Hoppa till innehåll

Till mänsklighetens gagn?

Debattartikel av Karin Brunsson, Uppsala universitet

Välkommen att skicka in inlägg och kommentarer på publicerade debattartiklar. Dessa får innehålla högst 3000 ­tecken inklusive blanksteg och skickas till redaktionen.
Vi ­kommer att publicera utvalda kommentarer i anslutning till artikeln.


En av Niklas Luhmanns mer lättillgängliga iakttagelser handlar om samhällets tilltagande specialisering. I bok efter bok förklarar Luhmann (på ett inte särskilt lättillgängligt sätt) hur rekursiva strukturer, så kallade funktionella system, växer och förändras mer ­eller mindre av egen kraft. Resultatet blir ett alltmer differentierat samhälle.

Utvecklingen av ämnet företagsekonomi tyder på att Luhmann hade rätt. I början av förra århundradet var företagsekonomi liktydigt med bokföring. Nu kan det handla om så vitt skilda områden som makt, miljö, jämställdhet, artificiell intelligens, börsindex eller beslut.

Är företagsekonomi ett ämne eller flera? Eller har ämnet blivit så ”eklektiskt” att det saknar särdrag och mest fungerar som kamouflage för vad som helst?

Företagsekonomer har ett väldefinierat studieobjekt: organisationer. Att organisationer är intrikata konstruktioner visas av de många aspekter av organisationers verksamhet forskare genom åren har ägnat sig åt. Någon ”helhetssyn” på organisationer har knappast presenterats, även om läroboksförfattare gör heroiska försök att sammanfatta vad det är fråga om. 

En berättelse om organisering (Grafström m.fl. 2017) är ett exempel på en ambitiös lärobok i organisationsteori. Till organisationsteorins delområden räknar författarna (enligt baksidestexten) ledarskap, makt, motivation, kultur och beslutsfattande. Men ekonomi nämns inte, och i boken berörs organisationens ekonomiska förutsättningar bara i förbigående. Boken saknar siffror (bortsett, förstås, från årtalen i de många referenserna). I det avseendet skiljer sig inte denna bok från andra läroböcker i organisations­teori. Varken i Richard Scotts klassiska Organizations: Rational, natural, and open systems (1981) eller i Mary Jo Hatchs Organization theory (1997) står det särskilt mycket om ekonomi – trots ekonomins avgörande betydelse för de flesta organisationers fortlevnad och framtid. 

I ämnet företagsekonomi har siffror förpassats till något av delämnena finansiering, redovisning eller ekonomistyrning (eller till någon disciplin som underordnas dessa ämnen). Då är å andra sidan organisationsteorin långt borta. Läroböcker i ekonomistyrning brukar inledas med att budgetar, kalkyler och olika prestationsmått behövs som underlag för beslut, men hur dessa beslut sedan går till beskrivs inte. Beslutsfattandet har blivit en specialitet för delämnet organisation. 

För drygt tjugo år sedan förutspådde Stanfordprofessorn Jerry Porras att vidareutbildning skulle bli allt viktigare för USA:s universitet. Porras menade att masterstudenter nog nöjde sig med enklare managementrecept, som de direkt kunde omsätta på sina nya jobb. De som redan hade arbetat några år hade däremot genomskådat kortlivade idéer om benchmarking och liknande managementmoden. De efterfrågade mer grundläggande kunskaper om management (con­cep-tual underpinnings). Dessvärre gav Porras inga exempel på vilka grundläggande kunskaper han syftade på, men hans uppfattning ledde till en intensiv debatt om forskningens och utbildningens relevans. Exem­pel­vis ägnade tidskriften British Journal of Management ett helt nummer åt frågan år 2001.

Frågan är om Porras onödigtvis begränsade sig till vidareutbildningen. Även studenter i grundutbildningen har rimligen nytta av att förstå sig på de företagsekonomiska grunderna. Annars finns risken att de lämnar universitetet med en förvirrad uppfattning om vad företagsekonomi handlar om. (Möjligen gäller samma sak för en del av dem som forskar inom något av de företagsekonomiska delämnena.) Enligt Luhmann var grunden (”koden”) för det ekonomiska systemet betalningar, en utgångspunkt som leder tankarna tillbaka till den gamla bokföringen. 

Luhmann beskriver sin systemteori som deskriptiv, utan teleologiska förklaringar eller moraliska konnotationer. Ändå finns det (kan man nu för tiden påstå) en antydan om moral i den dikotomi Luhmann formulerade för vetenskapen: sant eller falskt. Universitetens visioner kan däremot vara uttalat moraliserande, som den vision Uppsala universitet har formulerat: kunskap till mänsklighetens gagn och för en bättre värld. 

Med utvecklad specialisering och starka eklektiska inslag kommer företagsekonomins normativa utgångspunkt lätt i skymundan. Men det är ett misstag att uppfatta ämnet som neutralt, eller amoraliskt. Ett har nämligen företagsekonomer fortfarande gemensamt: de vill bidra till att göra organisationer framgångsrika. Det gäller oberoende av organisationsform och produktion (med undantag för uppenbart kriminella aktiviteter) och gäller – uttalat eller underförstått – bland forskare som utgår från att instrumentell rationalitet är det enda rätta sättet att resonera, likaväl som bland dem som utformar teorier uti-
från empiriska studier (om exempelvis hyckleri eller organisatorisk dumhet).

I förhoppningen om att det ska gå bra för organisationer finns företagsekonomins allra mest grundläggande utgångspunkt. Om den­na förhoppning verkligen är till mänsklighetens gagn är däremot en öppen fråga. Leder ett starkt organisationssamhälle självklart till en bättre värld – alltid och överallt?