På en av mina första föreläsningar på grundkursen i nationalekonomi utmanades läraren av de djärvaste studenterna längst fram i salen. Var fanns egentligen människorna i de modeller som presenterades? Fanns det alls plats för socialitet, solidaritet, generositet, ansvar och irrationalitet? Läraren blev tvungen att torrt konstatera att allt blir så mycket krångligare om man blandar in människor i det hela.
Ja, så är det ju. Människor och det mänskliga krånglar till saker och ting och ställer ofta lagar och korrelationer på ända. Jag tror att boken Att organisera marknader handlar om detta. Boken är en sluttrapport från ett forskningsprogram som har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, och syftet har varit att förstå hur organisering av marknader går till och vilka drivkrafter som ligger bakom sådan organisering. Författarnas ambition är att mjuka upp distinktionen mellan de två sociala formerna marknad och organisation, en distinktion som sedan länge har väglett ekonomisk politik i västvärlden, och som bygger på premissen att marknader uppstår mer eller mindre spontant (”i begynnelsen var marknader” som Oliver Williamson uttryckte saken). Organisering, å andra sidan, är människans försök att tygla marknaderna och bevaka kollektiva nyttor.
Utgångspunkten för forskningsprogrammet och boken är att både marknader och formella organisationer är i behov av mänskliga interventioner i form av organisering. I boken diskuteras relationen mellan marknader och stödjande formella organisationer (t.ex. KRAV) och påverkansorganisationer (t.ex. Timbro). Även begreppet marknadsvärde diskuteras i boken och författarna lyfter fram betydelsen av att beakta värdepluralismen på marknader; det är inte endast det ekonomiska värdet som driver beteendet på marknaden utan även demokratiska värden, folkhälsa, uppfinningslust och säkerhet. Slutligen diskuteras statens roll i marknadsekonomin, både som marknadsaktör och som kontrollorgan.
Att organisera marknader är som nämnts innan en så kallad ”slutrapport”, en minst sagt knepig akademisk genre. Det är inte helt glasklart vem som egentligen är den tänkta målgruppen. Är det forskarsamhället? Är det beslutsfattare? Är det medborgare och skattebetalare i allmänhet? Är det finansiären, RBJ? Denna osäkerhet sätter tyvärr sin prägel på texten som landar i en översiktlig rapport snarare än i ett utvecklat argument. Bokens kapitel spretar något sinsemellan och upplägget hade tjänat på ytterligare en runda av redaktionell eftertanke. De inledande argumenten för uppluckringen av distinktionen organisation/marknad slår mig inte heller med häpnad. Jag skriver förvisso under på premisserna(skillnaderna mellan marknad och organisation är starkt överdrivna), men inte nödvändigtvis som en följd av argumenten som presenteras i boken. Att marknader är organiserade sociala fenomen är knappast banbrytande resultat inom samhällsvetenskaperna.
Det jag finner mest imponerande är bokens (och programmets) bredd. På knappt hundra sidor får läsaren ta del av diskussioner om organisationer kontra marknad, förtroende, legitimitet, marknadens värdepluralism, det ekonomiska språket, påverkan, kartellbildning, konkurrenslagstiftning och statens roll. De ”djupdykningar” som utlovas på sidan 27 uteblir dock.
En djupdykning jag saknar är en mer närgående analys av hur själva praktiken marknadsorganisering fungerar (undantaget är diskussionen i kapitel 6 om marknadsmyndigheternas arbete). Genom vilka aktiviteter organiseras marknaderna? Vad görs, vilka beslut fattas, hur sker legitimitets- och värdearbete i förhållande till marknader? Om detta får tyvärr inte läsaren lära sig mycket.
Trots detta är Att organisera marknader ett forskningsprogram som förtjänar uppmärksamhet. Boken presenterar, om än med breda penseldrag, ett intressant projekt med stor relevans för den tid vi lever i i dag, detta inte minst mot bakgrund av en sedan länge etablerad marknadisering av allsköns verksamheter i samhället. Denna forskning bidrar till att avförtrolla marknaden och påminner oss om att marknadssamhället är något vi skapar och organiserar själva, ett samhälle vi själva har förtjänat.
Av Peter Svensson