Sedan 2020 samlar forskningsprogrammet ”Nyliberalism i Norden” idéhistoriker och ekonomihistoriker i breda frågeställningar om marknadiseringens nutidshistoria. Enligt programpresentationen på Riksbankens Jubileumsfond vill projektet besvara frågor som: ”Hur förändrades föreställningar om ägande, konsumtion och ekonomi? På vilket sätt kunde nya marknadsföreställningar sammanfalla med historiskt grundade idéer om nordisk modernitet och effektivitet? Hur samverkade välfärdsstaten själv, och dess eliter, med marknadiseringsprocesser och nya finansiella eliter? Slutligen, på vilket sätt har marknadiseringsprocesser påverkat människors levda erfarenheter och livsförväntningar?”
Från projektet kommer nu en svenskspråkig antologi med bidrag från femton historiker som framförallt ägnar sig åt den sistnämnda frågan, och begränsar sig till Sverige. I välskrivna och lättillgängliga kapitel berättas bland annat om demonstrationen mot löntagarfonden, hur filofaxen kom till Sverige, om aktie-SM, porr, kreditkort, kurser i personlig utveckling och bostadsrätter. Varje kapitel är fritt tillgängligt på nätet via Kriterium, vilket gör det lätt att använda texterna som kurslitteratur.
Och det finns goda skäl att göra det. Forskarna koncentrerar sig på skeenden under 1970- och 1980-tal, en tid som dagens universitetsstudenter (och en försvarlig del av dagens universitetslärare) inte minns, men som är nära nog för att kännas relevant för att förstå dagens organisationer och samhälle. Efter ett inledande kapitel grupperas antologins kapitel i tre teman: marknadens språk, marknadens människor, och marknadens rum. Genom sina vardagsnära teman engagerar kapitlen och lockar till reflektion kring saker som jag, född tidigt 80-tal och därför uppvuxen helt i vad boken kallar ”marknadens tid”, tar för givet. Vad spelar det för roll att fastighetsmäklaren, inte säljaren, visar mig lägenheten och hur hänger det ihop med att svenska hushåll är dubbelt så högt belånade idag som på 80-talet? Varför var kreditkort kontroversiella? Och varför presenterades 60-talets löneförhandlare som idrottsstjärnor i nyhetsmedia, medan avtalsrörelsen idag recenseras av bankanställda ekonomer?
Nästan varje kapitel i boken ger impulser att organisera seminarier med grundkursernas studenter. Texterna ger rika empiriska beskrivningar som är allmänbildande, intresseväckande och illustrativa för några av de teorier vi företagsekonomer vill att våra studenter tillägnar sig. Linnea Tillemas kapitel ”Att frigöra ’mänskliga resurser’” och Charlotte Nilssons ”En marknad för tid” förklarar till exempel hur det foucauldianska begreppet styrningsmentalitet (governmentality) kan användas för att förstå de ”marknadens människor” som deltog i sensitivitetskurser och började se planering av tid som en lösning på vardagsstress och karriärproblem. Två kapitel om aktier och börsen, skrivna av David Larsson Heidenblad och Oskar Broberg, verkar skräddarsydda för en historisk föreläsning inom finanskurser, och Helena Tolvheds kapitel om hur Moderata kvinnoförbundet såg välfärdens privatisering som en feministisk öppning kan ge uppslag till uppsatser om entreprenörskap och jämställdhet.
För företagsekonomisk forskning ger kapitlens generösa notapparater en välkommen guide till svensk ekonomisk historia. Kapitlens tidsmässiga fokus på tiden före 1990-talet, med all den New Public Management som vi är så vana att tänka kring, öppnar också upp perspektiven på offentlig sektors förändring under 1990- och 2000-tal. Antologins författare tecknar främst porträtt av marknadens människor som individer i en tidsanda. Här blir det tydligt hur företagsekonomi och ekonomisk historia skiljer sig åt. Medan företagsekonomisk forskning studerar entreprenörer, chefer, professionella och subjektiviteter som ständigt relaterar till organisationer, beskrivs här människor som tycks helt oberörda av organisatoriska krafter. Det är förstås en förlust på många sätt; vid flera tillfällen skulle resonemang om den organisatoriska miljön fördjupa analysen. Å andra sidan ger det utrymme för att desto mer detaljerat beskriva individer och tidsanda. Det är särskilt effektfullt när det lyfts fram hur olika en kvinnlig och en manlig vinnare av Aktie-SM behandlades. Texterna blir till rika och levande gestaltningar av hur människor förhåller sig till sin samtid.
Introduktionen från antologiredaktörerna, ”Bortom vänstervind och högervåg” har som ambition att visa en gemensam tes för boken. Här blir jag inte lika övertygad. Redaktörerna vill rikta om det fokus på politiska reformer och ideologiska paradigm som de anser vara förgivettagna i litteraturen. I deras läsning visar bokens kapitel att ”marknadens ställning inte kan förklaras enbart genom idéöverföring utifrån, ett offensivt näringsliv eller en socialdemokrati som tappat riktningen” (s. 15). När jag läser samma kapitel får jag snarare bilden av en kraftfull idéöverföring utifrån än jag tidigare känt till, kombinerat med ett synnerligen offensivt näringsliv representerat av välkända aktörer som Timbro, Kreab, Ratio och SAF.
Ett tydligare bidrag uppfattar jag att antologin gör i att påvisa hur många olika, bara delvis överlappande, drömmar om marknaden som samsades i det offentliga rummet. Marknaden sågs som arena för både uppror och harmoni, för blomstrande kvinnokraft såväl som rationella finansvalpar. Den var platsen för billig sprit alla dagar i veckan och dyra almanackor med målet att optimera användarens tid. En gemensam nämnare för alla föreställningar var en stark optimism och framtidstro. Utöver sina andra förtjänster är Marknadens tid läsvärd som en berättelse om förmågan att drömma om framtiden, även under perioder av ekonomisk och geopolitisk oro.
Av Åsa Plesner
Åsa Plesner är doktorand i företagsekonomi vid Stockholms universitet.
