Varför används inte mer skönlitteratur i företagsekonomiska utbildningar? Skulle inte Elise Karlssons bok Linjen, som handlar om att jobba på kontor men också om alienation och dåliga arbetsvillkor, Flugornas herre av William Golding eller Franz Kafkas Processen vara perfekta komplement till kurslitteratur och kunna tjäna som bra diskussionsunderlag?

Det skulle ge studenter nya och annorlunda perspektiv på de klassiska perspektiv som beskrivs i traditionella läroböcker. Maktförhållanden, identitetsfrågor, ledarskap, organisationskultur och beslutsprocesser kan beskrivas på ett mer levande sätt i en roman. Att inte bli medbjuden på en AW efter jobbet eller att bli befordrad och chef för sina tidigare kolleger kan ofta skrivas fram mer trovärdigt i fiktiv form.

Visst vore det även intressant med ett seminarium där till exempel genusfrågan diskuteras i relation till Pennskaftet av Elin Wägner eller till ledarskap i läsningen av Dvärgen av Pär Lagerkvist eller Bridget Jones dagbok av Helen Fielding?

Eller varför inte läsa den underbara Krokodilen av Fjodor Dostojevskij, en novell med många bottnar? På under femtio sidor blottas hela företagsvärlden i fiktiv form. Och allt tack vare att Ivan Matveitj blir upp­äten i ett stycke av en trött gammal krokodil. När han har glufsat i sig den stackars mannen uppstår genast den delikata situationen att den tyske ägaren till krokodilen blir orolig för sin ekonomi och därmed för sin krokodil (”Han är ferlårad, han är strax förspilld, han har schluuckat ­einen ganzen tjänsteman”), och Ivan Matveitjs fru och en nära vän blir oroliga för den uppätne. Frun, som inte riktigt ser situationen ur ett ekonomiskt perspektiv, utropar: ”dissekera!”

Då visar det sig att offret, Ivan Matveitj, är i högsta grad levande och ”uppslukad utan minsta skråma”. Han tycker att det är en pinsam och prekär situation, men han håller med om att det inte är rimligt att sprätta upp krokodilen, med motiveringen: ”Den ekonomiska principen framför allt.” Hur som helst tycker Ivan Matveitj att man före dissekeringen bör komma överens om ersättning för krokodilen. Kanske kan han få förskott på lönen så att han kan betala för dissekeringen? Och krokodilägaren höjer hela tiden priset för krokodilen, helt enligt teorin om utbud och efterfrågan. Efter en god natts sömn förlikar sig den uppätne med sitt öde och börjar smida stora planer för en framtid inuti krokodilen. Äntligen ska han bli känd och säga intelligenta saker, och folk ska lyssna på honom.

Är krokodilen ett företag och Ivan Matveitj företagets nya verkställande direktör? Är den tyske krokodilägaren hela kapitalismen personifierad? Jag vet inte. Och jag tror kanske inte att Dostojevskij tänkte så. Men tolkningen är fri.

I ett ännu opublicerat manus refererar Barbara Czarniawska Lewis A. Coser, som 1963 skrev boken Sociology through ­literature. Coser dokumenterar den nära kopplingen mellan samhällsvetenskap och skönlitteratur. Czarniawska: ”Enligt honom er­­bju­­der skönlitteraturen bevis och vittnesbörd tillsammans med kommentarer om händelser och moral, vilket gör den till en bättre källa till sociologiska insikter än de slumpmässiga kommentarerna av outbildade informanter. Skönlitteraturen kan inte ersätta systematiskt uppsamlat fältmaterial, men kan komplettera och förbättra det.” Vidare refererar Czarniawska till Milan Kundera och hans bok The art of the novel, där han skriver: ”När allt kommer omkring behandlade romanen det omedvetna före Freud, klasskampen före Marx, och praktiserade fenomenologin före fenomenologerna.”

Diskussionen om att använda friare former av litteratur inom universitetet är alltså inte ny. I Sverige hade vi ju en stor förespråkare i den nu bortgångne advokaten och universitetslektorn Leif Alsheimer, som på 1990-talet införde skönlitteratur på kurslistan för jurister i Jönköping. Det finns också några läkarprogram och flera juristprogram där man jobbar så här. Men inte på något ekonomprogram, så vitt jag vet. Och det är synd, för det tror jag att morgondagens ekonomer skulle behöva när de ska hantera och förhålla sig till andra frågor än rent företagsekonomiska: omställningen till ett hållbart samhälle, sociala frågor och annat där pressen ökar på organisationer att ta ansvar och bidra. I dessa frågor kan man ju säga att ekonomutbildningarna har misslyckats och inte förberett dagens ekonomer på de stora utmaningar som världen står inför.

Det jag ofta hör när jag pratar med universitetslärare är att ”det inte får plats mer litteratur på kursen”, ”kursen är bara på fyra veckor”, ”vi har redan två böcker” och dylikt. Men jag tror inte att det finns någon direkt skrivning i högskolelagen eller högskoleförordningen om att man inte får komplettera med ytterligare lite litteratur.

Jag har till och med hört att det är en ”naiv tro att läsandet av skönlitteratur automatiskt skapar mer ansvarsfulla och empatiska företagsledare”. Det är klart att det inte gör.

Men det är en gammal sanning, närmast ett axiom, att skönlitteratur stimulerar lärande och tränar upp läsförmågan. Förmågan att fantisera och utveckla kreativa tankar ökar. Det borde vara skäl nog.

Ola Håkansson, förläggare, Studentlitteratur

Litteratur

Coser, Lewis A. (red.) (1963/1972). Sociology through literature. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.

Dostojevskij, Fjodor (2018). Krokodilen och and­ra noveller. Övers. Bengt Samuelson. Lund: Bakhåll.

Kundera, Milan (1988). The art of the novel. London: Faber and Faber.