Om jag skulle sammanfatta innehållet i några av debattexterna i Organisation och samhälle står de för en kritik av rådande forskningspraxis med tillhörande utvecklingstendenser. Karin Brunsson (2021/02) tar exempelvis upp det märkliga i att vi förefaller ha ett jargongtyngt skrivideal som i bästa fall är svårläst, i sämsta fall närapå oläsligt. Tobias Johansson (2020/01) frågar sig varför allt fler forskare skriver alltmer men av allt mindre värde och undrar om det inte är dags att ersätta snabbmatsforskning med långkok.
Till samtalen om publikationshets och svårläst skrivstil skulle jag vilja addera ytterligare en ingrediens: frågan om vilket språk forskare ska skriva på. Tendensen är att engelskan – eller amerikanskan – tränger undan svenskan. Frågar du mig hänger dessa tre aspekter ihop. Det som uppmuntras enligt våra rådande meriteringssystem är kompakta tidskriftsartiklar på engelska som, konstigt nog, ofta är svåra att begripa även för den som är disputerad i ämnet. I det som följer koncentrerar jag mig dock uteslutande på språkfrågan. Svenska eller engelska?
De företagsekonomiska rötterna är, till skillnad från många andra vetenskapliga discipliner, praktiknära. ”Hur kan vi göra organisationer och deras praktik bättre?” har historiskt varit en ledande forskningsingång. Traditionellt har ämnet därför haft en praktisk udd, som riktats både mot de studerade organisationerna och mot andra organisationer, präglade av liknande omständigheter. Det företagsekonomiska språket kan därför ses som intimt förbundet med studieobjektens språk. Detta leder till frågan huruvida deltagare i undersökta organisationer – och andra intressenter – lämpligen ska behöva läsa om egna förhållanden och angelägenheter på svenska eller engelska. Vid översättningar riskerar betydelser att försvinna på vägen, samtidigt som antalet läsande praktiker riskerar att reduceras. För den som inte forskar är det dessutom knepigare att läsa vetenskap på ett annat språk än sitt modersmål. Till allt detta kan man även säga att företagsekonomi ofta behöver bli läst för att kunna göra nytta och vara meningsfull. Och det är ingenting som engelskan per definition främjar.
Observera att jag inte röstar för att all forskning ska publiceras på svenska. Det jag försöker visa på är snarare konstigheten i att ett praktiknära ämne – som utvecklar språk om organisationerna det studerar – närapå aldrig uppmuntras att formuleras på svenska. Ett oundvikligt kärnfenomen blir då just översättning (från svensk empiri till engelsk teori till svensk förståelse av den engelska teorin), och den är inte oproblematisk. Varje led bär på en egen problematik. Till detta kan man tillägga att även mer teoretisk, perspektivöppnande och ifrågasättande forskning hade mått bra av att finnas på svenska. Annars är risken att den för många svenskspråkiga blir otillgänglig och onödigt svår.
Studenterna jag undervisar pratar företrädesvis svenska. Trots detta är de flesta studier och forskningsbaserade texter jag använder i undervisning på engelska. Förutom den uppenbara tröskeln innebär det att svenska studenter får möta företagsekonomi (begrepp, terminologi, teori) på ett annat språk än det som de flesta av dem kommer att praktisera när de kommer ut i arbetslivet. Arbetsmarknaden är naturligtvis global, men många stannar i Sverige, och pratar då ofta svenska på sina arbetsplatser. Att enbart ha utvecklat en engelsk begreppslig repertoar framstår då som ofruktsamt och märkligt.
En angränsande problematik är att engelska också erövrar undervisningen. Fler och fler kurser ges på engelska, trots att det stora antalet studenter alltjämt är från Sverige. Nivån på undervisningen – föreläsningar, seminarier och inlämningsuppgifter – gynnas inte nödvändigtvis av utvecklingen. Snarare tvärtom. Framför allt försvinner vår förmåga att dela den så viktiga nyansrikedomen med varandra.
Utifrån ett bredare perspektiv borde det även finnas ett visst samhälleligt och kulturellt värde i att de mest välutbildade inom ett ämne i ett land är med och vårdar och utvecklar landets språk inom ämnet. När akademiska arbetsgivare, för anställning och meritering, kräver fler och fler artiklar på engelska ser en sådan position emellertid inte självklar ut. En framgångsrik företagsekonomisk språkutveckling på svenska är svår att skönja. Det som skymtar är snarare det omvända, även om det antagligen är för tidigt att tala om förfall. Men en framtid där företagsekonomiska doktorer eller professorer inte har publicerat en enda text på svenska är inte helt omöjlig att föreställa sig.
Någon kanske invänder och hänvisar till att bokförlagen alltjämt trycker företagsekonomiska böcker på svenska. Eller att Organisation och samhälle fyller en viktig funktion. Dessutom skrivs (några) avhandlingar fortfarande på svenska. I detta sammanhang bör det dock påpekas att framtiden inte nödvändigtvis ser ljus ut för dessa. I våra alltmer inflytelserika meriteringssystem och rankningar uppmuntras inte publikationer på svenska – och de som ännu räknar in svenska alternativ (Norska listan) tycks inte få genomslag, eftersom publikationer i allt större utsträckning sker på engelska. Till skillnad från flera andra vetenskapliga ämnen – sociologi och statsvetenskap, för att ta två starka exempel – finns det heller ingen renodlad företagsekonomisk vetenskaplig tidskrift som tillåter svenska texter.
Och visst är det sistnämnda konstigt. Varför anses det viktigt med svenska publikationer i sociologi och statsvetenskap men inte i företagsekonomi? För att företagsekonomi ska leva och frodas på både svenska och engelska är det något som saknas. Det behövs fler texter på svenska och fler kanaler där texterna kan publiceras och nå läsare. Varför inte förena detta i en ny sektion under Organisation och samhälle med titeln Företagsekonomisk forskning?
Martin Holgersson
Lektor i företagsekonomi med inriktning mot ekonomi- och verksamhetsstyrning vid Institutionen för management, Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet