Den tjeckiske författaren Karel  Čapek myntade 1920 ordet ­robot (från robota, arbete i slaviska språk; en arbetare heter robotnik). I hans pjäs R.U.R. arbetade robotar i en fabrik och levde ett liv som inte skilde sig mycket från det som levdes av ”riktiga människor”.

Ämnet togs upp med stor entusiasm under 1950- och 1960-talet. Kalla kriget tog sig uttryck i konkurrens om rymden, bland annat. Cybernetik och cyborger verkade vara en oundviklig framtid – först i rymdresor och sedan i andra typer av industriell produktion. Frågan var så allvarlig att science fiction-författaren Isaac Asimov redan 1942 ansåg det nödvändigt att formulera lagar som skulle hålla robotarna på (deras underordnade) plats. Det var fiktion, men det har tagits på stort allvar av AI-forskare och många andra (se t.ex. Kass 2017).

Sedan föll järnridån, och rymdresor visade sig vara mer komplicerade och dyrare än någon hade trott. Industrin har dock infört robotar i många produktionsprocesser, men debatten avtog på 1980-talet.

Nu är den tillbaka. ”Robotar kan ta hälften av jobben i Tyskland”, är nu för tiden en typisk tidningsrubrik. Seriösa författare skriver antingen utopiska eller dystopiska böcker om robotisering (John Searle har nyligen kritiskt granskat två från 2014: Luciano Floridis entusiastiska The fourth revolution och Nick Bostroms pessimistiska Superintelligence, och hävdat att datorer aldrig kommer att utveckla ett medvetande). En ”robotrevolution” är på gång, säger en så seriös källa som affärs­banken Bank of America Merrill Lynch.

Det är möjligt att ”mediehajpen” började efter att forskarna Carl Benedikt Frey och Michael A. Osborne hade organiserat ett Oxford-seminarium om ”Maskiner och sysselsättning” och i september 2013 publicerat en rapport med titeln The future of employment: How susceptible are jobs to computerisation? Där citerade de bland annat Brynjolfssons och Mc­Afees bok Race against the machine från 2011 och McKinseys Global Institute Report från 2013, som hävdade att sofistikerade algoritmer kan ersätta 140 miljoner kunskapsarbetare. Frey och Osborne bestämde sig då för att undersöka datoriseringens förväntade effekter på amerikanska arbetsmarknader.

Efter att ha analyserat teknikens allt större roll i ekonomin över tid påpekade de att den ursprungliga rädslan för att ­robotarna kommer att stjäla jobb från människor, så som de formulerades av Ricardo redan år 1819, var överdrivna, eftersom ”den tekniska utvecklingen har två konkurrerande effekter på sysselsättningen”:

För det första, eftersom teknik ersätter arbete, finns det en förstörelseeffekt, som kräver att många arbetare måste förflytta sitt arbetsutbud; men för det andra finns det en kapitaliseringeffekt, eftersom fler företag ingår i branscher där produktiviteten är relativt hög, vilket betyder att sysselsättningen i dessa industrier ökar. (Frey & Osborne 2013 s. 13, min översättning)

Än så länge, fortsatte de, var de mänskliga arbetarna bättre än maskinerna på grund av sin förmåga att lära sig. Men den senaste tidens AI-forskning tyder på att maskiner kan överträffa människor i det fallet. Förr i tiden ersatte maskiner männi­skor som hade manuella uppgifter och rutinuppgifter; numera börjar de genomföra icke-rutinmässiga, kognitiva uppgifter såsom bilkörning. Detta är möjligt främst eftersom ”de ­senaste tekniska genombrotten gör det möjligt att omvandla icke-rutinuppgifter till väldefinierade problem” (s. 15), en omvandling som i sin tur underlättades tack vare tillgången till Big Data.

Efter att ha analyserat 702 yrken kom Frey och Osborne till slutsatsen att 47 procent av den amerikanska sysselsättningen kan bli automatiserad inom ett decennium eller två. Några av dessa slutsatser är inte förvånande, eftersom automatiseringen förväntas öka vad gäller transport, logistik, produktion och administrativt stöd (digital byråkrati är på uppgång).

Författarna var mer överraskade över att se en liknande trend i tjänster, försäljning och byggindustri. De trodde också att denna våg av automatisering kommer att följas av en platå, orsakad av tekniska flaskhalsar. Jobben som kräver komplext resonemang eller komplicerad manipulation kommer inte att beröras förrän robotarnas skicklighet ökar ordentligt. De yrken som kommer att vara mest resistenta mot robotisering är de som kräver kunskap av heuristiker och inte algoritmer, samt specialiserade yrken som kräver ständig utveckling av nya idéer och artefakter (s. 40).

Frey och Osborne diskuterade också dessa begränsningar i sina slutsatser. Robotiseringen kommer att fortsätta inom de verksamheter där billigare mänsklig arbetskraft inte är tillgänglig. Robotisering kan också se olika ut på olika platser beroende på olika förordningar och politiska åtgärder. Slut­ligen ursäktade de sig för användningen av sådana vaga termer som ”i ett decennium eller två”, eftersom ”det är svårt att förutse den tekniska utvecklingen” (s. 43). De citerade AI-forskaren Marvin Minsky som 1970 sa att ”inom tre till åtta år kommer vi att ha en maskin med samma intelligens som en genomsnittlig människa”. Jag kommer ihåg att forskaren Hans Moravec 1988 påstod att det om tjugo år skulle vara möjligt att överföra den mänskliga hjärnan till en plastkropp.

Andra rapporter följde. Svenska Stiftelsen för strategisk forskning bad ekonomen Stefan Fölster att tillämpa Freys och Osbornes metod på svenska data gällande 109 yrken (Fölster 2014). Resultaten visade att 53 procent av den svenska sysselsättningen kan automatiseras under de kommande två decennierna (den höga siffran beror delvis på att Sverige har många industrijobb som inte varit robotiserade förut). De minst hotade yrkena var skogvaktare, präst och specialiserade lärare; mest hotade yrken var kassör, säljare och maskinoperatör (även fotomodell, men det finns inte så många av dessa jobb). I motsats till vad som beskrivs i populärlitteratur och tv-serier, kommer polisarbete sannolikt inte att utföras av robotar, medan bokförare och ekonomer i allmänhet med stor sannolikhet kan ersättas, så att knappt hälften, 46 procent, blir kvar i arbete.

Pew Research Centers medarbetare Aaron Smith och Janna Anderson (2014) sammanfattade de viktigaste resultaten av en undersökning i vilken 1 896 experter svarade på följande fråga: ”De ekonomiska effekterna av robotarnas framsteg och AI-självkörande bilar, intelligenta digitala agenter som kan göra saker för dig, och robotar, växer snabbt. Kommer nätverkande, automatiserade, AI-baserade program och robotutrustning att avskaffa fler arbetstillfällen än de har skapat fram till 2025?” I analysen delades svaren upp tematiskt i sådana som angav skäl att vara hoppfull och sådana som angav skäl att vara orolig:

Hoppfulla

1. Tekniska framsteg kan avskaffa vissa typer av arbete, men historiskt sett har de i stället skapat fler jobb.

2. Vi kommer att anpassa oss till dessa förändringar genom att uppfinna helt nya typer av arbete, och genom att utnyttja de unika mänskliga förmågorna.

3. Tekniken kommer att befria oss från vardagligt slit och tillåta oss att definiera om vår relation till ”arbete” på ett mer positivt och samhällsnyttigt sätt.

4. I slutänden kontrollerar vi som samhälle vårt eget öde genom de val vi gör.

Oroade

1. Automatisering har hittills påverkat främst de kollektivanställda; en kommande våg av innovationer hotar att påverka högre tjänstemäns arbete likadant.

2. Några högkvalificerade arbetstagare kommer att lyckas fantastiskt bra i denna nya miljö, men många fler kommer att flyttas till sämre betalda industrijobb i bästa fall, eller sluta i permanent arbetslöshet i värsta fall.

3. Vårt utbildningssystem förbereder oss inte för framtidens arbetsvillkor; våra politiska och ekonomiska institutioner är dåligt utrustade för att hantera dessa svåra val. (Smith & Anderson 2014 s. 4, min översättning)

Andelen var följande: 52 procent var hoppfulla, 48 procent var oroade. En fördelning typisk för vår tid … I ett pågående forskningsprojekt tillsammans med sociologen Bernward ­Joerges tittar vi på historiska ändringar i sådana förhoppningar och rädslor: Är de samma som på  ˇCapeks tid, det vill säga för hundra år sedan, eller har de förändrats i takt med utvecklingen av robottekniken?

Barbara Czarniawska

Senior professor i allmän företagsekonomi vid GRI, Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

Referenser

Bank of America Merill Lynch (2015), Robot revolution: Global robot & AI primer. http://www.bofaml.com/content/dam/boamlimages/documents/PDFs/robotics_and_ai_condensed_primer.pdf (besökt 2016-07-18).
Fölster, Stefan (2014), Vartannat jobb automatiseras inom 20 år: Utmaningar för Sverige. Stockholm: Stiftelsen för strategisk forskning.
Frey, Carl Benedikt & Osborne, Michael A. (2013), The future of employment: How susceptible are jobs to computerisation? http://www.oxfordmartin.ox.ac.uk/publications/view/1314 (besökt 2016-07-18).
Kass, John (2017), Was Isaac Asimov a useful idiot for our robot overlords? Chicago Tribune, 12 januari. http://www.chicagotribune.com/news/columnists/kass/ct-robots-asimov-kass-0113-20170112-column.html (besökt 2016-07-18).
Searle, John R. (2014), What your computer can’t know. The New York Review of Books, 9 oktober. http://www.nybooks.com/articles/2014/10/09/what-your-computer-cant-know (besökt 2016-07-18).
Smith, Aaron & Anderson, Janna (2014), AI, robotics, and the future of jobs. http://www.pewinternet.org/2014/08/06/future-of-jobs (besökt 2016-07-18).