Det är gott att få öppna en ny antologi om ekonomistyrning med den lovande underrubriken ”med dialog i fokus”. Boken är en hyllningsskrift till professor Nils-Göran Olve och hans arbete inom strategisk ekonomistyrning. Redan 1977 lyfte Olve fram att framgångsrik styrning bygger på en dialog som ger utrymme för de styrdas röster. Nu är det spännande att se hur tre redaktörer tillsammans med ytterligare tolv författare, fyra decennier senare, tar sig an dialogbegreppet i styrningssammanhang!
Läsaren får reda på mycket intressant om interaktion, samverkan, samordning, informationsinsamling och informationsspridning, koordinering, förmedling och förankring. Ett trovärdigt och övertygande berättande samt dialogbaserat ritande av strategikartor ingår också. Att det behövs en löpande dialog för det samordnande samspelet i gränsöverskridande och relevanta organisationer skapar också mersmak.
Det är intressant att läsa om hur kollektiva beslut får ökad betydelse i moderna organisationer. En grupp som är ställd inför svåra beslut tenderar att sluta leden genom att individerna homogeniseras och därigenom stänger ute värdefulla aspekter på det problem som ska lösas. Därför uppmanar författarna controllern att göra olika åsikter synliga och hörda men de ger tyvärr inte några insikter i hur dialoger kan föras för att kunna bidra till det syftet.
Genom hela boken ägnar sig författarna främst åt ledningens toppstyrda strategier och målsättningar. Därigenom tappas de styrdas röster ur ett underifrånperspektiv bort. Teser om att medarbetare besitter en mängd väsentlig information räcker inte för att fördjupa dialogens roll i styrningen. Det nya vore att förklara hur dialoger kan genomföras på lika villkor så att ledning och medarbetare tillsammans kommer fram till något oväntat. Boken ger visserligen många ingående beskrivningar av vad en dialog kan utgå från. Men boken ger inte läsaren tillgång till hur en dialog kan föras för att få fram något oförväntat.
Redaktörerna anger att antologin syftar till att ge en översikt över strategisk ekonomistyrning. Detta syfte är bara delvis uppnått då det är mycket från offentlig sektor som saknas. Med tanke på att dialog ingår som ett föreskrivet verktyg för styrningen av svenska myndigheter hade det varit intressant att exempelvis få ta del av balansgången mellan den mer formella textbaserade styrningen och den informella styrning som dialogerna utgör. Det lockande med en snabb och smidig styrning kan motverka behovet av ansvarsutkrävande öppenhet och kontroll.
Ordet dialog används relativt flitigt i flera kapitel, men en problematisering av dialogbegreppet saknas. Referenserna till Olve hade kunnat stödja fördjupningar i dialogfenomenet, men författarna utnyttjar inte hela potentialen som Olves texter öppnar för. Från vetenskaplig metodlitteratur vet vi att begreppen samtal, diskussion och dialog har olika betydelser. Vi som vill veta mer om hur dialog kan användas som väsentlig del i ekonomistyrningen får söka någon annanstans än i denna – i övrigt – läsvärda antologi.
Av Eva Wittbom
