Organisation & Samhälle intervjuar

…Jan Lindvall

Karin Brunsson, Uppsala universitet har träffat Jan Lindvall för ett samtal om utbildningen i företagsekonomi.

Bland företagsekonomer har olika filosofer (eller sociologer) varit populära vid olika tidpunkter – tänk Aristoteles, Foucault och nu senast Heidegger. Undervisningen i företagsekonomi har dock påverkats marginellt av dessa strömningar. Där dominerar nyttotänkandet, som en självklarhet.

Uppsaladocenten Jan Lindvall menar att studenterna ska utbildas för ett yrkesliv där de förutsätts kunna ta ansvar. De måste vara filosofiskt och moraliskt medvetna. Men de får föga hjälp av utbildningen i företagsekonomi. Jan Lindvall talar sig varm för den ame­rikanska pragmatismen. Frågan inställer sig genast: På vilket sätt kan denna pragmatism förbättra utbildningen i företagsekonomi?

Karin: Varför pragmatism?

Jan: Jag menar att den amerikanska pragmatismen passar särskilt väl som grundläggande förhållningssätt – filosofi – för företagsekonomer. Det finns redan stora likheter mellan just denna filosofi och ämnet företagsekonomi.

Liksom företagsekonomin är pragmatismen handlingsorienterad. Historiska sammanhang är betydelsefulla, men bara genom att de kan få konsevenser för ett fram­tida agerande. Företagsekonomer talar om sunk costs – icke återvinningsbara kostnader –  som inte bör påverka aktuella beslut.

Pragmatismen har kallats för ”ett hus med många dörrar”.  En situation eller en händel­se kan tolkas på många sätt. I organisationer grundas viktiga beslut på bedömningar, förhandlingar och kompromisser.

Det betyder inte att vare sig pragmatismen eller företagsekonomin är relativistisk. Att tänka sig att vad som helst duger är fel. I botten finns genuina moraliska ställningstaganden. Det handlar om både relevans och nytta: en pragmatiker vill bidra till ett bättre samhälle. Företagsekonomer talar om att ”skapa värde”. Att det är bra med ekonomisk tillväxt och jämlikhet är typiska moraliska värderingar.

Karin: Hur kan pragmatismen inspirera företagsekonomer?

Jan: Utbildningen är full av abstrakta, extremt rationalistiska modeller över hur människor fungerar och bör resonera. Typexempel är contingency- eller agencyteorierna. Samtidigt kan de som läser företagsekonomi stöta på enkla, skönlitterärt inspirerade berättelser om hur ”Kalle och Lotta” lär sig grundläggande ekonomi.

Pragmatismen innebär ett mellanting mellan det abstrakta – och orealistiska – och det banala. Det är just ett sådant mellanting jag saknar i undervisningen. Alla behöver förstå sig på hur arbete går till: hur människor använder sig av rutiner och processer och interagerar med tekniken för att successivt utmejsla sina roller och skapa gemensamma uppfattningar i olika frågor.

En pragmatiskt sinnad person inser att det inte finns någon skarp gräns mellan det subjektiva och det objektiva. Studenterna behöver förstå att fakta, känslor och värderingar hänger ihop. Det räcker inte med aldrig så avancerade kalkyler eller modeller – det finns sällan någon absolut sanning.

Utbildningen i företagsekonomin pendlar mel­lan två extrema förhållningssätt: antingen gäller eviga sanningar – som att alla före­tag behöver en vision och en budget – eller så hamnar man i anything goes, allting beror på, och det finns egentligen ingenting av värde att lära ut. Detta går stick i stäv med ett pragmatiskt förhållningssätt, där sammanhanget avgör hur en händelse tolkas och insikter används.

Karin: Vad innebär den pragmatiska metoden för företagsekonomin?

Jan: Särskilt Dewey betonade språkets och språkutvecklingens betydelse för att skapa ordning och ge mening åt olika samhällsfenomen. Jag menar att företagsekonomer måste behärska det ekonomiska språket.  Frågan är om de ekonomstudenter som utexamineras verkligen gör det. Jag har märkt att det finns ganska stor okunskap om hur t.ex. avskrivningar påverkar resultat- och balansräkningar eller kassaflöden. Få tycks klara av att bedöma de långsiktiga konsekvenserna av olika antaganden om diskonteringsräntan. Förstår studenterna vilka värderingar som finns inbäddade i en algoritm? Blir de tillräckligt analytiska?

I sina examensarbeten skulle studenterna ha stor nytta av Deweys anvisningar för hur forsknings- eller utredningsverksamhet går till. Dewey menade att en undersökning måste börja med dissonans; det är något som inte stämmer, det finns en fråga som behöver besvaras. Hans metod är inledningsvis induktiv, därefter deduktiv för att sluta med bedömningar om samband. Deweys lilla häfte How We Think kom ut 1910, men beskrivningarna av en forsknings- eller utredningsprocess är fortfarande överlägsna dem som finns i de omfångsrika metodböcker som dagens studenter förväntas ta sig igenom.

Karin: Vad utmärker en pragmatisk utbildning?

Jan: Samhällsnyttan. Att många vill läsa företagsekonomi och att studenterna har lätt att få jobb efter examen är ett ytligt framgångsmått. Samhällsnyttan borde mätas som förmågan att tänka analytiskt. Instrumentell rationalitet och rent nyttotänkande räcker inte – studenterna behöver utveckla professionell kompetens och en förmåga att ta ställning i moraliska frågor. Företagsekonomer ska vara reflekterande praktiker.

Jan Lindvall
Jan Lindvall

Följ oss på Facebook och Twitter

Läs fler intervjuer