Trots att ett kritiskt förhållningssätt till kunskap ingår i lärandemålen på de flesta universitetskurser vet vi förhållandevis lite om vad det i praktiken innebär att tänka kritiskt. Hur gör vi egentligen? I denna välformulerade bok ges en bred introduktion till kritiskt tänkande. Författarna inleder med att särskilja kritik från allmänt tyckande, granskning, negativitet och felfinneri. Kritik, resonerar Svensson och Styhre, är ett slags tänkandes praktik som bottnar i ”en vilja att inte låta sig styras, åtminstone inte av den makt som just nu råder” (s. 31). Uttryckt lite annorlunda handlar kritiskt tänkande om att utmana och förändra till synes oproblematiska maktförhållanden och vedertagna sanningar. På så vis följer boken Frankfurtskolans förståelse av kritik som ifrågasättande av förgivettagna tankemönster och frigörelse från rådande normer och strukturer. Författarna motsätter sig dock att kritik endast kan komma från vänster och ger flera exempel på kritik som formulerats från konservativt håll. Oavsett den ideologiska ståndpunkt som kritikern intar, menar Svensson och Styhre att en kritisk attityd drivs av mod, frustration och politiskt ställningstagande. I en kapitalism som blir alltmer avancerad tror jag emellertid att vi behöver vara försiktiga med att hävda de konservativa resonemangens kritiska bidrag. Oavsett hur modiga, frustrerade och politiskt motiverade de konservativa tänkarna än må vara tenderar de att befästa den sedan länge enda rådande ordningen.
Kritik omgärdas ibland av en rad olika föreställningar som skymmer dess funktion och beskaffenhet. Styrkan med denna bok är att den visar hur mångfacetterat begreppet är. Resonemangen skulle dock vinna på att fördjupas. Boken ska nu inte ses som en introduktion till kritisk teori utan snarare till det kritiska tänkandet som hantverk. Författarna presenterar olika sätt att tänka kritiskt på. Det handlar om att tänka på djupet, politiskt, annorlunda och kring det obehagliga och obekväma. Resonemangets förtjänst är framförallt att det försöker konkretisera kritiken som en tämligen svår färdighet som det tar tid att lära sig.
Eftersom kritiskt tänkande kan förstås som att sätta något på spel, att riskera sig själv för att åstadkomma förändring gör den som vill uppfattas som en socialt smidig person bäst i att undvika att vara alltför kritisk. Det är då inte svårt att förstå varför kritiska rörelser som kräver förändring och visar att en annan värld är möjlig blir motarbetade. Det är i sådana rörelser som det kritiska tänkandets värde blir som tydligast, när det används för att utmana den egna underordningen. I sin helhet aktualiserar boken frågan om den företagsekonomiska utbildningens kritiska potential för att göra världen till en bättre plats att leva på. Jag hoppas att den kommer att läsas med stort intresse av studenter på grundutbildningar i företagsekonomi på universitet och högskolor och av de som tvivlar på det kritiska tänkandets möjligheter.
Cecilia Cassinger är docent vid institutionen för strategisk kommunikation, Lunds universitet.