De senaste årens debatt kring tolerans, stereotyper och nationalism gör Gruppens grepp högst aktuell. Boken knyter an till politiska frågor kring fördomar, tolerans och människan som samhällsvarelse. Gruppens grepp handlar om hur människor kategoriserar varandra och hur samexistens är möjlig. Den huvudsakliga utgångspunkten ligger i experiment kring beteende och hjärnaktivitet, men här finns också ett teoretiserande kring människans utveckling. Angreppssättet är tydligt format av psykologi och neurovetenskap även om samtidens populärvetenskapliga kanon liksom samhällsvetenskaper som sociologi och antropologi får komma till tals.
Boken tar sig an hur människan sorterar andra, hur vi som art kommit att leva socialt och hur snabb samhällsförändring ställer oss inför nya utmaningar. Stor vikt läggs vid diskussionen kring arv och miljö. Här ligger fokus på hur hjärnan formar oss människor. Boken är rik på exempel kring hur experiment kan hjälpa oss förstå kognition och beteenden. Dessa mänskliga drag förklaras sedan som resultat av evolutionen och som knappt förändrats nämnvärt sedan vår förhistoria. Allra bäst blir det när författarna reflekterar kring hur experimentellt grundade rön om beteende och kognition kan användas för att forma nya samhällslösningar. Dock har boken problem med att grunda resonemangen kring människan som samhällsvarelse med en stark emfas på evolutionspsykologisk spekulation.
För den allmänantropologiskt intresserade blir det svårt att foga samman författarnas bild av samhället med den som ges av samtida forskning. Det är relevant att veta inte bara hur vissa beteenden kan kopplas till deras funktion eller experimentella beskrivning utan också varför det ibland är helt annorlunda. Det verkar som att författarna i sin iver att se till människan som evolutionspsykologiskt subjekt ibland gör förenklade antaganden om hur människors livsformer faktiskt ser ut. Exempelvis skulle boken ha vunnit på att ta in hur gränsen mellan ”verkligt” och ”föreställt” släktskap fungerar dåligt när den appliceras över olika samhällen eller hur dagens småskaliga samhällen knappast kan tala för mänsklig förhistoria. Även användandet av kultur som förklaringsmodell blir lidande av att begreppet helt enkelt inte tydligt definieras. Här får författarna också ett problem som har att göra med viljan att försöka finna svar i nedärvda psykologiska mekanismer där också andra förklaringar finns.
Även om det går att likt författarna se paralleller mellan grupptänkande i både lagidrott och konflikter blir det svårt att förstå varför det är just dessa mekanismer som bör stå i fokus. Det är trots allt en avgörande skillnad mellan fotboll och folkmord och den komplexa problembilden behövs för att diskutera det. Mer problematiska är sådant som tvetydiga formuleringar om ”vissa mäns” benägenhet att exploatera kvinnor som något genetiskt betingat eller när boken raljerar om unga människor som ”generation snöflinga”. Sådant förtar den reflekterande ansatsen. Tonen i bokens kapitel varierar också: Den som läser enbart delar av boken riskerar att missa hur vissa resonemang eller exempel återkommer på mer nyanserade sätt.
Gruppens grepp är utmärkt när den släpper förklaringar av människan som samhällsvarelse och istället kontextualiserar hur människan beter sig i experimentsituationer och när författarna söker att förstå hur detta passar in i socialt liv. Författarna pekar på hur människan trots alla sina nedärvda mekanismer är flexibel och del av större sammanhang. Det manar till samhällsengagemang. Intressanta resonemang förs kring vikten av bildning för att kunna leva sig in i andras situation, samt hur vi kan formas till att bli mer toleranta genom positiva och jämlika möten med människor som är olika oss själva.
Boken gör en stor insats i att förklara hur experimentella rön kring beteende och kognition på ett sätt som säger något om människan i sociala sammanhang: Här finns mycket som kan hjälpa oss att ta oss bortom stereotyperna.
Av Johan Nilsson
