Det talas och skrivs mycket om ledarskap. Antingen beskrivs ledarskap som vägen till framgång eller som förklaringen till undergång. Rubriker som ”Ledarskapet måste bytas ut” eller ”Vi har aldrig haft så dåliga partiledare någonsin” ingår i den dagliga surfen, och inför påvens besök i Lund kunde man i en kulturkrönika i Svenska Dagbladet läsa om människors längtan efter ”moraliskt ledarskap”.

Att ledarskap är ett populärt ämne avspeglas inte bara i detta temanummer utan också i antalet böcker och artiklar om ämnet, kurser på universitet och högskolor såväl som diverse chefsutbildningar – för att inte tala om antalet ”stora” och ”heta” ledarskapsdagar (inte sällan med 99,9 procents kundnöjdhet) där ”framgångsrika” ledare håller hov på slutsålda arenor.

Buden är många om hur man ska lyckas med och/eller förstå ledarskap. I vår bok När ledarskapet krackelerar: Insikter från den inte så lätta praktiken försöker jag och mina kollegor Mats Alvesson, Stefan Sveningsson och Robert Wenglén att förklara varför ledarskap har blivit ett så populärt ämne och varför det finns så många teorier om och sätt att förstå ledarskap, men också varför ledarskapet ofta krackelerar. Jag ska här försöka vidareutveckla andemeningen i vår bok och särskilt resonera kring frågan vad det stora utbudet och de många buden om ledarskap beror på och vad det får för konsekvenser.

I böcker om ledarskap beskrivs ledarskap som antingen enkelt och rationellt eller, utifrån ett kritiskt perspektiv, som väldigt komplext. Den enkla beskrivningen genomsyras av en (över)tro på den upplysta ledaren som räddaren i nöden och grundar sig på en föreställning om att ledarskap enkelt kan beskrivas genom olika stilar och egenskaper. Det är till exempel väldigt populärt att tala om ”det coachande ledarskapet” och betydelsen av att ha karisma. Det är också denna beskrivning som tycks sälja bäst och som dominerar ledarskapsindustrin. Listan över antalet självbiografier om och av ”lyckade ledare” är lång. Det är också de som ofta bjuds in som inspirationsföreläsare på ledarskapsdagar och andra ”events” i syfte att lära ut sina lyckorecept. I publiken, vågar jag påstå, sitter antingen de som redan är frälsta och har accepterat hjältebeskrivningarna eller de stackars mellanchefer som har skickats i väg av sina chefer för att lära sig mer om ledarskap.

Svensk forskning om ledarskap de senaste tjugo åren har i huvudsak lett fram till en mer komplex bild. Forskarna har lyft fram praktiska svårigheter, dilemman och exempel på när ledarskapet krackelerar eller kanske inte alls existerar. För de många cheferna – mellancheferna – ligger nog den komplexa beskrivningen närmare vardagen och den inte alltid så lätta praktiken. Ändå har inte denna bild fått lika stort genomslag som dess motpol. Och det är sällan denna bild som förmedlas i självbiografier eller på utsålda arenor. För om den hade det så torde inte intresset för att lära sig mer om ledarskap vara så omättligt som det faktiskt tycks vara.

I praktiken är det nog inte så enkelt att förhålla sig till allt som sägs och skrivs om ledarskap – vad det är och vad det inte är. Några presenterar recept för ett luxuöst ledarskap, medan andra varnar för att en sådan syn är dubiös. En relevant fråga är om det kan vara så att de teorier som finns stjälper mer än de hjälper och på så sätt bidrar till det omättliga behovet av att vilja lära sig mer om ledarskap.

Vad som lärs ut och vad vi leds in i är, tror jag, viktigt att kritiskt reflektera över, inte minst om avsikten är att verkligen lära sig något om ledarskap. Forskaren Bartlett Ghoshal har kritiserat akademin och de ”dåliga teorier” som utvecklats utifrån ekonomiskt rationella ideal och som tagit över mycket av management- och organisationsforskningen. Dessa ”dåliga teorier”, menar Ghoshal, förstör ”goda praktiker” och är en förklaring till att vi får höra och läsa om dåligt uppförande och diverse organisationsskandaler – sådant som chefer sedan förväntas förhindra genom sitt ledarskap. Kan det vara en del av förklaringen till de många buden om vad ledarskap innebär och det stora utbudet av ledarskapskurser?

Ghoshals kollega Jeffrey Pfeffer menar att en anledning till att ”dåliga teorier” har kunnat utvecklas är att forskare har varit mer intresserade av att framhäva och bekräfta de egna teorierna än att intressera sig för vad som händer i praktiken. Detta kan delvis förklaras av att universitet och högskolor i allt större utsträckning drivs av en marknadslogik i stället för en professionell logik; det finns en förväntan om att förenklade beskrivningar och verktyg ska läras ut. Och det är måhända också så att forskare, men också chefer, har en tendens att se och höra det de vill – det som bekräftar snarare än det som utmanar.

För att komma bortom både de narcissistiska hjältebeskrivningarna och de kritiska, ibland cyniska, beskrivningarna av ledarskap tror jag att både forskare och chefer som vill förstå ledarskap behöver skapa en gemensam förståelse för vad som är god praktik – och då inte enbart genom att studera ledarskapspraktiken. Snarare än att vurma för eller kritisera ledarskap behöver forskare och chefer tillsammans reflektera över vad ledarskap betyder och innebär i chefers vardag. Forskare och praktiker behöver leda och lära varandra. Även forskaren Ann Cuncliffe förespråkar ett sådant synsätt och menar att det behövs mer av vad hon kallar kritisk reflexivitet och självreflexivitet hos både forskare och praktiker.

För att bättre förstå vad ledarskap är, och vad det inte är, är det viktigt att fundera över om vi blickar in lika mycket som vi blickar ut när vi vill lära oss om ledarskap. Vi behöver ersätta dagens stundtals oreflekterade cirkelresonemang och tro på ledarskap med mer kunskap som baserar sig på en dialog mellan forskare och praktiker. Det är så vi kan lära om ledandet och samtidigt leda lärandet framåt.

Anna Jonsson
Docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan, Lunds Universitet och forskare vid Score.

Referenser
Alvesson, M., Jonsson, A., Sveningsson, S. & Wenglén, R. (2015), När ledarskapet krackelerar: Insikter från den inte så lätta praktiken. Lund: Studentlitteratur.
Cuncliffe, A.L. (2009), The philosopher leader: On relationalism, ethics and reflexivity: A critical perspective on teaching leadership. Management Learning, 40(1), s. 87–101.
Ghoshal, S. (2005), Bad management theories are destroying good management practices. Academy of Management Learning & Education, 4(1), s. 75–91.
Irenius, L. (2016), Påven väcker en längtan efter moraliskt ledarskap. Svenska Dagbladet, 29 oktober.
Pfeffer, J. (2005), Why do bad management theories persist? A comment on Ghoshal. Academy of Management Learning & Education, 4(1), s. 96–100.