänster är att han frågar vem som tjänar respektive förlorar på hur svenska samhället är organiserat idag, en fråga som handlar om makt och som sällan ställs av de som upplever att de tjänar på samhällsutvecklingen. Frågan om vem aktualiserar dessutom, som Tidholm själv skriver, en politisk klyfta mellan elit och antietablissemang, i boken exemplifieras klyftan bland annat med amerikanska röstningsmönster där det är väldigt tydligt att stadsbor röstade på Clinton medan Trump var överlägsen på landsbygden.
Tidholm tar ett materialistiskt perspektiv när han skriver; ”att förstå territoriell orättvisa handlar i själva verket om att följa pengarna”. Han betonar därmed det socioekonomiska perspektivet, som riskerar att glömmas bort i informationssamhällets accelererande medialogik där retorik, ”post-truth” och ”fake news” står i centrum. På detta sätt återaktualiserar boken analys av materiella tillgångar och hur dessa fördelas.
En allmän modernitetskritik genomsyrar Tidholms tankar, då såväl kommunala ansträngningar att marknadsföra sin attraktiva kommun som EU:s regionalpolitik kritiseras. Tidholms bidrag är mångfacetterat då han lyfter både marginaliserade och ifrågasättande perspektiv. Emellanåt faller författaren dock själv i fällan att behandla prognoser om framtiden som fakta, vilket representerar den modernitetsdeterminism som författaren själv vill ifrågasätta, ett fall som riskerar att grumla det annars klara budskapet.
Författaren skriver ”Jag vill inte politisera detta i onödan”, vilket jag tolkar som ett uttryck för rädslan att avfärdas som nej-sägare, skeptiker eller allmänt negativ – en rädsla som ständigt plågar problematiserande kritiker, och är lätt att relatera till. Frågan är om rädslan är befogad? Tidholms avväpnande formulering belyser att det kanske är dags att inte längre be om ursäkt för att kritisera en samhällsorganisering som producerar och reproducerar ojämlikhet.
Trots att Tidholm inte vill göra anspråk på lösningar, ger han uppslag till flera kreativa reformer att undersöka och debattera vidare. Sådana embryon till problemlösning avslöjar en visionär sida hos författaren som gör texten till ett inspirerande inlägg i en ganska visionsfattig politisk samtidsdebatt. Med dessa ljusglimtar lättas den dystra problembilden.
Som forskare kan det ofta finnas förtjänster med att blicka bortom den egna horisonten för att generera ny kunskap. På det sättet fungerar Tidholms bok utmärkt som idébank för den som vill vitalisera sitt arbete med intressanta frågor utifrån nya perspektiv. Det är till exempel tänkbart att frågor om makt och geografi eller ekonomisk jämlikhet kan bidra med viktiga insikter inom organisationsforskning eller andra företagsekonomiska sammanhang.
Även om politiska antagonister och urbaniserings- eller tillväxtvurmare kanske har svårt att ta till sig Tidholms berättelse om ekonomisk ojämlikhet, kan nog alla i någon mån känna igen sig i den mer allmänmänskliga reflektionen att det ibland ”är ganska skönt att inte bli tilltalad i egenskap av konsument”. Här framstår det Sverige utanför storstadsområdena, som överges, som ett paradis vi alla kan drömma om ibland.
Av Johan Sandén