2019/01, Bokrecensioner

Organizing & Reorganizing Markets, Nils Brunsson och Mats Jutterström (red.), Oxford University Press, 2018

Företagseko­no­mins återtåg till markna­der­na

”Organizing & Reorganizing Markets” är ett ypperligt exempel på när företagsekonomer vid­­gar användningen av företagsekonomiska teorier till empiriska områden som vanligtvis domineras av andra samhällsvetare. Trots att marknader utgör den allra vanligaste kontexten för företagsekonomiska studier har studier och teoretiserande av marknaderna oftast lämnats till andra, såsom nationalekonomer och ekonomiska sociologer. I denna bok återtas till en substantiell, men inte fullständig, utsträckning teoribildningen kring mark­nader av företagsekonomer.

Boken är en väl sammanhållen antologi som väver en tät empirisk väv av studier av marknader runt ett välformulerat organisationsteretiskt ramverk. Huvudtesen som formuleras i de första två kapitlen är att man kan (och bör?) se på marknader som organiserade, snarare än resulterande från ömsesidiga justeringar mellan oberoende aktörer, vilket är vanligt ur nationalekonomiska och sociologiska perspektiv. Marknader är platser för konkurrensutsatta utbyten av varor och tjänster. De befolkas ofta av organisationer, och de är i väsentliga delar organiserade. Organiseringen av en marknad kan vara mer eller mindre formell. En helt formellt organiserad marknad innebär att det beslutats om medlemskap, regler, övervakning, sanktioner och hierarki. En helt ”oorganiserad” marknad är en där alla dessa aspekter definieras i stunden genom ömsesidig anpassning, ­eller där aspekterna redan är institutionaliserade till den grad att de inte ifrågasätts och därför inte behöver beslutas. 

Författarna argumenterar väl för att det finns flera poänger med att se på marknader som organiserade. För det första kan den ­falska dikotomin mellan organisationer (företag) och marknad lösas upp; marknader finns ofta inom organisationer och de flesta marknader innehåller stora mått av formell organisation. Kanske än viktigare öppnas möjligheten till att använda den välutvecklade organisationsteoretiska analysapparaten för att bättre förstå marknader. Framförallt gäller detta varför och hur marknader organiseras om, där årtionden av studier av organisationsreformer lägger en stark analytisk grund. Vidare öppnar det även för möjligheter att bättre förstå det intrikata samspelet mellan marknader och de organisationer som utgör marknadsaktörerna. Den, i mitt tycke, kanske mest intressanta och viktigaste insikten som följer av att se marknader som försök till beslutade ordningar är att det öppnar för en diskussion kring ansvar för marknader. Det blir svårare att tala om ”marknadens krafter” som något fritt svävande, och vi kan istället börja ställa frågor om vem som kan hållas ansvarig för de effekter som marknader för med sig.

En stor behållning i boken är de många (14!) empiriska kapitlen. Formen är korta, koncist hållna, rika empiriska undersökningar som utgår ifrån den begreppsapparat som introducerats i kapitel två. Här undersöks en lång rad olika marknader – från snöröjning, via vård av åldringar, till PR konsulter till efterkrigssveriges marknad för stålrör. Om man ska vara lite gnällig kan det anmärkas att de flesta studierna rör slutkonsumentsmarknader – snöröjning, PR konsulter, livförsäkringar – vilket leder till frågan om det ser likadant ut på de viktiga marknaderna för intermediärvaror (halvfabrikat)? Jag återkommer till denna fundering längre ner. Sammantaget utgör studierna en solid inramning av bokens huvudsakliga teoretiska budskap om att marknader är organiserade, att organisering är försök till ordning, att de inte följer samma mall, och att utfallen av försök att organisera marknader kan bli överraskande. Ibland blir de, som till exempel i kapitel tre, lite komiska där läsaren får se att marknadsutsättning skapar mer byråkrati än den tidigare byråkratiska lösningen. Kapitlen är skrivna så att de även läses fristående med stor behållning.

Givet det man kan se som ett av bokens huvud­sakliga syften att utveckla en organisationsteoretisk konceptualisering av marknader som motvikt och komplement till de förhärskande nationalekonomiskt dominerade teorierna, saknar jag ett klarare nappatag med de moderna nationalekonomer som skriver om marknader. I klartext skulle jag ha uppskattat en diskussion med mer sentida ekonomer än Paul Samuelson eller Oliver Williamsons arbeten från tidiga 1990-talet. Efter Douglass North’s nobelpris 1993 finns det en hel skolbildning (nyinstitutionell ekonomisk teori) som undersöker hur relationer mellan organisationer – till exempel på marknader – fun­ge­rar. Visst, de talar oftast inte om organisation och beslut utan om institutioner, men det är just därför det skulle varit så belysande och viktigt för författarna att föra en diskussion med den skolbildningen. Detta gäller även de empiriska kapitlen. Där nationalekonomerna ofta studerar intermediärmarknader (mellan organisationer) ligger bokens empiriska fokus på slutkonsumentmarknader. Jag håller med författarna om att organisations- och besluts­begreppen tillför klarhet till diskussionen kring marknader, men det är synd att man som läsare själv måste göra kopplingen och jämförelsen mot andra rivali­serande teorier. Det är en poäng att inte ta för­givet att nationalekonomiska teorier har ett tolknings­före­träde, men det känns som författarna missat en möjlighet till att sätta organisationsteori ännu bättre på den ekonomiskteoretiska kartan. 

Outnyttjade möjligheter till trots är boken ändå ett lysande exempel på företagsekonomins, och framförallt organisationsteorins, centrala roll i förståelsen och analysen av vår moderna ekonomi. Läs den. 

Av Stefan Arora-Jonsson

Print Friendly, PDF & Email