Min egen erfarenhet efter att ha verkat som konsult sedan lagen om offentlig upphandling (LOU) infördes 1992, säger att få konsulter eller för den delen uppdragsgivare hyser särskilt varma känslor inför denna lag. Vid ett stundande uppdrag tycks många konsulter och uppdragsgivare nästan reflexmässigt fundera på hur man på effektivaste sätt kan kringgå LOU. När konsulter diskuterar utlysta offentliga upphandlingar ställs inte sällan frågan “tror du den är riggad?”, och när konsulter diskuterar förlorade offentliga upphandlingar hör man ofta “äh, den var riggad!”. Men är detta bara ett uttryck för konsultjargong och sura rönnbär? Tydligen inte, får vi reda på i Staffans Furustens bok Dåliga kunder gör bra affärer – ett dilemma i offentlig upphandling. Furustens material visar att detta tycks vara en relativt vanlig företeelse, dessutom tycks det vara de högst uppsatta befattningshavarna i offentliga organisationer som tillsammans med de mest seniora konsulterna som i störst utsträckning utövar denna “kreativa” praktik.

Staffan Furustens bok är en del i en serie böcker under namnet Att organisera marknader som emanerar från Scores forskningsprogram med samma namn. I bokserien ges moderna organisationsteoretiska perspektiv på hur organisering av marknader går till.

I detta fallet ägnas analysen åt inköp av managementkonsulttjänster. Poängen med att studera just denna typ av inköp är att det är en marknad som fungerar på ett sätt som ligger långt ifrån den standardmarknadsmodell som ligger till grund för utformningen av LOU. Denna modells centrala utgångspunkter är att det finns många leverantörer som erbjuder likvärdiga varor och tjänster. I fallet managementkonsultmarknaden är förhållandet precis tvärtom där marknaden karaktäriseras av få tänkbara leverantörer och tjänster som är unika. Det är lagens alltför stora avvikelse från hur marknaden för managementkonsulttjänster fungerar i praktiken som förklarar varför köpare och säljare väljer att försöka kringgå den.

Titeln på boken skvallrar om Furustens slutsats, nämligen att om offentliga aktörer inte till punkt och pricka följer LOU kanske det trots allt är den bästa möjliga lösningen på dilemmat – eller i alla fall den minst dåliga – givet att LOU fungerar otillfredsställande på marknader som avviker från standardmarknadsidealet. Furusten menar att vi kan betrakta LOU som ett slags marknadshinder som garanterar en viss nivå på leverantören men även på inköparen, vilket bidrar till högre kvalitet än om LOU skulle ha saknats. Man kanske kan tycka att det är dystert och något uppgivet att betrakta det organisatoriska hyckleri, som exempelvis de riggade upphandlingarna innebär, som ett slags nödvändigt smörjmedel i det tröga LOU-maskineriet. Furustens poäng är dock att det är först när den djupt rotade föreställningen om standardmarknaden förändras som vi kan förvänta oss en bättre samstämmighet mellan lagstiftning och marknadspraktik. Denna bok kan fungera som en utmärkt startpunkt och källa för en mer nyanserad diskussion om marknadisering, inte minst eftersom LOU kan betraktas som själva grundfundamentet för de senaste decenniernas marknadskonstruktioner som införts i offentlig sektor. Med tanke på de senaste årens intensiva diskussioner om detta ämne borde boken intressera många. Jag hoppas att detta är en bok som kan finna många läsare både inom och utanför akademin.

Av Johan Gromark