Vårt samhälle består av organisationer. Förstår man inte organisationer så förstår man inte heller samhället. Det vet även Johan Alvehus och Tommy Jensen, som i sin lärobok Organisation förmedlar detta till studenter på grundnivå. Boken syftar explicit till att; 1) presentera centrala och relevanta teorier om organisationer med tydlig koppling till samtidsrelevans och erfarenheter; 2) Problematisera de gränsdragningar som vanligtvis görs gällande för vilka sammanhang och situationer som är relevanta i och för effektiva organisationer; och 3) Att vaccinera läsaren mot halvtomma och felaktiga påståenden som ofta torgförs inom popmanagement. Låt mig redan nu säga att jag anser att detta är tre mycket viktiga, och ambitiösa, syften och att jag tycker att boken på det hela taget levererar på samtliga tre punkter. Boken torde hjälpa studenterna att se organisationsteorin som den betydelsefulla samhällsvetenskap den är.
Boken är indelad i tre delar – människa,struktur och styrning – där författarna lyckas få med de klassiska teorierna och modellerna och knyta dem till samtida exempel. Boken fångar organisationers komplexitet och roll i samhället, utan att glida undan effektivitetsfrågan – som tvärt om är ett genomgående tema. En styrka som bidrar till det flerdimensionella och kritiskt reflekterande intryck boken ger är att arbete och arbetsliv behandlas särskilt. Det pedagogiska greppet att inleda varje kapitel med ett avsnitt om att ”att uppleva…” och som relaterar till studenternas vardagserfarenheter förefaller fungera mycket väl. Abstrakta teoretiska resonemang görs på så vis från början konkreta och relevanta för studentens vardag.
Författarna är noga med att alltid skriva om och ge exempel från en mångfald av organisationer, och inte bara företag, vilket gör boken inkluderande i förhållande till olika sektorer. Offentlig sektor behandlas t.ex. på ett lika neutralt sätt som privat sektor. Begreppet byråkrati diskuteras och hanteras neutralt, vilket är en stor förtjänst. I nästa version av boken hoppas jag dock få se mer av civilsamhällets organisationer i framställningen, såväl som reflektioner kring skillnader och likheter mellan organisationer av olika storlek och i olika sektorer och verksamhetsområden.
Genom att bl.a. genomgående använda uttrycket ’hen’, visar författarna medvetenhet också om genusfrågor. I bokens första delar får jag som läsare intrycket att författarna haft ambitionen att ”mainstreama” genus och mångfaldsfrågorna genom boken, vilket förklarar varför boken saknar ett särskilt kapitel om detta. I bokens inledande delar görs också detta. Även intersektionalitetsfrågor diskuteras på ett förtjänstfullt sätt. Det fördjupande avsnittet om den organiserande principen genus ligger dock under identitetkapitlet. Placeringen är olycklig, eftersom genus – apropå språkets performativitet som författarna avslutningsvis diskuterar – då lätt kan uppfattas som ett fenomen på individnivå snarare än på en strukturell samhällsnivå. Jag hade hellre sett dessa diskussioner i kapitlen om kultur, arbetslivet, föränderlighet och i maktkapitlet, i termer av könsmaktsordning. I andra delar, såsom i kapitlet om föränderlighet, kunde snarare ett tydligare aktörsperspektiv ha lyfts fram. Betydelsen av entreprenörskap (i bred mening) och dess möjligheter att förändra befintliga strukturer, är exempel på organisatoriska företeelser som med fördel kunde ha lyfts fram här. I det stora hela är detta dock petitesser, då Alvehus och Jensen levererar en för samtiden mycket viktig lärobok, som just vaccinerar mot popmanagement, genom att stimulera till kritiskt tänkande. Jag kan varmt rekommendera att boken sätts i händerna på våra studenter och blivande civilekonomer.