Debattartikel av Nils Brunsson, Uppsala universitet och Score.
Välkommen att skicka in inlägg och kommentarer på publicerade debattartiklar. Dessa får innehålla högst 3000 tecken inklusive blanksteg och skickas till redaktionen.
Vi kommer att publicera utvalda kommentarer i anslutning till artikeln.
I gamla geografiböcker för folkskolan kunde man läsa att folken i olika länder alla hade olika egenskaper, fransmännen var på ett visst sätt och tyskarna var på ett annat. Det egna landet var däremot annorlunda. Svenskarna var olika – i Sverige fanns alla slags människor. Är det samma tankefigur som leder många företagsekonomer att tro att andra samhällsvetenskapliga ämnen är enhetliga medan det egna ämnet är hopplöst splittrat mellan olika intressen och teorier och är ”mångvetenskapligt”?
Jag vill i stället hävda att företagsekonomi är en typisk samhällsvetenskaplig disciplin. Precis som i andra samhällsvetenskapliga discipliner arbetar företagsekonomer med olika teoretiska utgångspunkter där teorierna ofta är hämtade från andra fält än det egna. Metoderna varierar likaså. Vetenskapliga discipliner definieras utifrån sina studieobjekt. I det avseendet är den företagsekonomin disciplinen väl sammanhållen. Genom sin inriktning på organisationer har företagsekonomin ett tydligare gemensamt studieobjekt än de flesta andra discipliner.
Jag tror det är studieobjektet som förklarar företagsekonomins framgångar och dess attraktionskraft för studenter. De blivande studenterna anar nog att organisationer är helt centrala företeelser i det moderna samhället. Dessutom har företagsekonomi i stort sett monopol på att studera organisationer – intresset för organisationer i andra svenska samhällsvetenskapliga är mycket förstrött. I företagsekonomi får studenterna möta i stort sett alla aspekter av organisationer, hur de skapas, hur de organiseras, hur de styrs, hur organisationer genererar resurser i samspel med sin omvärld, hur de finansieras och hur redovisningen utformas. Det är stor skillnad mot så kallade organisationsstudier i England, USA eller Frankrike där tjocka läroböcker om organisationer inte behöver innehålla ett ord om till exempel redovisning eller ekonomistyrning.
Men företagsekonomins starka sammanhållning kring ett studieobjekt kan skapa problem. Ett sådant är att idén om organisation blir så självklar bland forskare och lärare i ämnet att existensen av organisationer bara tas för given och inte problematiseras. Ett annat problem är att företagsekonomer förleds att ta parti för vad som ses som organisationernas intressen – att inta ett inifrånperspektiv på organisationer och fråga hur de bäst ska lösa sina problem och gynna sina intressen.
Det finns en risk att vi som lärare glömmer att förklara för studenterna (och oss själva) vad en organisation är, vilka rättsliga regler och kategorier som konstituterar företag och andra organisationer, hur organisationer har konstruerats historiskt och varför organisationer i vår tid uppfattas på ett annat sätt än tidigare. Vad ligger till exempel bakom senmodernitetens enorma koncentration av makt och pengar till stora företag?
I stället har jag sett utbildningar där den första boken om organisationer presenterar olika ”perspektiv” på organisationer, något som måste verka mystifierande på studenter som ännu inte vet vad olika organisationer är rent rättsligt. Eller så beskrivs bildande av organisationer som en funktionell, tidlös och naturlig lösning på lika naturliga koordineringsproblem, vilka i sin tur är oberoende av avgörande samhälleliga institutioner som exempelvis dem som avspeglas i aktiebolagslagar.
Organisatoriska praktiker behöver också problematiseras utan att just organisationers intressen sätts i förgrunden. Medan företagsekonomers forskning om företag och andra organisationer nästan alltid är beskrivande och förklarande så genomsyras mycket av läroböckerna och undervisningen snarare av tips på hur vissa snäva intressen ska gynnas. Hur företag ska kunna nå ökad lönsamhet eller sälja mer eller hur personalen ska styras mer är inga typiska problem i forskningen men ses ofta som självklara problem i undervisningen. Eftersom vi inte vet så mycket om hur dessa komplicerade praktiska problem ska lösas återfaller råden ofta till rekommendationer om ökad rationalitet. En stor del av företagsekonomisk utbildning verkar vara en enda lång utbildning i den rationella beslutsmodellen (där 1960-talets idé om att beslut är centrala i organisationer också ofta är en idé som snarare tas för given än problematiseras).
Det är hög tid för en allmän omstart där nyare tiders forskning får mycket större genomslag i grundutbildningen! Och det finns många lovvärda försök till förnyelse av utbildningen att bygga på. Men det gäller att utbildningen redan från början kommer rätt. Det är ett vanligt men uselt argument för gammalt, dåligt innehåll i utbildningen på AB-nivån att kurserna ska bli mer akademiska senare – på högre nivåer. Ett sådant upplägg är slöseri med tid och skapar felaktiga förväntningar hos studenterna. Ofta tycker jag mig i argumenten spåra idén att studierna alltid ska börja med samma innehåll som lärarna själva en gång mötte som studenter (ett innehåll som i sin tur går tillbaka på en ännu äldre tradition av handelsutbildning utan egentliga akademiska inslag). Men att lärarna själva en gång lärde sig företagsekonomi på ett bakvänt sätt får inte hindra förnyelse och förbättring i dag.
Det är dags att undervisa utifrån ett tydligt utifrånperspektiv på organisationer och deras praktiker. Hur och varför har olika organisationsformer och organisatoriska praktiker skapats? Hur har de utvecklats över tiden? Vilka intressen gynnas av dagens organisatoriska praktiker och hur ska andra intressen kunna göra sig gällande?
Med en sådan ansats får studenterna mycket kunskaper om organisationer och deras praktiker men de får också lätt att inta en kritisk blick. En sådan utbildning är inte bara sant akademisk utan också sant praktisk. I stället för att bara upprepa gamla tillvägagångssätt och hålla liv i gårdagens myter ges de så utbildade chans att bidra till utvecklingen av nya organisationsformer och nya organisatoriska praktiker i framtidens samhälle.