Det är ingen tvekan om att populärkulturen är nära relaterad till ”det levda livet” i dess privata och offentliga dimensioner. Relationen är ömsesidig: populärkultur avspeglar livet, och livet imiterar populära bilder som kan gälla kärlek eller arbete. Ledare lär sig ledarskap från filmer, unga mafiosi lär sig prata i jobbet från Scarface, och brittiska kvinnliga poliser känner att de upprepar dialoger från TV-serier så fort de öppnar munnen.
Varför blev det så? Därför att den populära kulturen – tidningar, deckare, TV-serier och filmer – är just populär. Dessutom har förbindelsen mellan andra kunskapsproducenter, t.ex. forskare och journalister, brutits. Journalisterna är inte längre intresserade av vad forskarna gör. Att analysera orsakerna till detta kräver dock en annan text. Här kommer jag att fokusera på en enklare fråga: vilken bild av ekonomi, företag och arbete ges inom filmen? En film kan förmedla ett budskap, dvs regissörens teori om ett fenomen, eller en etnografi som är en korrekt beskrivning av en viss typ av praktik. Det kan hända att de två är helt isärkopplade: filmens budskap gäller ett fenomen, medan filmen visar scener typiska för ett annat. Once around (Lasse Hallström, 1991) är en film om kärleken som dock presenterar en detaljerad bild av indoktrinering i säljarens arbete, medan Strebern (Bröderna Coen, 1994) är en kritik av kapitalismen utan någon ambition att avspegla verkligheten.
I detta perspektiv är två filmer om den senaste finanskrisen intressanta: Wall Street: Money never sleeps (Oliver Stone, 2010) och Margin call (J. C. Chandor, 2011). Den förstnämnda har ett mycket tydligt budskap: som vilken familj som helst kan finansfamiljen ha sina problem och de kan lösa dem själva. Familjevärderingarna genomsyrar USA !
Den andra filmen presenterar en bild som är mycket mer komplex. Människor är annorlunda, även inom finansvärlden. Några är själviska och giriga, men inte alla. De högsta cheferna förstår sig inte på verksamheten. Ett fungerande regelverk kunde ha hjälpt till att undvika krisen (en allusion på Lehman Brothers konkurs). Inte bara banker utan även deras kunder kan vara giriga, som Barbara Ehrenreich (2009) påpekade i sin bok.
De som arbetar inom finansvärlden är inte nödvändigtvis ekonomer men har examen från de bästa amerikanska universiteten, har etnologen Karen Ho visat i sin avhandling (2009). De som anklagar handelshögskolorna för allting som går fel behöver alltså inte ha rätt.
Filmen Margin call har fått mycket högre betyg på Internet Movie Database, en websida som
gör seriösa utvärderingar av film och TV. Frågan är vilken av filmerna som kommer att nå den största publiken?
Referenser
Ehrenreich, Barbara (2009), Smile or Die, How Positive Thinking Fooled America & the World. London; Granta
Ho, Karen (2009), Liquidated. Durham, NC; Duke University Press
