Rent praktiskt använder jag sedan unit-metoden, vilket innebär att jag arbetar i koncentrerade 40-minuterspass. Jag ställer mobilen, lägger den utom synhåll och när den ringer tar jag paus och lämnar kontoret. Detta oavsett om jag just då har flyt eller inte. Jag dricker därefter lite vatten eller går ut och tar luft. Får jag till fyra sådana skrivpass så är det en riktigt bra arbetsdag. Men även dagar fyllda av möten, seminarier och mailande brukar det gå att få till en eller två units. (sidan 14).
Den här boken håller vad den lovar: Ett år av akademiskt skrivande. Efter disputationen i historia står David Larsson Heidenblad vid ett vägskäl: ska han lägga ned den akademiska banan och söka sig någon annanstans (kanske den enklare vägen?) eller ska han satsa på en karriär i akademin? David väljer det senare.
I och med detta val så bestämmer sig David Larsson Heidenblad för att utveckla sitt skrivande. Han beslutar sig även för att starta en blogg där han på ett ärligt sätt beskriver hur han tar sig an sina skrivutmaningar. Blogginläggen blir bok.
Artikelstrukturer, ansökningstexter, läsupplevelser, att vara skrivande småbarnsförälder, skriva själv och med andra, ge och få textfeedback. Blogginläggens rikedom är stor. Och det är detta som är en av bokens stora fördelar. För det visar på komplexiteten kring det akademiska skrivandet. Inläggen behandlar på så sätt många av de väsentliga frågorna som är helt avgörande i formandet av sin akademiska bana, samtidigt som de tenderar att inte diskuteras. Här tas det upp och det skapar igenkänning. Författarens erfarenheter blandas med diskussioner av andras texter om skrivande. Jag känner mig inbjuden till en viktig konversation; hur skapar vi förutsättningar för en karriär i akademin? Vilka ges den möjligheten? Vad krävs det av mig för att lyckas?
Texter om akademiskt skrivande kan förenklat sorteras inom två kategorier: i ena kategorin har vi det planerade och på förhand kända skrivandet och i den andra det oplanerade och sökande. Det planerade handlar om att skapa en daglig skrivrytm. Här får vi följa forskare som lägger vikt vid att skapa detaljerade planer för att säkerställa största möjliga ”output” i form av publicerade verk. I den andra kategorin hittar vi texter som är skrivna utifrån utgångspunkten att skrivandet inte är något som riktigt går att planera i detalj. Där är det i stället skrivandet i sig – själva skrivprocessen – som är intressant för det kan ge insikter som vi inte riktigt visste var möjliga. I denna (falska) dikotomi av kategorier placerar sig denna bok vid det planerade skriv-paradigmet och tar sin utgångspunkt i hur man kan bemästra det akademiska skrivandet genom tidsoptimeringsverktyg. Författaren är med i ”Finish on time” och texten är rik på konkreta praktiker om hur det akademiska året kan planeras och sedan brytas ned i delplaner där enskilda textsegment länkas till större textschok som i sin tur länkas till årets plan. Det finns pedagogiska instruktioner om hur man skapar dessa planer och följer upp dem.
Hur författaren tar sig an dessa planer handlar dock inte bara om rationellt genomförda segertåg. Tvärtom, genom att dela med sig av sina erfarenheter blottar författaren sin egen sårbarhet. Han öppnar upp för att tala om det som är svårt och känsligt. Han skapar på så sätt förutsättningar för genuina samtal om vår arbetsvardag och belyser vikten av att göra det akademiska arbetet mer kollegialt. Det är här tankarna om själva skrivandet, kommer fram. På så vis gestaltar boken också den andra kategorin av skrivande, det sökande och intuitiva. Tankar om skrivandet snarare än tankar om att producera text. Skrivandet som en del av processen att bli forskare. Det som Larsson Heidenblad bestämmer sig för att bli.
Är boken läsvärd? Ja, det tycker jag. Det paradoxala är att böcker om akademiskt skrivande tenderar att bli ganska långrandiga och tråkiga att läsa. När ett kapitel handlar om att hitta sin röst, ett annat om tilltalande inledningar och ett tredje behandlar intresseväckande titlar, så är risken att det blir statiskt. Lärorikt men trist. Men Ett år av akademiskt skrivande följer inte denna struktur. Här finns ingen sådan traditionell kapitelindelning. Kronologin av blogginlägg gör att frågor och teman ställs mot varandra i en oväntad följd. Vissa kopplar tillbaka till varandra och andra inte. Det skapar ett levande flöde. Och på något vis också en mer rättvis förståelse för hur det akademiska skrivandet tenderar att vara: en följd av aktiviteter där det är det oväntade som oftast är det mest berikande.
Av Jenny Helin
Jenny Helin är docent i företagsekonomi vid Campus Gotland, Uppsala universitet.
Ett år av akademiskt skrivande – David Larsson Heidenblad. Studentlitteratur, 2020
