Hoppa till innehåll
Organisation & Samhälle - Logo, no subtitle

MEDVERKA!

TEMA

REKONSTRUERA

TEMA

people in a crowd, protesting

Genusperspektiv på entreprenörskap

från kvinnors företagande till feministisk aktivism

Dela denna artikel

Den internationella forskningen om kvinnors företagande tog fart i början av 1990-talet. Redan 1989 publicerade pionjärerna Elisabeth Sundin och Carin Holmquist den svenska studien Kvinnor som företagare: Osynlighet, mångfald, anpassning. Studien banade väg för en livaktig svensk forskning inom ämnet. I början handlade forskningen om att visa att kvinnor som företagare faktiskt finns. Trots att kvinnor sedan många år utgjort ungefär en tredjedel av alla företagare så ansågs och anses fortfarande företagare vara män. I ett senare skede fokuserade forskningen på villkoren för företag drivna av kvinnor. Många studier visade till exempel att kvinnor har svårare att få finansiering för sina verksamheter än män. Det kan bero på direkt diskriminering, men också på att kvinnor är verksamma i feminint kodade branscher som exempelvis detaljhandel eller personlig service. I dessa branscher har man sällan stora tillgångar som kan ställas som säkerhet för ett lån. Branscherna är också arbetskraftsintensiva, vilket gör det svårare att uppnå skalfördelar och hög lönsamhet.

Trots dessa omständigheter har det funnits tendenser att förklara bristande lönsamhet och tillväxt i företag som drivs av kvinnor med bristande entreprenöriella förmågor hos kvinnorna. Insatser har därför lanserats för kvinnor i olika länder.[1] Den svenska regeringen erbjöd mellan 2007 och 2015 ett stödprogram för kvinnor med målet att fler kvinnor skulle starta företag och att kvinnors företag skulle växa. Det anordnades utbildningar av olika slag för kvinnliga företagare eller för kvinnor som ville starta företag, trots att kvinnor hade högre utbildning än män i motsvarande grupp. Det skapades program med kvinnliga förebilder, och insatser gjordes i syfte att stärka kvinnors självförtroende.

Denna utveckling sammanfaller med en utvidgning av begreppet entreprenörskap. I dag handlar begreppet inte bara om att driva företag, utan också om att vi alla ska vara entreprenöriella, oavsett vad vi arbetar med. Det talas exempelvis i dag om socialt entreprenörskap, hållbarhetsentreprenörskap och entreprenöriellt lärande i skolan. Verksamheter som tidigare bedrevs utanför marknaden ska nu introduceras på den. Likaså uppmuntras vi att ha ett entreprenöriellt sinnelag. Genusforskningen benämner tillståndet postfeminism, vilket kort uttryckt är uppfattningen att alla diskriminerande strukturer nu är rivna, och om kvinnor trots detta inte tar för sig av alla de möjligheter som erbjuds så är det deras eget val.[2] Postfeminism är därmed en individualiserad framgångsideologi där den enskilda kvinnan förväntas skapa sig ett framgångsrikt och lyckligt liv. Om hon inte lyckas, ja, då har hon enbart sig själv att skylla.

Artiklarna i detta temanummer visar på olika sätt de utmaningar som kvinnligt företagande står inför i dag. Synen på företagandet speglar samhällets utveckling. Vi har gått från ett starkt fokus på strukturernas betydelse för att skapa ett gott samhälle, till att lägga ansvaret för det goda samhället på individerna. Diskriminerande strukturer finns dock kvar. I många yrken och branscher finns det fortfarande ett glastak för kvinnor, och kvinnliga företagare och ledare behöver fortfarande underordna sig traditionella föreställningar om genus för att bli trovärdiga. Genusstrukturerna är sega.

Men strukturer kan också vara positiva för kvinnliga företagare. I Sverige ger generös föräldraledighet kvinnor tid att ompröva karriärval och kanske starta företag, medan snålt tilltagen föräldraledighet och brist på barnomsorg, som i till exempel England, snarare tvingar kvinnor till företagande som ett sätt att skaffa sig en inkomst samtidigt som de förväntas ta hand om barnen. Det ger naturligtvis olika förutsättningar för företagandet. Hungrig varg jagar inte bäst – ett tryggt välfärdssystem gynnar även företagandet.

Frågan väcks återigen hur fokus på strukturer kan återställas, strukturer som vi menar fortsatt finns, diskriminerande såväl som gynnande, och med olika effekter i olika kontexter.[3] En annan fråga är huruvida det är möjligt att arbeta för strukturell förändring inom en postfeministisk entreprenöriell diskurs. Går det att använda företagsformen eller andra entreprenöriella initiativ för kollektiv, feministisk förändring? Är det möjligt att tänka sig feministisk aktivism i företagsform, ett slags ”FemInc.ism”, som vi diskuterat i en tidigare analys?[4]

Detta temanummer belyser också de digitala rummen för kvinnors företagande. I kontrast till kända influencers, som erbjuder det senaste inom mode och livsstil, visas de kvinnor som för sin kamp mot den globala uppvärmningen, utarmningen av biologisk mångfald och andra sociala orättvisor. Dessa influencers reproducerar inte postfeministisk ideologi utan skapar nya vägar genom att prioritera sociala mål framför ekonomiska medel och genom att erkänna det kollektiva digitala sammanhanget och tona ner den egna betydelsen. För med de mål dessa kvinnor har i sikte finns ingen annan logik än kollektiva lösningar.

Ett annat exempel som lyfts fram kommer från ett företagarnätverk bland kvinnor som startades i samband med regeringens stora satsning på kvinnors företagande som tidigare nämndes. Så länge kvinnorna höll sig till den påbjudna diskursen – tog del av undervisning och byggde affärsnätverk – var det ”business as usual” vad gällde både företagandet och genusstrukturen. Men när de själva tog över agendan och genom stark lokal förankring bjöd in fler medlemmar och började bedriva politiskt påverkansarbete, utmanade de entreprenörskapsdiskursen.

I vår mening behöver forskningen om genus och företagande fortsatt fokusera på strukturernas roll. Genus är ett relationellt begrepp som konstitueras i relation till något annat, eller någon annan. Därför går det inte att endast studera kvinnors företagande och ta deras verklighet för given.

 

Karin Berglund

Professor i företagsekonomi med inriktning mot entreprenörskap vid Företagsekonomiska institu­tionen, Stockholms Universitet

Helene Ahl

Professor i företagsekonomi och forskare vid Encell, Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) vid Jönköping University

Malin Tillmar

Professor i entreprenörskap vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet

Katarina Pettersson

Docent i kulturgeografi och forskare vid Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)


[1]  Pettersson, K., Ahl, H., Berglund, K. & Tillmar, M. (2017), In the name of women? Feminist readings of policies for and entrepreneurship in Scandinavia. Scandinavian Journal of Management, 33(1), s. 50–63.

[2]  Berglund, K., Ahl, H., Pettersson, K. & Tillmar, M. (2018), Women’s entrepreneurship, neoliberalism and economic justice in the postfeminist era: A discourse analysis of policy change in Sweden. Gender, Work and Organization, 25, s. 531–556.

[3]  Tillmar, M., Ahl, H., Berglund, K. & Pettersson, K. (2022), The gendered effects of entrepreneurialism in contrasting contexts. Journal of Enterprising Communities: People and places in the global economy, 16(5), s. 808–828.

[4]  Ahl, H., Berglund, K., Pettersson, K. & Tillmar, M. (2016), From feminism to FemInc. ism: On the uneasy relationship between feminism, entrepreneurship and the Nordic welfare state. International Entrepreneurship and Management Journal, 12(2), s. 369–392.

Djupdyk i Elin Funcks debattartikel om qualitywashing.
Vad handlar den företagsekonomiska disciplinen om och varför har den blivit så populär bland studenter?
Förändringen mot ett ständigt närvarande hälsoarbete leder till en syn på medarbetaren som själv ansvarig för sitt välbefinnande