Naturvetenskaplig forskning visar med allt större tydlighet att många av naturens processer är starkt hotade. När miljöutmaningarna ökar, ökar också kraven på företagen att minska sin belastning på naturen. Företagets belastning på naturen uppstår framför allt genom de materialflöden som skapas kring företagets verksamhet. Genom att förändra materialflödenas innehåll, storlek och hastighet kan företagets belastning på naturen minska. I den här artikeln visar jag hur företaget kan förändra sitt materialflöde i fyra sammankopplade steg: från yttre till inre värdekedjor, från linjära flöden till kretslopp, från färdiga systemlösningar till egen systeminnovation samt från affärsförbindelser till intressenätverk. Stegen är hämtade ur en fallstudie av jordbruksföretaget Wapnö, som förändrat sina materialflöden genom att gå från att vara råvaruleverantör till att förädla råvaran till konsumentprodukter.
Det finns minst tre skäl till att välja ett jordbruksföretag för att studera en omställning mot hållbarhet. För det första är vi alla beroende av livsmedel och har därmed ett intresse av hur livsmedelsföretagen producerar den mat vi äter. För det andra har dagens livsmedelsproduktion stor inverkan på naturen i form av klimatförändringar, övergödning av sjöar och hav, minskning av biodiversitet samt utarmning av jordbruksmarker. En förändrad livsmedelsproduktion är därmed en viktig pusselbit i arbetet för en mer hållbar utveckling. För det tredje har ett livsmedelsföretag många komplexa relationer inte bara till naturen, utan också till lagstiftning, leverantörer och kunder. Precis som alla andra branscher präglas livsmedelsbranschen av specifika förutsättningar. Jag menar dock att idéer och lärdomar från fallet Wapnö kan överföras till företag i andra branscher, vilket kommer att tydliggöras när de fyra förändringsstegen diskuteras senare i texten.
Wapnö gård ligger strax utanför Halmstad och är en av Sveriges största producenter av mjölk och kött. Företaget har under mer än tjugo år genomgått en förändring av hela sin verksamhet. Från att ha varit en råvaruproducent, som levererat mjölk till stora mejerier, är Wapnö i dag ett företag som omfattar djurhållning, odling, gårdsmejeri, gårdsbryggeri, mälteri, charkuteri, gårdsbutik, växthus och biogasanläggning. Inom företaget finns också en hotellverksamhet med restaurang och möteslokaler för konferenser. Precis som förändringsförlopp i många företag har förändringsarbetet inom Wapnö varit en ständigt pågående process, där idéer har påverkats av uppdykande händelser i omgivningen.
Visionen om att utveckla en egen förädling av mjölken till konsumentprodukter växte fram i ett ansträngt ekonomiskt läge där ett av alternativen var att upphöra med att producera mjölk.
Förändringen från yttre till inre värdekedjor startade i visionen om att bryta rollen som råvaruleverantör i ett industriellt produktionsmönster och i stället bygga upp en intern förädlingskedja. Processen startade när Wapnö inledde ett samarbete med ett mindre mejeri. När detta mejeri köptes upp av en av de stora aktörerna inom mejeriområdet, var ledningen inom Wapnö tvungen att finna nya lösningar för att förändra verksamheten. I stället för att söka upp ett annat mindre mejeri att leverera till, bestämde sig ledningen för en mer innovativ lösning: att köpa ett eget mejeri från ett konkursbo. En tid efter inköpet av mejeriet öppnades möjligheten att köpa ett ysteri från ett danskt företag, som också hade gått i konkurs. Båda dessa köp stämde in på visionen att bryta sig loss från att vara råvaruproducent. Nu hade företaget kontroll över hela förädlingsprocessen från mjölk till färdiga konsumentprodukter, och därmed bättre kontroll över materialflödet och sin påverkan på naturen.
En viktig aspekt av förändringen var ledningens förmåga att både möta och ta vara på händelser i omgivningen. Det är också tydligt att genomförandet av visionen om att lämna rollen som råvaruleverantör i ett industriellt produktionsmönster förändrades allteftersom nya möjligheter dök upp i omgivningen. Huvudmålet förblev detsamma, men vägen mot målet förändrades i ljuset av nya hot och möjligheter.
I och med att den interna värdekedjan var på plats kunde en större del av materialflödet än tidigare styras internt. Möjligheten att använda gårdens egna resurser så effektivt som möjligt blev en allt viktigare del av förändringsstrategin. Efter hand vidgades visionen och målet blev att verksamheten skulle bli en del av det ekologiska systemet. Nästa steg för att nå det målet blev att skapa kretslopp av tidigare linjära flöden av material. För att göra detta riktade Wapnö in sig på sina två viktigaste resurser: marken och korna. Gödseln från korna blev en viktig resurs för att skapa energi, och för att kunna nyttja denna resurs byggde Wapnö en biogasanläggning. Eftersom de olika produktionsanläggningarna ligger nära varandra kan gödseln från korna pumpas över till biogasanläggningen när den fortfarande är varm, vilket bidrar till att höja effektiviteten. I biogasanläggningen rötas gödseln från korna tillsammans med organiskt avfall från restaurangen och gårdsbutiken. I denna process framställs högvärdig, förnyelsebar energi, som täcker cirka 90 procent av gårdens behov av värme, kyla och el. Biogasanläggningen förändrade materialflödet kring företagets energibehov radikalt. I stället för att köpa in energi producerat i linjära flöden, gjorde omställningen det möjligt att minska materialflödena och skapa interna kretslopp inom den egna verksamheten.
När gödseln rötats i biogasanläggningen används den som näring till odlingen. Genom att pumpa ut denna högvärdiga näring i rör och sedan lägga ut den med maskin minskas traktorkörningen med cirka 3 000 mil per år. Näringsämnena lagras i samlingsbehållare som har en lagringskapacitet för tolv månaders förbrukning. Detta gör det möjligt att sprida gödseln vid en tidpunkt som är optimal både för naturen och för ekonomin.
Gödseln är således stommen i två kretslopp, dels för att producera energi, dels för att återföra näring till odlingssystemet. Förutom dessa två kretslopp har Wapnö också skapat ett kretslopp kring produktionen av kraftfoder för gårdens mjölkkor. Tidigare köpte företaget in kraftfoder, men i dag odlar Wapnö sitt eget kraftfoder i form av raps. För att rapsen ska vara lämpligt foder till korna krävs dock att oljan pressas ur rapsen. En del av rapsoljan transformeras till biodiesel och används till traktorer och transportfordon som komplement till fossila bränslen. En annan del säljs som rapsolja i den egna butiken. Även om rapsoljan i dag täcker endast en liten del av de stora mängder fossildiesel som går åt för traktorkörning och transporter av varor ut till livsmedelsbutiker, visar kretsloppet raps–foder–biodiesel–matolja på riktningen att ta vara på alla resurser som finns inom den egna gården.
Steget att gå från linjära flöden till kretslopp visar hur Wapnö söker olika sätt att effektivisera materialflödet i förhållande till naturen. Och förändringen ger konkreta effekter: livscykelanalyser visar att mjölken från Wapnö ger upphov till en tredjedel av det koldioxidutsläpp som mjölken från en normalsvensk gård ger.
Att gå från färdiga systemlösningar till egen systeminnovation är kännetecknande för hela förändringsprocessen inom Wapnö, men det accentuerades vid uppförandet av biogasanläggningen. I stället för att upphandla befintliga systemlösningar bestämde sig företagsledningen för att utveckla ett eget produktionssystem. Anledningen var att de biogasanläggningar som fanns att upphandla inte utnyttjade de egna resurserna på bästa sätt. I stället engagerades lokala företag i projektet, och tillsammans sökte parterna sig fram till nya lösningar. Genom att välja en egen lösning utmanade Wapnö den etablerade kunskapen om hur en biogasanläggning skulle konstrueras. Det innebar att det tog längre tid att genomföra projektet än om man hade köpt en färdig lösning. Resultatet blev dock en anläggning med bättre prestanda än etablerade anläggningar, vilket innebär att gödsel och annat organiskt avfall utnyttjas mer effektivt. Genom att driva projektet i ett nätverk utvecklades också nya kunskaper och kompetenser kring biogasanläggningar både inom Wapnö och i de andra företagen i nätverket.
Wapnö har genomgått en stor omställning som har påverkat företagets alla delar. En viktig del av förändringsprocessen är att företaget har gått från affärsförbindelser till att utveckla verksamheten i nätverkskonstellationer. Utvecklingen av biogasanläggningen är ett bra exempel också på det. Som beskrivits ovan konstruerades anläggningen tillsammans med lokala företagare, som genom en ”trial-and-error-process” tillsammans skapade kunskaper och kompetenser samtidigt som biogasanläggningen uppfördes. Också finansieringen av anläggningen var beroende av nya nätverkskonstellationer. Förutom statligt stöd och egna medel utvecklade Wapnö en ny typ av finansiering: ”kretsloppslån”. Kretsloppslånen innebär att konsumenter och företag lånar ut kapital till Wapnö. Wapnö betalar sedan årligen amortering och ränta in natura genom produkter i Wapnös butik. På så sätt skapas täta nätverk mellan företaget och dess kunder och intressenter.
Vad kan vi lära från förändringsprocessen inom Wapnö? Jag vill inte påstå att Wapnö löst alla problem, eftersom det finns mer kvar att göra men företaget har tagit flera viktiga steg mot hållbarhet. Förändringsprocessen inom Wapnö är intressant eftersom den visar hur ett företag kan söka vägar mot minskad belastning på naturen. Erfarenheter från miljöstrategiskt arbete i många företag visar att arbetet inte alltid utgår från en bedömning av helheten. För att öka effektiviteten med arbetet att minska materialflödets påverkan på naturen, krävs därför att företag analyserar affärsidéns relation till naturen och söker sätt att förändra även grundläggande strukturer.
Flöden av material och energi kan minska genom återanvändningssystem. Det är inte helt vågat att anta att det finns en stor potential inom många branscher att ta vara på material och energi och utveckla kretslopp av linjära flöden genom återanvändningssystem, till exempel inom byggbranschen, återanvändning av överskottsvärme från många industriföretag, återanvändning av plåt till kylskåp, spisar, och så vidare. Återvinningssystem för både plåt och glas är etablerat, men återanvändningssystem av till exempel plåt ställer krav både på att utveckla nya värdekedjor och finansieringssätt. Vatten kan återanvändas genom recirkulationssystem och avföring från toaletter kan bli biogas och näring till odling. Det finns således flera sätt att sluta kretslopp, både inom företag och i samverkan mellan olika aktörer. Det största hindret för sådana förändringar är förmodligen att bryta invanda mönster och hitta nya sätt att utnyttja resurser.
Sammanfattningsvis kan vi alltså se hur företag stegvis kan förändra sina materialflöden och på så sätt minska sin belastning på naturen. För att lyckas krävs dock att förändringsarbetet integreras i företagets alla delar: från vision till den dagliga verksamheten. På så sätt kan det enskilda företagets förändringsarbete också bidra till större systemförändringar och samhällets hållbara utveckling. En slutsats vi kan dra från Wapnö-fallet är att en verksamhets relation till naturen är beroende av hur värdeprocesserna utformas och förmågan att minska materialflödet genom att bryta linjära flöden och skapa kretslopp.
Filosofie doktor i företagsekonomi. Forskare inom miljövetenskap vid Institutionen för urbana studier, Malmö universitet
