Den här boken har utarbetats tillsammans med en referensgrupp med personer från näringslivet och revisorsprofessionen. Det är en lättillgänglig bok som med behållning kan läsas av till exempel lärare som undervisar inom området på grund- och avancerad nivå. Den bör också kunna leda till många tankar för reflekterande praktiker såväl inom professionen som inom näringslivet generellt.
Boken tar sin utgångspunkt i att revision är till för kapitalmarknadens parter och då framför allt för de investerare som inte har tillgång till företagsintern information, så kallade outsiders. Det är en utgångspunkt som ligger långt från den ”intressentmodell” som användes flitigt av FAR under 1980-talet för att presentera och motivera revisionen och revisorns roll. Härmed sällar sig boken till den internationella diskurs där skyddet för minoritetsägare är prioriterat. Synen på revisionens funktion är tillsammans med en syn på revisionskvalitet som en trestegsraket av upptäckt, korrigering och rapportering av felaktigheter det sammanhållande kittet i boken.
Boken innehåller tre typer av texter. Efter inledningen kommer två kapitel av mer visionära och modellerade ansatser. Därefter kommer tre kunskapsöversikter och boken avslutas sedan med ett antal ”utmaningar” som författarna anser att revisionsbranschen står inför.
I kunskapsöversikterna ges en god överblick över såväl forskning på området som den mer populära debatt som förekommit i Sverige. Genom att texterna förankras i det svenska bolagsstyrningssystemet är de ett välkommet komplement till den mer forskningsinriktade litteratur som riktas till en internationell publik och därmed ofta tvingas tona ned den nationella kontexten. Är man nybörjare inom området kan man med fördel vända på ordningen på kapitlen och börja med kapitel 6. Då får man en god bas att stå på när man läser de övriga kapitlen.
De delar av boken som kan skapa diskussion är framför allt de där visioner lyfts fram och där nya modeller för att beskriva revision utvecklas. Christopher Humphrey går i sitt kapitel till storms mot den bristande innovationsförmågan inom revisionsbranschen. Glömsk av de kommersiella krafterna som driver branschen frågar han sig varför revisionsföretagen inte strävar efter att bli ”bättre än standarderna”. Även om logiken och definitionerna av begrepp på vissa ställen i kapitlet brister ger det ett gott underlag för att ifrågasätta de enskilda revisionsföretagens ovilja att ständigt försöka förbättra sin professionella verksamhet. Är det så att revisionsstandarderna har blivit så institutionaliserade att det inte längre går att tänka utanför boxen, eller är revisionsberättelsen bara en ”hygienprodukt” som ska finnas medan vi skyndar vidare till andra mer spännande informationskällor? Humphrey ger inga svar på frågorna utan nöjer sig med att rekommendera en mer synlig och innovativ revision.
I det tredje kapitlet skapas en idealtypifiering av olika revisionstyper. Som vanligt bör dessa bedömas utifrån hur relevanta de dimensioner som idealtypen bygger på är. I detta fall definieras två dimensioner; dels i vems intresse revisionen görs; dels vilken revisionsteknisk ansats som revisorn väljer. Intressedimensionen sträcker sig från ”i ägarnas intresse” till ”i samhällets intresse” och den tekniska dimensionen från granskning av redovisning till engagemang i affärsutveckling. Accepterar man dessa dimensioner får man som läsare en intressant resa genom såväl revisionens utveckling som dess möjliga framtid. Det går dock att ifrågasätta dimensionerna i sig liksom om deras ändpunkter verkligen är motsatser. Och är det verkligen så att ”styrelserevision” är det som passar den svenska modellen bäst? Utan tvekan ger kapitlet ett bra underlag för diskussion av revisionens funktion i samhället, något som framstår som allt mer nödvändigt.
Boken avslutas med utmaningarna för revisionen som de olika kapitlen silat fram. De fungerar också som en sorts sammanfattning av de frågor som tagits upp. Här märks inflytandet av bokens referensgrupp mest. Jag rekommenderar dock läsaren att läsa bokens alla kapitel. De är betydligt mer mångdimensionella än slutkapitlet och väl värda den tid som läsningen tar.
