Bakom det något otympliga begreppet ”människobehandlande organisationer” döljer sig välfärdssektorns kärnverksamheter – dvs. vård, skola, omsorg – vilka är intressanta att studera och förstå inte minst eftersom de berör så väldigt många av oss, på så många olika vis. Boken blir särskilt angelägen mot bakgrund av den tilltagande professionaliseringen och ”akademiseringen” av de yrkesgrupper som är tänkta att arbeta i de människobehandlande organisationerna, och bokens författare lyfter själva fram att det övergripande målet måste vara att ”skapa människobehandlande organisationer som på allvar möter medborgarnas behov”. För att kunna möta behoven måste dessa definieras och begripas, vilket även gäller för de ofta komplicerade förutsättningar som finns för den här typen av organisationer att bedriva sin verksamhet. Att bidra till en sådan förståelse är bokens huvudsakliga syfte. Med avstamp i Michael Lipskys klassiska idéer om gräsrotsbyråkrater, och ur ett uttalat organisationsteoretiskt perspektiv, beskrivs och analyseras noggrant de människobehandlande organisationerna och deras verksamheter i relation till flera viktiga dimensioner. Bland annat behandlas den rättsliga grunden, omvärldsfaktorer och deras påverkan, den regulativa logik som präglar organiseringen, yrkesutövningen och professionsförhållandena samt senare års förändringar på fältet till följd av nya styrmodeller och granskningsformer såväl som tilltagande marknadisering och privatisering. På detta sätt ger boken en grundlig och mångfacetterad insyn i de människobehandlande organisationernas förutsättningar samt de ramar som ges för deras verksamhet, och läsaren får en överblick över det som författarna pekar ut som ”de människobehandlande organisationernas speciella förutsättningar”. Boken utgör således förmodligen en god introduktion för studenter i socialt arbete och på socionomprogram samt för alla som intresserar sig för New Public Management och professionalisering i allmänhet. För den som inte är specifikt intresserad av just välfärdsarbete väcks dock flera frågor och funderingar. Jag personligen saknar en djupare inblick i faktisk verksamhetspraktik och mer av livet och detaljerna i dessa organisationer. Genom att så många olika aspekter av organisationerna behandlas på ett så kortfattat sätt blir boken stundtals till en alltför distanserad och abstrakt betraktelse över dessa för samhället så avgörande funktioner, och jag längtar efter det konkreta. När jag tänker på människobehandlande organisationer går associationerna ofta till den amerikanska TV-serien The Wire. Där porträtteras välfärdsorganisationernas strukturella begränsningar, liksom deras professionella utövare och deras brukare, på ett insiktsfullt och nyanserat vis, och även om en lärobok förvisso inte (enbart) är underhållning, så tror jag att bokens framställning hade tjänat på lite mer av ”kött och blod”.
En avslutande reflektion rör bokens teoretiska utgångspunkter. Författarna betonar återkommande de människobehandlande organisationernas särskilda karaktärsdrag, och det är uppenbart att det är dessa verksamheter i sig som de intresserar sig för. Genom att sedan koppla på organisationsbegreppet, och genom att explicit anlägga ett organisationsteoretiskt perspektiv på verksamheterna, hamnar dock just organisationsaspekterna i fokus och det blir då uppenbart (åtminstone för mig) att de människobehandlande organisationerna inte är speciellt speciella i dessa avseenden. Ett socialkontor, ett äldreboende eller ett LVM-hem för vuxna missbrukare är inte så olika andra delar av förvaltningen – eller privata företag heller, för den delen – när det kommer till organisationsaspekter som ledarskap styrning, samordning/samverkan eller professionaliseringssträvanden. För en organisationsforskare erbjuder bokens analyser således knappast något nytt, men för en praktiker eller forskare inom socialt arbete förefaller organisationsteorin fortfarande kunna erbjuda nya och utmanande insikter!
Människobehandlande organisationer: Villkor för ledning, styrning och professionellt välfärdsarbete
