2017/01, Aktuellt nummer

Att få ihop livspusslet kan vara mer komplicerat än du tror | av Jean-Charles E. Languilaire

För att få individers komplexa livspussel att fungera måste arbetsgivare arbeta med individuella lösningar

En överväldigande majoritet, ungefär åttio procent, av alla svenska arbetstagare ser balans mellan familj och jobb som en viktig del av ett meningsfullt liv. Samtidigt kan en obalans mellan arbete och familj leda till stress och dålig hälsa för individen, och till att arbetsgivare riskerar att tappa värdefull kompetens. Därför inför många organisationer policyer som ger anställda möjlighet att välja arbetstider och arbetsplats. Men leder det verkligen till att de anställda får en bättre balans i livet? Forskningen pekar här åt olika håll. Förklaringen till den splittrade bilden kan vara att livet består av mer än bara arbete och familj, och att balansen i livet påverkas av mer än bara tid och plats.

Många människor anser att det finns fler livssfärer än enbart arbete och familj (Friedman 2008, Languilaire 2009). I mina studier har jag sett fyra olika sfärer: Familjelivet uppfyller behov av kärlek och emotionellt stöd. Det sociala livet uppfyller behov av tillhörighet och status. Arbetslivet uppfyller de materiella behoven via lön men också behov av utveckling, åtminstone i de fall då anställda ser möjligheter att växa. Privatlivet tillåter individen att koppla av; det ger återhämtning, energi och styrka. Men aktiviteter kan också uppfylla olika behov och kommer då att kopplas till olika sfärer. Till exempel kan man gå på bio för att vara tillsammans med sin familj och känna emotionell samhörighet i en gemensam upplevelse. Men man kan också gå på bio för att koppla av, även om familjemedlemmar är med. I det första alternativet kopplas biobesöket till familjelivets sfär; i det andra kopplas det till privatlivets. Livet i sin helhet är en kombination av de fyra olika sfärerna. Tillsammans skapar de ett så kallat livspussel.

Individer tycks ha två huvudsakliga sätt att hantera detta livspussel. Livssfärer kan integreras (smälta samman) eller segmenteras (delas upp). Många arbetsgivare ser integrering som positivt, men utifrån individens perspektiv finns det många som snarare uppskattar en segmentering (se Kylin 2007). Integrering och segmentering står inte heller nödvändigtvis i ett motsatsförhållande. Tvärtom har de olika syften och kan samexistera. Segmentering krävs på kort sikt för återhämtning och avkoppling, samtidigt som integrering krävs på lång sikt för att man ska uppfatta sig själv som en hel person med sammanhållen identitet. Låt mig ge ett exempel på hur allt detta fungerar:

Anna har tre barn och är gift med Jens. Hon jobbar som butikschef, normalt sett från åtta på morgonen till sex på kvällen. Anna tar gärna med sig pappersarbete hem så att hon kan jobba efter klockan nio på kvällen, när barnen har somnat och efter att hon och Jens har haft sin pratstund. Detta tycker Anna är bättre än att stanna kvar länge på kontoret. Ibland jobbar Anna en stund på ett café innan hon åker hem.

Anna är en social person men undviker att utveckla vänskapsrelationer på arbetet. För henne är arbetet en sak och det sociala livet något annat. Hon vill inte att dessa sfärer skall överlappa varandra. Till exempel får hon rabatt på kläder i butiken där hon arbetar, men hon ger den inte till familjen eller sina vänner utan använder den bara för att köpa arbetskläder. Å andra sidan kan Anna få idéer till sitt jobb när hon shoppar för sina egna behov eller när hon är på semester utomlands med familjen. Anna har också liknande köpbeteenden när hon väljer den nya kollektionen i butiken och när hon köper nya möbler till huset. I båda fall gör hon Excel-tabeller för att samla in och utvärdera alla möjligheter innan hon tar ett köpbeslut.

När det gäller känslouttryck så kan Anna visa samma typer av känslor inför sina medarbetare som hon kan med Jens: hon kan gråta eller skratta högt i alla sfärer. Hon vill inte att hennes känslor ska skilja sig åt mellan olika sfärer, men när hon känner stress så försöker hon lämna den i den sfär där den uppstått. När hon förra året var stressad över renoveringen hemma så tog hon varje morgon en tre minuters andningspaus framför arbetsdörren för att lämna den stressen bakom sig.

Som synes kan Anna segmentera och integrera olika i olika aspekter av sitt liv och inte enbart tid och plats. För att hantera gränsdragningar mellan olika sfärer använder sig individer av sju olika aspekter: tid, plats, känslor, relationer, tankar, beteende samt stress och energi. De olika aspekterna leder till olika gränsdragningar mellan livssfärerna, och hur en aspekt relateras till en sfär ger individen vägledning gällande vad som är tillåtet inom en sfär:

  • Tid. Genom att dra tidsgränser kan man identifiera till exempel kontorstid–fritid, vardag–helgdag, sporttid–kulturtid, tid för barnen–vuxentid och så vidare. Anna definierar olika tider: jobbtid mellan åtta och sex, familjetid mellan sex och nio, och efter klockan nio är det jobbtid igen.
  • Plats. Genom att dra platsgränser kan man ge olika platser olika syften. De kan ses som arbetsplatser, sociala platser platser för familjeliv eller privata platser. För Anna kan olika platser användas som arbetsplatser.
  • Relationer. Genom att dra relationsgränser kan man identifiera vilka som är familjemedlemmar, kollegor, lagkamrater, vänner eller bekanta. Anna har tydliga gränser som bland annat visar sig i att hon inte ger rabatter som hon fått via jobbet till andra.
  • Känslor. Genom att dra känslogränser kan man definiera vilka känslor man vill känna och ge uttryck för i olika sfärer. Anna vill tillåta sig att känna på samma sätt i olika sfärer, så hon kan gråta, skratta och så vidare i varje sfär.
  • Tankar. Genom att dra tankegränser kan man sluta att grubbla på frågor som rör arbetet hemma, och tvärtom. Man tänker exempelvis bara på arbetet och inte på barnen under arbetsdagen. Anna får jobbidéer när hon handlar privat och drar alltså inte alltid en tydlig gräns i det fallet.
  • Beteende. Genom att dra beteendegränser kan man bestämma om ett beteende kan appliceras i en eller i olika sfärer, till exempel att ha en viss ledarstil på arbetet men en annan i en ideell förening. Anna har liknande beteende när hon köper saker till sitt jobb eller till familjen.
  • Stress och energi. Genom att dra stress och energigränser kan man bestämma om, och så fall hur, stress och energi som kommer från en sfär ska tillåtas spilla över i andra sfärer. Anna tog under en tid tre minuters andningspaus innan hon anlände till arbetet för att byta tankespår.

En kombination av de olika gränsdragningarna ovan kan för en individ leda till ”distinkta” eller ”suddiga” sfärer. En distinkt sfär uppstår när alla gränser står i relation till den sfärens mål och behov. Sfären familj blir till exempel tydlig om alla element i den kopplas till kärleken. En suddig sfär uppstår när gränserna inte motsvarar sfärens mål och behov, till exempel när man arbetar hemma under helgen eller när man svarar på privata samtal på arbetet. När som i detta fall tids- och platsgränser överlappar varandra blandas familjelivet och arbetslivet ihop. Individen är inte enbart engagerad i familjelivet eller arbetslivet utan befinner sig snarast mellan de båda.

Om tid och plats vore de enda aspekterna att hantera skulle individen förhållandevis lätt kunna integrera eller segmentera sina livssfärer. Men som berättelsen om Anna visar är situationen ofta mer komplicerad. Livspusslet handlar om att segmentera eller integrera alla sju livsaspekter för minst fyra livssfärer. Det betyder också att arbetsgivare missar något väsentligt när de bara intresserar sig för integration mellan arbete och familj genom flexibilitet i arbetstid och arbetsplats. Om det inte finns en samsyn mellan de anställda och arbetsgivaren om hur de enskilda individernas livspussel ser ut och utvecklas är det risk att de anställda känner rädsla, frustration, sorg eller oro. Det påverkar i sin tur hur organisationen fungerar. Om det däremot finns en samsyn mellan individ och organisation är det större chans att de anställda känner sig nöjda, stolta och får arbetsglädje (Languilaire 2009).

Arbetsgivare står alltså inför utmaningen att förstå komplexiteten i individens livspussel i form av de fyra livssfärerna, de sju olika aspekter som individen hanterar samt det behov av integrering och segmentering som följer. Först med en sådan förståelse kan arbetsgivaren skapa en arbetssituation som respekterar individens livspussel. Strategier, policyer och praxis bör ta hänsyn till mer än arbete och familj, till mer än flexibilitet avseende tid och plats. De måste ta hänsyn till både integrering och segmentering, och de måste ses som individualiserade. Chefer bör använda utvecklingssamtal för att förstå hur varje medarbetare påverkas av sitt unika komplexa livspussel. Utifrån detta kan man sedan utveckla lösningar som är relevanta för varje anställd och som därmed också är de rätta för organisationen.

Jean-Charles E. Languilaire
Lektor i företagsekonomi och forskare inom Centrum för tillämpad arbetslivsforskning samt Centrum för sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola.


Referenser
Friedman, S. D. (2008). Total leadership: Be a better leader, have a richer life. Boston: Harvard Business Press.
Kylin, C. (2007). Coping with boundaries: A study on the interaction between work and non-work life in home-based telework. Doktorsavhandling. Stockholm: Stockholms universitet.
Languilaire, J.-C. E. (2009). Experiencing work/non-work: Theorising individuals’ process of integrating and segmenting work, family, social and private. Doktorsavhandling. Jönköping: Jönköping International Business School.

Print Friendly