Boken Gruvans makt är skriven av Tommy Jensen och Johan Sandström, företagsekonomer verksamma vid Stockholms respektive Luleå tekniska universitet, och utgiven av Black Island Books, ett Luleåbaserat förlag som drivs som ekonomisk förening.
”Vad händer när gruvbolaget inte längre behöver Kirunaborna i samma utsträckning?” som det står på baksidestexten som ska lyfta fram bokens etos och tema. Ett slags problematisering och analys av LKAB:s och gruvnäringens förändrade förhållande till Kiruna och dess bofasta invånare ställs i utsikt.
Författarna inleder med att etablera den officiella bilden att stål bygger välstånd – både internationellt, nationellt och lokalt – och att gruvnäringen i Sverige dessutom tar fram det bästa stålet på det bästa och grönaste sättet.
Därefter pekar de på sprickor i den bilden och är kritiska mot användningen av underentreprenörer och arbetskraftspendling. De pekar på att Kiruna har en minskad befolkning i jämförelse med hur det såg ut för femtio år sedan (cirka 20 procent ner), att bostäder blivit en knapp tillgång i staden, som nu är under omflyttning, etcetera. Bokens genomgående tes är att gruvbolagets, LKAB:s, makt är väl stor över Kiruna och att bolagets intresse inte alltid sammanfaller med ortens, eller i varje fall inte alla invånares intressen.
”Stål bygger välstånd är en berättelse som handlar om makten att bestämma färden mot framtiden. I Kiruna hörde vi även andra berättelser, men tystnaden är slående i Sverige i övrigt”, heter det på sidan 21. Författarna menar i slutet av boken att det som är fel mynnar ur New Public Management, som gjort Sverige till en neoliberal stat där statens roll förändrats och man inte längre söker gemensamma lösningar på kollektiva problem. Det aktivistiska budskapet avslutas med en fråga om vi kan godkänna det ”företagsekonomiska förhållningssättet till arbete, samhälle och miljö i Kiruna”. Detta besvaras av författarna med ett tydligt nej. Kanske ett oväntat svar från två professorer i företagsekonomi, eller kanske inte.
Det som ändå lyser fram i boken är ett gruvbolag som något så när utvecklats med tiden men med en kommun och en del invånare som mer hamnat mitt uppe i en omvandling. Vilket kanske inte är särskilt konstigt, då orten är relativt liten, med ett begränsat utbud av möjligheter och ekonomisk aktivitet, medan LKAB – som visserligen inte är något multinationellt bolag men ändå ett stort nationellt företag – haft möjlighet att rekrytera kompetens som tränats brett.
Författarnas kritiska hållning är intressant, och svenska statens utveckling i något slags marknadsliberal riktning sedan 1980-talet förtjänar verkligen en granskande debatt. Frågan är dock om Kiruna och LKAB är ett lämpligt objekt eller illustrativt exempel. Staden byggdes i allt väsentligt upp kring LKAB av firmans förste disponent på plats Hjalmar Lundbohm, en dynamisk person på sin tid som inte ville se en skjullik by i Klondykestil växa upp kring gruvan utan en ordnad gruvstad med vad sekelskiftet 1900 kunde erbjuda.
Boken erbjuder en bild av hur en gruva och en gruvort, en speciell gruvstad, Kiruna, ter sig i dag 2021. Den ger en mångsidig blixtbelysning av en klassisk basnäring i den skepnad den har i dag, men som är under ständig omvandling, och där den miljöproblematik som helt otvetydigt finns kring gruvdrift tydligt behandlas. Därtill innehåller den många fina bilder, ofta med något Helmer Osslundskt över sig, och en modern och relativt enkel och tilltalande grafisk utformning. Det ska även finnas specialkomponerad musik av författarna (!) för att illustrera boken och dess teman, men denna har recensenten inte tagit del av.
Av Kristoffer Strandqvist
Kristoffer Strandqvist är fil. dr i företagsekonomi och verksam vid Score.
