Att ge sig på att skriva en bok om strategi är utmanande. Det finns massor av kurser i ämnet runt om i världen, och välskrivna storsäljare som ”Exploring Strategy” som på knappt 600 sidor går igenom en stor mängd aspekter av strategiskt tänkande och arbete. Trots detta tycker jag att ”Strategi: arenan, affären, arbetssätten, ansvaret, avsikten” har en självklar plats på marknaden. Den erbjuder en alldeles utmärkt introduktion till strategiämnet, samtidigt som den förmår vara både bredare och kortare än de storsäljande tegelstenarna. Mitt intryck är att boken ska differentiera sig genom att vara på svenska, vara kortare, bygga på nordiska exempel och teoretiker, samt vara mycket aktuell. Det är bra att boken tar ett tydligt avstamp i nordiska företag och, i den mån det nu är möjligt, i nordiska teoretiker som har bidragit till förståelse av ämnet. Boken öppnar dörren till strategiämnet på ett mycket trevligt och tillgängligt sätt. Jag slås av att de klara genomgångarna av olika strategimodeller och teorier liknar Klas Eklunds storsäljare Vår Ekonomi som kommit ut i 13 upplagor sedan 1987. Här tycker jag att kvartetten Wadström och Schriber (huvudförfattare), samt Teigland och Kaulio (medförfattare) gör ämnet en stor välgärning.
Jag tycker också att uppdelningen (som mig veterligen är ny) i de fem aspekterna av strategi som bokens titel gör gällande, är mycket bra. Boken är dock en aning inkonsekvent i sitt upplägg. Där de inledande kapitlen – Arenan, Affären och Arbetssätten – är öppna och beskrivande. Men sedan växlar författarna i kapitlet om Ansvaret till att tydligt ta ställning och argumentera för vissa förhållningssätt, snarare än att beskriva olika ståndpunkter och varför deras respektive anhängare stöder dem. Det är lite synd, för det gör att man tappar i bredd kring varför olika företag och individer tar olika positioner när det gäller vem man tar ansvar inför, och hur man gör detta. Till exempel saknas den stora debatt som finns kring hur företag kan/inte kan maximera kring flera värdefunktioner, vilket är en av de stora frågorna med intressentmodellen som boken behandlar. De olika positionerna i debatten är viktiga att känna till för att kunna förstå varför inte alla företag agerar långsiktigt och med mer betydande samhällsansvar än vad man kunde önska. I det sista kapitlet, Avsikten, ändrar texten karaktär igen och är mer spekulativ kring framtiden. Det finns något mycket bra med detta, men man hade kunnat önska att författarna ännu tydligare kopplade tillbaka till de modeller som de så väl beskriver i de första tre kapitlen.
Boken känns mycket aktuell när den diskuterar nutida frågeställningar om ansvar och förändringar som kommer med teknisk utveckling. Samtidigt som detta är mycket positivt nu innebär det naturligtvis också en risk med att den känns daterad redan om ett par år.
Jag tycker att ”Strategi” borde kunna användas såväl på kandidatnivå som på interna utbildningar i olika organisationer. Däremot är jag lite mer frågande inför positioneringen som kurslitteratur på masternivå. Mig veterligen strävar många svenska lärosäten mot att bara ha engelskspråkig litteratur på masternivå. Det är också så att kurser på masternivå tenderar att gå djupare in på olika modeller. Här begränsas bokens användning av att det saknas referenser till litteratur som författarna hänvisar till. Som läsare och kursansvarig hade jag önskat fotnoter eller lästips, för att kunna dyka djupare in i olika aspekter av strategi. Med det sagt – jag hoppas att boken blir väl använd och att den kommer i framtida upplagor, vilket hade möjliggjort för boken att fortsätta vara aktuell en lång tid framöver.
Av Tobias Fredberg