Den traditionella bilden av konkurrens inrymmer företag inom den privata sektorn som strävar efter att fånga köparnas gunst. Sådan konkurrens anses leda till effektivare produktion av varor och tjänster, vilket i sin tur antas leda till att varor och tjänster blir billigare och till att det blir fler innovationer. Under de senaste decennierna har konkurrens, genom en serie valfrihetsreformer, även införts inom den offentliga sektorn. Även här finns det tydliga förhoppningar om att konkurrens ska leda till billigare varor och tjänster och till fler innovationer.

Dessa reformer är noga studerade och utvärderade. Inom till exempel vården eller skolan har man ställt frågan om konkurrens ”levererar”: Räddas livet på fler patienter? Förbättras elevernas studieresultat? Till mångas förvåning, och säkert i vissa fall besvikelse, har vi inte blivit så mycket klokare av dessa studier. I en omdebatterad SNS rapport från 2011 om konkurrens inom välfärden sammanfattar redaktörerna det hela med att fler studier behövs. I avsaknaden av en djupare förståelse för konkurrensens effekter frodas ideologiskt inspirerade tolkningar – allt ifrån att konkurrens bör förbjudas till att det behövs mer konkurrens, och det i renare former.

Här ska vi använda företagsekonomisk teori, framför allt organisationsteori, för att visa på nya perspektiv som kan ge viktiga bidrag till den politiska debatten. Genom att vårt huvudsakliga studieobjekt är den organisation som står i cent­rum för konkurrensen – skolan, företaget, vårdcentralen – kan företagsekonomer bidra med viktiga pusselbitar i förståelsen av konkurrensens effekter. Viktigast är vår kunskap om hur konkurrens uppstår och upprätthålls och vilket agerande det leder till bland organisationer. 

En vanlig uppfattning av konkurrens bygger på den pris­be­lönade nationalekonomen George Joseph Stiglers defi­ni-tion av begreppet. Han definierade konkurrens som ”en riva­litet mellan individer (eller grupper eller nationer), som uppstår närhelst två eller fler strävar efter någonting som inte alla kan få”. Konkurrensens tillkomst är, ur detta perspektiv, opro­blematisk. När regeringen, kommunen eller någon ­annan ser till att det finns fler än en som kan tillhandahålla en vara eller tjänst antas det uppstå konkurrens. Definitionen används flitigt, till exempel av nationalekonomer som studerar skolor när de definierar ett upptagningsområde för elever, uppskattar antalet skolor inom ett givet område, och sedan utgår från att konkurrens råder om mer än en skola finns etablerad inom upptagningsområdet. 

Ett företagsekonomiskt perspektiv visar på problemen med en sådan skattning av konkurrens. För det första bygger detta synsätt på en strukturellt deterministisk förklaring där organisationers beteende följer en struktur (exempelvis antalet skolor inom ett givet upptagningsområde). Sedan mitten av 1960-talet har sociologin visat att strukturdeterministiska förklaringar inte fungerar väl i samhällsvetenskaperna. Det kan mycket väl vara så att personer och organisationer kommer att betrakta situationer som konkurrensutsatta bara för att det finns fler än en person eller organisation verksam i omgivningen. Men företagsekonomiska studier visar också att säljare och köpare inte nödvändigtvis ser sådana situationer som konkurrens. I våra pågående studier av svenska gymnasieskolor ser vi exempelvis att varken skolor eller kommuner automatiskt tolkade införandet av valfrihet och en elevpeng som en konkurrenssituation – trots att det i kommunerna fanns flera gymnasieskolor som fick betalt efter hur många elever de utbildade. 

Våra resultat liknar resultat från studier av företagsledare som har visat att konkurrens snarast bör förstås i termer av gemensamma föreställningar bland företag. Det som avgör om konkurrens uppstår är således inte huruvida det finns flera organisationer inom ett visst område, utan snarare huruvida ledarna för dessa organisationer delar föreställningen om att de konkurrerar med varandra.

Ett företagsekonomiskt perspektiv visar på vanliga problematiska antaganden kring hur konkurrens upprätthålls. Om det antas att konkurrensen är direkt beroende av antalet företag eller andra organisationer inom en marknad så bortser man från att dessa är strategiska aktörer som mycket väl kan vilja forma den konkurrenssituation som de befinner sig i. När vi tar konkurrens för given bortser vi från att konkurrenter kan påverka vilka de konkurrerar som och vilka de konkurrerar med. Våra pågående studier av svenska gymnasieskolor visar att det i vissa fall är de enskilda skolorna som konkurrerar med varandra. I andra fall organiserar sig de kommunala gymnasieskolorna som grupperingar för att konkurrera med de privata friskolekoncernerna. Vi ser även hur konkurrens organiseras över kommungränser genom samarbets­avtal. En rapport från Skolverket från 2011, Skolmarknadens geografi, visar att det – baserat på gymnasieelevers pend­lings­mönster över kommungränser – de facto finns 94 skolmarknader bland Sveriges 290 kommuner.

Konkurrens kan förstås bättre om vi ser det som en relation präglad av organisering och beslut. Låt oss ta ett exempel där forskare undersöker elevers studieresultat. En vanlig ­för-
hoppning är att konkurrens mellan gymnasieskolor ska ­sporra till innovativ pedagogik, vilket i sin tur förväntas leda till förbätt­rade resultat. Men i stället för förbättrade resultat upptäcker forskarna att elevers studieresultat i upp­tag­nings­om­råden med fler skolor (antagande: mer konkurrens) inte sy­stematiskt skiljer sig från elever i områden med färre gym-
­nasie­skolor (antagande: mindre konkurrens). Gängse tolkning blir då att konkurrens mellan skolor inte har någon sys-        te­matisk effekt på elevers resultat.

Vi kan nyansera denna tolkning om konkurrens i stället ses som en relation som kan leda till olika beteenden. För att vi ska kunna uttala oss om huruvida konkurrens mellan gymnasieskolor har eller inte har någon systematisk effekt på elevers studieresultat behöver vi skilja mellan upptagningsområden där det faktiskt ”är” konkurrens – i meningen att det finns en upplevd och etablerad konkurrenssituation mellan skolorna – och områden som ”bara” har flera skolor, men där skolorna inte ser varandra som konkurrenter. Den upplevda konkurrenssituationen påverkas av beslut och organisering. En kommun kan till exempel välja att organisera konkurrens mellan skolor etablerade inom kommunen på olika sätt. Hur kommunen väljer att organisera konkurrensen kan mycket väl tänkas påverka hur konkurrensrelationer upplevs inom kommunen. 

Ett företagsekonomiskt perspektiv där vi frångår en strukturellt deterministisk förklaring om hur konkurrens uppstår pekar således på flera grundläggande frågor som behöver besvaras innan vi försöker tolka effekterna av konkurrens: När är det konkurrens? Hur hålls konkurrens vid liv? Och när blir det inte konkurrens trots föresatser om att det borde vara konkurrens? Vi har argumenterat för att det i många fall behövs mer nyanserade perspektiv på konkurrens än att utgå från att konkurrens uppstår ”naturligt” när det finns fler än en person eller organisation verksam i omgivningen. Centralt i vårt resonemang är i stället den upplevda konkurrensrelationen och hur denna konkurrensrelation kan organiseras fram och beslutas av en organisatör. I exemplet med gymnasieskolor finns det två tydliga organisatörer: staten (som har etablerat ett övergripande regelverk och uppmuntrar till konkurrens) och kommunerna (som ska implementera regelverket och skapa konkurrens bland skolorna). 

När en organisatör fattar beslut kring hur konkurrens bör gå till uppstår dock frågor om ansvar. Inom formella organisationer finns det chefer som förväntas stå till svars när något går fel, men ansvar är betydligt mer oklart än så när det gäller konkurrens mellan formella organisationer. Vem ska stå till svars om konkurrens mellan gymnasieskolor inte fungerar? Vilket ansvar har staten och kommunerna för konkurrensens effekter? Och hur avslutas konkurrens om den inte leder till innovativ pedagogik och förbättrade studieresultat?

Stefan Arora-Jonsson
Professor i företagsekonomi, särskilt organisation och samhälle, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala ­universitet.

Niklas ­Bomark
Doktor i företagsekonomi vid Företagsekonomiska institutionen, Uppsala ­universitet.

Peter Edlund
Doktor i företagsekonomi vid Företagsekonomiska institutionen, Uppsala ­universitet.

Litteratur

Resonemanget i artikeln bygger till stor del på tidigare arbete inom ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet (2014–1721) och ett finansierat av Handelsbanken (P18-0258). Det bygger även mycket på följande tidigare verk:

Arora-Jonsson, S., Blomgren, M., Forssell, A. & Waks, C. (2018). Att styra orga­nisationer med konkurrens. Lund: Studentlitteratur.
Arora-Jonsson, S., Bomark, N. & Edlund, P. (2019). Organizing a competitive logic in the Swedish school market. Arbetsmanuskript inskickat till Academy of Management Proceedings.
Arora-Jonsson, S., Brunsson, N. & Hasse, R. (2018). Reclaiming competition: A so­­cial science view. Arbetsmanuskript.

För studier av effekterna av konkurrens inom svenska skolan, se till exempel:

Hartman, L. (red.) (2011). Konkurrensens konsekvenser. Stockholm: SNS förlag.
Holmlund, H., Häggblom, J., Lindahl, E., Martinson, S., Sjögren, A., Vikman, U. & Öckert, B. (2014). Decentralisering, skolval och fristående skolor: Resultat och likvärdighet i svensk skola. Uppsala: Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).